The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia skakade på huvudet. "Jag klarar mig". Hon sa det dels för att det inte gjorde alltför ont, och för att hon ville visa sig stark, hon kunde ta hand om sig själv.

Mark nickade och drog upp packningen på ryggen med ett stön.
"Fan." muttrade han några sår hade gått upp.
"Vi tar oss till en bäck." sa Johannes och började gå.

Lia nickade sakta och började gå hon med. En liten stund senare så kom det fram och hon sjönk ner på knä vid bäcken och det första hon var skölja sina händer, hon hade fullt med varghår på dem.
Sedan så sköljde hon av kniven innan hon tveksamt funderade på om hon skulle tvätta såren.

Johannes hade lagt sig på mage och dragit av sig tröjan. De såg inte åt Lias håll utan sakta, nästan ömt tvättade Mark alla de öppna såren. Det gjorde honom ont om Johannes och han visste att sin rygg var lika, ett virrvarr av ärr i olika färskhet.

Lia kom fram till dem och hon kände sig ännu mer skamfull då hon såg de öppna såren. "Ska jag hjälpa till?" undrade hon tyst och lite nervöst.

Mark studerade henne.
"Har du inte egna att ta hand om? Ingen av oss ska titta, men du gör det vid stranden för att vara säker från människor och djur." säger han bestämt men hans blick mjuknar sedan.
"Det finns inget annat att göra än att tvätta såren och vi känner nog bäst varandras ryggar här, vi är van." log han snett mot henne.

Lia skakade på huvudet. "Nej, det är okej", Hon nickade sedan sakta och gick undan en bit och såg ut över bäcken. Den var lugn och stillsam. Hon drack lite ur den innan hon såg mot Mark igen. "Hur länge har ni varit på den här ön egentligen?".

"Du tvättar dina sår annars gör jag det, du väljer." sa Mark skarpt till henne och la sig sedan så Johannes kunde tvätta hans sår.
"Jag kom hit när jag var tio, jag och min syster hade tagit kökstjänst på ett skepp." sa han kort, ville inte prata om det.
"Jag vet inte hur gammal jag är nu men några år över tjugo kanske?" sa han fundersamt och Johannes berättade att han varit elva år kommit några dagar efter Mark och sedan dess hade de hållt ihop.

Lia såg envis ut och sa inget. Hon var okej, hon behövde inte tvätta något. "Oj..." sa hon sedan lite chockat. "Det är en väldigt lån tid...". För tio år sen var hon bara en liten flicka. "Jag har sedan jag varit liten följt med mina föräldrar på deras fartyg...Efter den här resan hade det varit meningen att jag skulle börja arbeta" mumlade hon sedan tyst.

"Jag menade vad jag sa. Vi tar och tvättar dig med våld om så kräver." sa Mark med en blick på henne, han visste om bakterier.
"Tja, ett tag." sa Johannes och var klar med Marks rygg.
"Man vänjer sig." sa Mark och nickade åt hennes historia.