50.
"Har ni en avskedsstund?" sa Voldemort retsamt. "Först vill jag informera dig om en sak, Xendra. Du är ingen Xendra."
"Va?" sa Jessica.
"Ingen annan än jag vet det" sa Voldemort. "Men jag hade en bror en gång i tiden. Han växte inte upp på mitt barnhem, utan hos en rik trollkarlsfamilj. Han gifte sig med deras dotter och fick... dig. Har du aldrig nånsin funderat på varför du är i Slytherin? Hör du inte, dina mugglarföräldrar är inte dina mugglarföräldrar!"
Jessica förstod ingenting. Var Voldemorts bror hennes riktiga far? Men hur skulle mugglarna då veta...
"Du ljuger" sa hon enkelt. "Min far är inte din bror. Min mugglar-far vet ju att han är min pappa."
"Du vet så lite" sa Voldemort. "Legilimering gör susen."
Jessica orkade inte ta reda på vad legilimering var. Hon närmade sig försiktigt skuggan.
"Om det är sant" sa hon. "Om det är det, vart tog då de vägen?"
"Gissa" sa Voldemort. "JAG DÖDADE DE FÖRSTÅS! Jag hatade min bror mer än något annat. Han som jämt skulle ta rampljuset, han som alla älskade, han som..."
"Det räcker!" sa Jessica.
"Du beordrar mig ingenting!" röt Voldemort. "Malfoy, tortering. Malfoy? Tortering? Var Dracos föräldrar här? Hur torterar man i trollkarlsvärlden?
Mycket riktigt kom en man fram ur samlingen. Han var myket lik Draco. Han skrek:
"CRUCIO!"
Sen blev allt svart.
Harry och Jessica låg i sjukhus flygeln. Jessica låg fortfarande och sov. Harry låg vaken. Han väckte Jessica. Hon tittade yrvaket upp och fick se Harry, Dumbledore, Snape och McGonagall.
"Dumbledore" sa Jessica. "Vad hände?"
"Förbannelsen slog slint" sa Dumbledore. "Den träffade dig, men den fick dig avsvimmad istället. Jag han komma precis innan rummet sprängdes."
"Sprängdes?" sa Harry.
"Jag sövde dig" sa Dumbledore. "Jag tog dig och Jessica med mig. Dödsätarna kastade många förbannelser mot mig, men jag tog er ut."
"Vad hände med de?" sa Jessica. "Dödsätarna alltså?"
"De hann också undan" sa Dumbledore.
"Men det som Voldemort sa" sa Harry. "Om Jessicas föräldrar..."
"Jag vill inte säga det här" sa Dumbledore. "Men det var sant."
"Det kan det inte vara!" sa Jessica.
"Jo" sa McGonagall. "Och vi alla har beslutat en sak. Du har visat alla egenskaperna på att du kan gå i Gryffindor."
Jaha alla läsare, det var sista delen på den här delen av Accio vänskap! Jag kommer att skriva del 2 inom kort.
Jag kommer att lägga ut alla delar i det här forumet. Håll det här gärna uppdaterat genom att skriva kommentarer!
Del 1: Jessica Xendra i fara (ena halvan)
Spoiler:
Tryck här för att visa!1.
Jessica vaknade på morgonen den 5 augusti. Toppen, det var hennes 11-årsdag! Hon vände sig genast om för att vänta på presenter. Hon tittade på klockan på sin mobil. 4:27. Då kunde hon lika gärna somna om. Hon försökte och försökte men på någit sätt kunde hon inte sova. Till sist gav hon upp. Hon gick upp, satte på sig de fyrkantiga glasögonen som hon hatade så mycket och satte sig vid skrivbordet för att skriva dagbok.
Hej dagbok!
Idag fyller jag 11 år. Det känns ganska konstigt faktiskt. Nu är jag inte längre något barn! Klockan är bara 4 än så länge men...
Längre hann hon inte skriva förrän något kom flygande genom fönstret. Det var stort och brunt. Det liknade en uggla. Vänta, det VAR en uggla. Den landade på sovrumsfönstret och började hoa. Jessica gick fram till den och då fick hon se att den hade ett brev med sig. Hon lossade på brevet och började läsa. Hon stannade i läsningen redan i första meningen. Ska det här föreställa ett skämt? Vad var Hogwarts för nånting? Och vad betydde häxkonster? Hon läste färdigt brevet och sen svimmade hon.
Man hittade henne senare på morgonen i sitt rum. Hon hade fortfarande brevet i handen. Hennes mamma lyckades väcka henne och det första hon sa var:
"Mamma, jag är en häxa!"
