Den stora vildmarken

Jag såg dementorerna och jag stannade.
Jag hörde Katie skrika expecto patronum men inget hände.
- EXPECTO PATRONUM, skrek jag och ur spetsen av min trollstav bröt sig en puma ut.
Puma fick bort dementorerna.

"Bra!" sa jag och närmade mig Julia. "Ser du? Vi klarar oss inte själva!"

- Prata inte med mig, fräste jag.

"Sam är borta, jag vet" sa jag. "Det var fel gjort av mig inne i grottan. Jag var desperat, okej? Det ska inte hända igen!"

- Gå, sa jag.
Jag vände mig bort från Katie.
Jag hade förlorat min bror.

"Jag ska gå" sa jag. "Kom bara ihåg: Sam är inte förlorad. Han finns här. Vi är som syskon allihop. Han är inte död. Lika mycket som jag är det."
Jag gick därifrån, med skuldkänslor. Det kändes som om det var mitt fel att Sam var borta.

Jag hörde att Katie gick.
Jag satt mig på en sten och började gråta.
Jag gick tillbaka.
- Jag ska hitta Sam Ali följer du med eller stannar du? frågade jag.

- Jag kommer med, svarade jag
Jag och Julia gick framåt för att leta efter honom och när vi hade gått en liten bit så frågade jag Julia
- Är Sam död?
__________________________

One Direction! ♥

- Jag vet inte, sa jag.
Gick under tystnad.
- Ali om Sam skulle vara död lova mig då att du alltid är nära mig så att jag vet var jag har dig, sa jag.

- Jag lovar, svarade jag och så kramades vi
_____________________________

One Direction! ♥