Sen svimmade hon igen. Mamman stod kvar och funderade. Hade hennes dotter blivit galen? Vad var det för brev hon höll i? Hon tog ur brevet från handen och började läsa. Efter en stund ville hon svimma hon också. Vad var det här? Hon väckte Jessica igen och de läste brevet tillsammans igen. Till sist förstod de att det var inget skämt. Jessica Xendra är en häxa! Jessica sprang och skrev klart i dagboken.
...Nu är den 8 och jag har gjort en upptäckt. Jag är en häxa! Vi fick ett brev från nån skola som heter Hogwerts eller Hogwartt eller vad det nu var. Jag kan fortfarande inte tro det. Det har faktiskt hänt en hel del knäppa saker runt mig när jag tänker efter. Jag kan utöva magi!!! Undrar vad som händer nu...
2.
Jessica kollade igenom listan på saker som hon behövde. Vart i hela friden fick man tag på en trollstav? Eller en kittel? Och böckerna hade hon aldrig hört talas om. Det var nog bäst att skicka ett svar. Hon gick fram till ugglan och satte fast ett brev som hon plitat ihop.
Hej!
Det är jag som är Jessica Xendra. Jag har just fått brevet från Hogwarts och vill gärna komma. Men det är några saker jag inte förstår. Vart ska man få tag på alla de här sakerna? Och vart ligger perrong 9 3/4? Jag kan ingenting om den magiska världen! Jag behöver hjälp!
Högakningsfullt miss Jessica Xendra
Ugglan flög iväg med brevet och Jessica höll tummarna. Det var väl med ugglor de kommunicerade? Det måste det vara eftersom de skickade en uggla med brevet. Hon satte sig på sängen. Skulle hon äntligen slippa de elaka kommentarerna från sina klasskompisar? Skulle hon få lämna den här hemska världen hon lever i? Det var fortfarande ofattbart för henne. Hon gick ner till frukosten men tankarna fortfarande susande i huvudet.
Där nere var det varmt och ljust. Mamma och pappa hade ställt fram hennes födelsedagstårta på bordet, men ingen sjöng. Mamma stirrade på Jessica och pappa såg ut som om han precis hade gråtit. Han sprang fram till henne och skrek:
"Min dotter kan trolla! Jag visste det!"
"Visste du?" frågade mamma.
"Jag visste att hon var speciell! Å, kom min älskling!"
De kramades en lång stund och sen satte sig Jessica ner och tog för sig av tårtan. Det var hennes älsklingsfyllning, mandel med nougat. Härligt! Nu fanns det inget som kunde hindra hennes lycka.
När hon sen gick upp på sitt rum hade ugglan redan kommit tillbaka. Den höll i ett brev. Hon slet genast upp det och där stod:
Kära miss Xendra
Jag kan tyvärr inte förklara allt nu. Om du tar dig till London och ställer dig vid Charing Cross Road kommer du finna vår nyckelväktare, Rubeus Hagrid. Han förklarar allt.
Professor McGonagall
3.
Jessica skulle till Charing Cross Road den 31 augusti, dan innan tåget skulle gå. Hon kunde knappt vänta till dess. Hon antecknade varje dag i sin dagbok hur många dagar det var kvar. Hennes föräldrar var också glada. De visade stora tecken på stolthet och glädje. Mamma kramade om henne varje dag nu och pappa kunde ibland ropa glädjerop så att det hördes i hela huset. Jessica själv var nog gladast av allihop, men hon visade det inte så mycket nu. Hon satt mest i sitt rum och funderade på saken. Hon satt i och ju för sej ganska mycket och funderade i vanliga fall också, men nu gjorde hon det mer än nånsin. Det hade varit en riktig chock att få brevet och det var lite svårt att hämta sig. Hon läste nu brevet gång på gång och nu kunde hon det utantill. Hon hade aldrig längtat så mycket efter nånting i hela sitt liv. Hon, Jessica Veronica Xendra, en häxa! Hon tänkte hela tiden att det måste ha varit ett misstag. När hon sen kollat igenom brevet förstod hon att det inte var så.
När det äntligen blev den 31 augusti studsade hon upp ur sängen, slet ut sin dagbok från hyllan och skrev längre än hon brukade göra på en vecka. När hon äntligen var klar sprang hon ner för trappan ner till frukosten. Det var det gamla vanliga, ägg, bacon, rostat bröd och te. När hon äntligen hade ätit upp sa pappa att det var nog dags att åka nu. Jag kramade om mamma.
"Var nu rädd om dig min flicka" sa mamma.
"Ja, självklart" sa Jessica. "Vi ses ju på jullovet!"
Hon nickade och Jessica och pappa gav sig iväg.
Resan dit var omåttligt tråkig. Det enda Jessica kunde tänka på var Hogwarts. En skola för häxor och trollkarlar! Coolt!
När de var framme vid Charing Cross Road stod det en man där. Han var den största människa hon nånsin hade sett. Han var minst 3 meter lång och hade en hel skock med barn omkring sig.
"Så, nu ta vi de lungt" sa han. "Nämäm en ny elev! Välkommen!" sa han sen till Jessica.
Hon kunde inte röra sig. Inte svara heller. Vem var den där mannen? Till sist lyckades hon svara.
"Är det du som är Rubeus Hagrid?" sa hon blygt.
"Jepp, de e jag!" sa han glatt. Sen vände han sig emot pappa. "Vi komme å ta väl hand om din dotter, oroa dej inte ska du se"
"Tack så mycket" sa pappa. Han lät livrädd på rösten. "Nämen då åker jag då! Ha det så trevligt, Jessica!"
Sen gick han.
4.
"De e du som e miss Xendra va?" frågade mannen.
"Ja" sa Jessica, utan att titta på honom.
"Du kan kalla mej för Hagrid, de gör alla" sa ha som kallade sig för Hagrid.
"Okej" sa Jessica, fortfarande utan att titta.
"Då går vi då, allesammans!" ropade Hagrid. "Mot Läckande Kitteln!"
Det hördes ett mummel från barnen.
"Läckande Kitteln e ingången till Diagongränden" sa Hagrid.
Mer mummel.
"Asså, Diagongränden e ett ställe där ni ska köpa era grejer" sa Hagrid. "Pengar har ja här, oroa er'nt.
De gick in på Läckande kitteln, det var konstigt att alla som inte var häxor eller trollkarlar inte såg det.
Det var ganska vackert där inne. Häxor och trollkarlar satt runt borden och diskuterade priset på kvastar, eller spelade kort som exploderade med varandra. Jessica såg sig omkring. Det var häftigare än hon hade föreställt sig. Hagrid gick fram mot utgången och de andra följde efter. Han gick fram mot en tegelmur och slog lätt på en tegelsten. Muren började ändra form. Till sist blev det en ingång och Hagrid gick in. Det var det mest fantastiska hon hade sett. Små butiker syntes runt gatorna och det var häxor och trollkarlar överallt. Hagrid gick ännu längre in i gränden. Till sist kom de fram till ett jättelikt hus. Det liknade ett slott, men var byggt lite som en kontorsbyggnad. Alla gick in och Hagrid gick fram till disken.
"Ja e här för å ta ut förstaårselevernas kassavalv"
Det dök upp en liten varelse bakom disken. Den var ganska ful och den stirrade ilsket på alla barnen.
"Javisst. Följ med här" sa han till sist.
Hagrid sa åt de att vänta här medans han gick för och hämta pengerna. Jessica hade inget emot det. Bara av att stå här tycker man att det är det vackraste som finns!
Efter 10 minuter kom Hagrid tillbaka. Han hade med sig en liten påse till var och en med pengar i. Hon tog emot den och andades djupt. Nu hade det börjat.
5.
Nu fick alla ströva fritt vid inköpen. Jessica bestämde sig för att först köpa sig en trollstav. Hon frågade Hagrid var trollstavsbutiken var och han sa att Ollivanders var ett bra ställe. Hon sprang och letade efter Ollivanders och till sist hittade hon det. Hon gick in, men det var ingen där.
"Hallå" sa hon halvhögt.
"Nämen goddag miss Xendra!" hörde hon en röst som sa.
Det stod en man där framför henne. Han såg väldigt gammal ut. Han gick till en av hyllorna med lådor och sa hela tiden saker som:
"Den här! Nej... Aha! Den! Jag vet inte..."
Efter en stund kom han med en låda och sa att hon skulle testa den. Hon tog ur trollstaven ur lådan och höll den stadigt i handen.
"Vifta med den då!" sa mannen.
Hon viftade med den och en rosa stråle sköt ut ur den. Hon stirrade på änden av strålen. Hände det som hon såg hände? En liten kanin hade brutit fram ur spetsen på strålen. Det var en väldigt vacker kanin. Mannen bakom disken flämtade.
"Aldrig i min... Det är mystiskt... Miss Xendra, hur gjorde ni det där?"
"Jag vet inte" sa Jessica, alldeles förbluffad. "Det bara hände!"
"Då ska vi se" sa mannen. "12 tum bokträ, fenixfjäder som kärna, javisst"
Jessica betalade för staven och gick sen ut. Vad skulle hon ha nu? Hon tittade på listan. Böcker var nästa punkt. Hon såg ett ställe som såg ut och ha böcker. Hon sprang dit och visade listan för butiksbiträdet. Han hämtade böckerna på listan och sen gav sig Jessica iväg. Nu återstod bara Husdjur, skoluniform och kittel. Hon sprang till djuraffären och köpte en katt som hon döpte till Gemstone, hon gick ock köpte en kittel och till sist återstod bara kläderna. Hon gick in på en butik som hette Madam Malkins Klädnader För Alla Tillfällen och fick sin uniform sydd. När hon var klar gick hon till Hagrid. Han hade en hel skock barn runt sig som också var klara med sina inköp. Jessica hade lite guld kvar och gav det till Hagrid, men han sa att det fick vi behålla. Han sa sen till alla att de skulle övernatta på Den Läckande Kitteln och sen imorgon bege oss till Hogwartsexpressen. Jessica följde med de andra in på puben och fick sen sitt rum. Där skönk hon ihop på sängen, utmattad efter dagens äventyr.
6.
Natten på Den Läckande Kitteln var allt annat än mysig. Det hördes vrål från de andra rummen och mitt i natten hördes en stor gonggong. Jessica kunde absolut inte sova. Hon sjönk ner i kudden och tänkte på morgondagen. Vad var det för tåg de skulle på egentligen? 9 3/4, fanns det en sån perrong? Hon fick inde en blunds sömn på hela natten.
När det äntligen var morgon gick Hagrid ner med eleverna och åt frukost. Han ledde de sen ut från puben till gatan utanför. Massvis med folk stirrade på de medan Hagrid förklarade vad de skulle göra.
"Nu ska vi gå till perrongen" sa han. "Där komme ja å lämna er å om ni undrar hur ni kommer in, spring rakt in i väggen mellan perrong 9 å 10, så kommer ni dit"
Allesammans gick med Hagrid till Kings Cross. Massor med människor gick kors och tvärs överallt. Jessica påmindes av myror när hon såg de. Sen lämnade Hagrid de. Jessica letade efter spärren mellan 9 och 10.
Där var det! Hon sprang genast dit. Men vad var det man skulle göra nu igen. Hon stod och tänkte på det när en familj kom dit. Alla hade rött hår och det var ganska många. Jessica såg hur en av de sprang rakt mot väggen.
"Nej gör det inte!" tänkte hon förtvivlat. "Du kommer krocka!"
Men han krockade inte. Han försvann bakom spärren och då förstod Jessica: Man skulle gå rakt in!
Hon såg hur 2 av syskonen, på pricken lika sprang in och hon hörde deras lillasyster som vädjade till sin mamma om och få följa med.
Då kom en annan pojke dit. Han var mager och spinkig, han bar runda glasögon och han hade rufsigt, svart hår. Pojken gick fram till mamman och frågade hur man tar sig in på perrongen.
"Å, det är bara att gå rakt in i väggen, lille vän!" sa mamman glatt och Jessica såg hur pojken sprang in. Den här gången försök6e hon själv. Hon tog vagnen och sprang rakt in i väggen. Det var läskigt, men hon kom igenom. Hon såg hur det majestätiska tåget puffade ut rök i ivern att få gå. Hon klev på tåget och letade efter en kupé. Hon såg en kupé som var tom - nej, där satt ju den där pojken! Hon gick ändå dit.
"Kan jag få sitta här?" frågade hon artigt.
"Javisst" svarade han.
Jessica satte sig ner.
"Jag heter Jessica Xendra, vad heter du?" frågade hon.
"Jag heter Harry Potter" sa han.
"Trevligt och träffas!" sa Jessica och de började prata.
Efter en stund kom en annan kille in. Jessica hade sett honom förut. Han var en av de där rödhåriga. Han slog sig ner och frågade vad de hette. Jessica svarade med för och efternamn och när Harry sa sina namn blev den rödhåriga pojken chockad.
"Herregud" sa han. "Är du Harry Potter?"
7.
"Ja, det är jag" sa Harry.
"Har du det där... Ärret?" sa den rödhårige.
"Javisst" sa Harry och visade något han hade i pannan. Det var ett ärr, likt en blixt. Det var ganska fint.
"Vad är det där?" frågade Jessica nyfiket.
"DET DÄR?" sa rödhåringen. "Det där är ärret som han fick när han blev anfallen av ni-vet-vem! Oj förlåt, du kanske är mugglarfödd?"
"Mugglar-vadå?" sa Jessica.
"Mugglarfödd" sa pojken. "Mugglare kallar vi de som inte kan utföra magi. Såklart att du visste nåt om det! Och just det, jag heter Ron Weasley."
"Men vad var det du sa..." sa Jessica. "Om ni-vet-vem?"
"Jag vet vem det är, tror jag" sa Harry. "Volde..."
"Säg inte det där namnet!" sa Ron. "Men Jessica måste ju få veta så säg det du, men bara för den här gången!"
"Han heter Voldemort" sa Harry till mig.
Ron utstötte ett litet skrik.
"Jessica, om du är mugglarfödd..."
"Talar vi om smutsskallar?" hördes en röst.
En annan pojke stod framför oss. Han hade blont hår och blek hy, och han tittade på mig med avsmak.
"Det måste vara du, flicka!" sa han. "Nå om du måste veta det så heter jag Malfoy. Draco Malfoy. Det är väl ni smutss..."
"KALLA HENNE INTE DET!" skrek Ron det högsta han kunde.
"Jaså, Weasley, är du uppkäftig?" sa Draco. "Nämen, har vi inte Harry Potter här?"
"Japp, och om du inte ser det så vill vi inte ha dig här" sa Harry.
"Javisst" sa Draco. "Bara för att du råkar vara en legend betyder det inte att du kan allting. Du är väl uppväxt hos mugglare?"
Men mer hann han inte säga förrän tåget började sakta in. De var framme.
En flicka med brunt hår och stora framtänder kom fram till de. Hon hälsade på de och presenterade sig som Hermione Granger. Hon sa år de att klä på sig uniformerna och sen gick hon.
"Du hon var inte lite stöddig va?" sa Ron till Harry.
"Jag vet inte" sa Harry. "Hon var trevlig jämfört med Malfoy."
"Jessica, kan du gå medan vi byter on?" sa Ron.
"Okej" svarade hon och bytte om i en anna kupé. Nu stannade tåget. De gick av och då hördes Hagrids röst:
"Förstaårselever hit!"
8.
De sprang fram till Hagrid.
"Nämen hej Harry" sa han. "Å miss Xendra åxå!"
"Kalla mig Jessica" sa Jessica.
"Vem e du?" frågade Hagrid Ron.
"Ronald Weasley, men kalla mig för Ron " sa Ron.
"Å, en Weasley" sa Hagrid. "Ja, dina bröder har ja haft mycke problem me, de tar sej hela tiden in i skogen, ja ja säjer då de!"
De följde med Hagrid och de andra förstaårseleverna till båtarna. Man skulle sitta 4 stycken i en båt. Jessica satt med Harry, Ron och Hermione. Ron blängde hela tiden på Hermione med sura miner. Båtarna åkte sen över sjön i en väldig farn. Jessica höll nästan på att ramla av. Hon oroade sig för vad som fanns där framme. Skulle de gå in i det där jättelika slottet framför de? Vad händer där? Och vem var professor McGonagall?
Båtarna kom fram till kanten av sjön. Alla elever gick av, chockade över båtfärden. De följde med Hagrid in i slottet. Det var ännu vackrare här än på banken. Men de hade inte sett allt än. Framför de stod en häxa, en lång och gammal en som höll i en pergamentrulle.
"Goddag alla förstaårselever" sa hon. "Ni kommer att få följa med in i salen här och där kommer ni bli sorterade i era elevhem. Elevhemmen är Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Sen kommer rektorn att tala och sen ska alla äta."
Äta. Jessica hade inte tänkt på att hon var hungrig. Nu knorrade magen för fullt. McGonagall skulle gå in och tala med rektorn och alla elever stannade utanför. Jessica frågade Harry hur sorteringen gick till.
"Jag vet inte" sa han. "Jag har vuxit upp hos mugglare, jag vet ingenting!"
"Ron kanske vet" sa Jessica. "Han tycks ju ha lite koll på såna här saker."
De gick till Ron och frågade.
"Jag vet inte heller" sa Ron och skakade på huvudet. "Min storebror Fred sa att man skulle typ göra nåt prov, men jag vet inte om det är sant."
Harry och Jessica stirrade på varandra. De gick sen iväg avsides.
"Ett prov?" sa Harry. "Kan du några trollformler?"
"Nej" sa Jessica. "Men man kanske inte ska trolla!"
Längre hann de inte förrän McGonagall kom tillbaks. Hon tog med alla in i salen. Det var så vackert att man inte kunde slita blicken från något. Men fanns det nåt tak? Jessica vände sig om och hörde Hermiones röst.
"Taket är inte riktigt, det är bara förtrollat, det har jag läst..."
Okej, en fråga besvarad. Nu tog professor McGonagall fram en hatt. Den var gammal och sliten men ändå attraktiv. Professor McGonagall tog fram en lista. Hon ropade upp ett namn och en pojke satte sig på stolen i mitten av salen och professor McGonagall sätta hatten på hans huvud.Jessica hörde hatten skrika:
HUFFLEPUFF!
Pojken satte sig vid det gula bordet. Nu förstod Jessica. Man sorterades så!
Nu hördes flera namn. Det första hon kände igen var:
Granger, Hermione!
Hermione satte sig på stolen och hatten ropade:
GRYFFINDOR!
Hon satte sig vid det röda bordet. Fler namn. Nu hördes Malfoy, Draco!
Pojken från tåget satte sig och hatten ropade direkt:
SLYTHERIN!
Han satte sig vid de gröna. Fler namn. Nu var det Potter, Harry!
Det blev tyst i salen som följdes av viskningar. Man hörde överallt saker son "Är det den Harry Potter?" eller "Potter? Verkligen?"
Harry satte sig på stolen. Hatten tog lång tid på sig att välja. Till sist:
GRYFFINDOR!
Harry satte sig lättad vid de röda. Fler namn. Nu:
Weasley, Ronald! Ron gick fram och det blev Gryffindor på honom också. Nu hoppades Jessica på Gryffindor. Alla hennes vänner var ju där! Men inte Slytherin. Där gick ju den där elakingen. Nu äntligen:
Xendra, Jessica!
Jessica satte sig i stolen. Hon hörde en viskande röst i huvudet. Efter en stund:
SLYTHERIN!
9.
Jessica stönade. Inte Slytherin! Hon som hade hoppats på Gryffindor!
Med tungt hjärta satte hon sig vid det gröna bordet. Hon hörde Draco viska till de bredvid sig.
"Har ni sett smutsskallen? Vad ful hon är! Med de glasögonen är fulheten komplett!"
De bredvid honom skrattade för fullt. Jessica kände sig sårad. Det var väl inte hennes fel att hon hade glasögon! Och det där ordet smutsskalle hade hon gissat att det var ett fulare ord för mugglarfödd, men hon visste inte säkert.
McGonagall delade nu ut scheman till alla Slytherinelever. Jessica blev lite gladare. Försvar mot svartkonster var med Gryffindor! Hon lade schemat i sin väska och sen hörde hon rektorns röst.
"Jag har inte så mycket att säga idag" sa rektorn.
"Till alla gamla elever: Välkommna tillbaka! Till alla nya elever: Välkommna! Jag är professor Dumbledore och jag vill påminna om ett par saker: Det är absolut förbjudet att gå in i den förbjudna skogen och vår vaktmästare, mr Filch, har en lista på sitt kontor med alla saker som är förbjudna. Så, hugg in!"
Och borden fylldes med mat. Jessica ryckte till av förvåning. Det var mat överallt! Kyckling och njurpaj och pudding och allt man kunde önska sig! Hon högg in för allt vad hon kunde medans hon kom tillbaka till bekymren. Hon hade gett vad som helst för att sitta vid Gryffindorbordet med sina vänner istället för att sitta här och höra elaka kommentarer överallt.
När efterrätten äntligen var slut var Jessica proppmätt. Dumbledore sa åt alla att följa prefekterna till sina sovsalar. Jessica reste sig upp och gick efter prefekten med grön slips. De gick längre och längre ner. Till sist kom de fram till en mörk fängelsehåla. Prefekten stannade och sa:
Svartalf
Jessica anade att det var ett lösenord och gick in. Det var inte särskilt vackert där inne. Hon gick upp till flickornas sovsalar och till dörren där det stod 'Förstaårselever'. Hon lade sig i en säng medans hon hörde de andra flickorna säga hemska saker om henne.
10.
Jessica vaknade nästa morgon av att Gemstone gnällde brevid henne. Hon gick upp för och hämta kattmaten. Alla andra flickor sov. Jessica kände sig illa till mods. Varför, varför Slytherin? Det var ju 4 dar kvar till torsdagen med försvar mot svartkonster! Jaja, den här måndagen skulle kanske inte bli så hemsk ändå. De hade örtlära med Ravenclawarna, trollformler med bara Slytherin och trolldryck med... Gryffindor! Det hade hon inte sett! Hon skulle få träffa de idag! Hon tittade på schemat igen. De hade flyglektioner tillsammans också! Lite gladare gav hon Gemstone maten och lade sig sen i sängen för att läsa lite. Hon slog upp Grundhandbok i besvärjelser och läste en stund. Hon försökte titta på klockan i sin mobil men den funkade inte. Hon gissade att mugglar-saker inte fungerade här. Efter att noggrant ha läst igenom hur man får saker att flyga lade hon undan boken för att testa besvärjelsen. Hon koncentrerade sig på sättet att röra på staven och sa sen mot Gemstone:
Wingardium Leviosa!
Gemstone började försiktigt lyfta från marken. Jamande steg hon högre och högre. Hennes jamande väckte de andra flickorna.
"Ånej!" sa Jessica för sig själv.
Hon sänkte försiktigt ner Gemstone och lade undan boken. Sen gick hon ner till frukosten. Det var ingen särskildt munter frukost. Alla Slytherinelever stirrade på Jessica och viskade om henne. Hon var i och ju för sig ganska van vid såna saker men hon hade trott att det skulle sluta när hon kom till Hogwarts. Hon såg fram emot trolldrycken på eftermiddagen. Sen ville hon visa professor Flitwick hur fint hon kan få saker att flyga. Men först skulle de ha örtlära med professor Sprout. Jessica reste sig upp. Hon började gå mot sällskapsrummet för att hämta sin örtlärabok. Men hon hittade den inte. Hon hade haft den där imorse! Någon måste ha gömt den! Ja ja, hon kanske fick dela med någon annan. Hon gick ner mot växthusen.
11.
Örtläran var en riktig marddröm. Det var ju roligt och så, professor Sprout visade de hur man tar hand om en mandragora. Jessica hade frågat Hilda, en annan Slytherinelev, om de kunde dela bok. Men Hilda hade vägrat att dela med 'en så tarvlig smutsskalle' så Jessica hade fått låna en av professor Sprout. Men Jessica var ganska bra på örtlära. Ja, väldigt bra faktiskt. Hon vann 5 poäng åt Slytherin! Men det ville hon inte. Hon ville att Gryffindor skulle vinna. Men beröm är ju alltid välkommet. När de äntligen gick från växthusen skulle de ha rast i 20 minuter. Jessica bestämde sig för att gå till biblioteket och plugga på om trolldrycker till eftermiddagen. Det var ett gigantiskt bibliotek. Hon kunde ju inte bara ta en bok. Förutom en trolldrycksbok tog hon Hogwarts Historia. Hon började läsa i den. Det var den bästa boken hon nånsin hade läst. Hogwarts verkade ha så många hemligheter, exakt sånt som hon gillade! Hon lånade boken av madame Pince, tog med den till Slytherins sällskapsrum och gick sen till trollformlerlektionen.
Professor Flitwick var en pytteliten man, han måste till och med stå på en trave med böcker för att synas! Jessica satte sig brevid Hilda, som rynkade på näsan. Jessica räckte upp handen.
"Ja, miss..."
"Xendra, sir, och jag undrar om jag kan få visa levitationsbesvärjelsen?"
"Javisst!" sa professor Flitwick. "Jag hade faktiskt tänkt att vi skulle praktisera de idag, då passar det ju utmärkt att du visar det!"
Jessica gick fram mot katedern med fjädern de hade fått på bänkarna. Hon hörde flera: "Besserwisser!" rop när hon gick men hon gick ändå fram, lade fjädern på katedern och sade sen:
Wingardium Leviosa!
Fjädern lyfte från bordet. På Jessicas befallning gjorde den en framåtvolt och lade sig sen ner på bordet igen.
"Bravo!" ropade professor Flitwick. "Jag har aldrig sett nåt liknande! 10 poäng åt Slytherin!"
Hela lektionen gick utmärkt. Fast Jessica hörde en massa förolämpningar brydde hon sig inte. Hon var så stolt över sig själv att hon glömde bort att vara sur för att hon hamnat i Slytherin.
12.
Flitwick verkade riktigt imponerad av Jessicas besvärjelse. Han bad henne faktiskt att jobba med 2:årseleverna istället. Jessica sa med glädje ja. Då slapp hon ju i alla fall Draco! Hon beslöt sig för att tillbringa rasten med att läsa i Hogwarts Historia. Då stötte hon på Hermione.
"Hej Jessica!" sa Hermione glatt.
"Hej Hermione!" sa Jessica, helt uppslukad av boken.
"Å, läser du Hogwarts Historia? sa Hermione. "Jag älskar den boken!"
"Den är verkligen bra" sa Jessica. Hon lade undan boken. "Vet du, jag vill inte vara i Slytherin!" Hon började gråta. "Alla är så elaka!"
"Vet du" sa Hermione. "De retar mig också. Men du är inte som de andra Slytherinarna. Jag tycker du hade passat bättre i Gryffindor."
"Jag önskar jag var med er" sa Jessica. "Hur är det med Harry? Och Ron?"
"Jag vet inte" sa Hermione. "De vägrar att tala med mig."
"Kom så går vi till de" sa Jessica. "Var är de nu?"
"Jag tyckte jag hörde de säga att de skulle gå till biblioteket" sa Hermione. "Det passar bra för jag måste låna en bok där."
"Okej, sa Jessica. "Då går vi!"
Hermiones sällskap var faktiskt väldigt trevlig. Hon babblade på om nån trolldryck som hon inte hade läst om och som hon trodde Snape skulle ta upp. Jessica lyssnade uppmärksamt i alla fall. Hon verkade ha fått en vän!
De hittade mycket riktigt Harry och Ron i biblioteket. När Ron såg Jessica hoppade han till.
"Hej Jessica!" ropade han så högt att madame Pince drog av 1 poäng från Gryffindor. "Och hej Hermione" lade han till efter en stund.
"Hej" sa Jessica leende och satte sig med de.
"Harry" sa Ron. "Kan inte du berätta för Jessica hur du överlevde ni-vet-vem?"
"Men jag vet ju inte det" sa Herry. "Jag vet bara hur min uppväxt var och den var inte särskilt rolig."
"Okej, jag berättar" sa Ron. "Det var så att ni-vet-vem... Ja, Harry berättade ju förut... kom hem till Harrys hus, när han bara var ett år gammal, och mördade hans föräldrar..." Jessica skrek till. "... och han försökte mörda Harry med, men det gick inte. Han är den enda som har överlevt den mordattacken. Visa ärret Harry!"
Harry visade märket han hade i sin panna. Det liknade en blixt när man tittade så här.
"Ja ja, vem vet inte det?" sa Hermione uttråkat. "Kom Jessica, vi går."
13.
"Men jag visste ju inte det" sa Jessica. "Och varför var du så otrevlig?"
"De ignorerar mig totalt" sa Hermione. "Ron säger hela tiden att jag är en typisk besserwisser och det är inte särskilt kul."
"De kallar mig besserwisser i Slytherin" sa Jessica. "Draco är värst. Och Hilda. Men jag längtar till trolldrycken, gör du?"
"Jag längtar inte efter och få se Draco, men dig hade jag hoppats på och få se" sa Hermione. "Harry har pratat en massa om dig. Han verkar gilla dig!"
De skrattade och gick till lunchen där de måste skiljas åt. Jessica satte sig vid Slytherinbordet. Draco började förstås imitera hennes levitationsbesvärjelse och hennes belåtna leende. De runt omkring honom skrattade. Jessica låtsades att hon var upptagen med nåt annat. Hon började läsa i Hogwarts Historia och försökte koncentrera sig på den men hon kunde inte läsa. Skratten och Dracos imitationer störde henne för mycket. Hon bestämde sig för att inte äta någon lunch. Hon tittade bort mod Gryffindorbordet. Hon såg att Harry blängde ilsket på Draco. Jessica skyndade fram till honom.
"Hej Harry" sa hon.
"Hej Jessica!" sa Harry. "Du ska inte bry dig om Draco. Man hör överallt att du var helt fantastisk!"
"Jag lyckades väl rätt bra antar jag" sa Jessica.
"Kan du inte visa?" sa Harry. "Jag har aldrig sett en besvärjelse förut."
"Okej" sa Jessica och visade på en bägare som stod i närheten.
"Snyggt!" sa Harry.
"Professor Flitwick sa faktiskt åt mig att jobba med andraårseleverna i trollformler" sa Jessica och rodnade.
"Fantastiskt!" sa Harry. "Vet du, jag vill inte äta någon lunch heller. Vill du gå ut?"
"Okej" sa Jessica. "Längtar du efter trolldrycken?"
"Inte så värst" sa Harry. "Jag vill inte se Draco. Men jag hade hoppats på att få se dig."
"Det sa Hermione också" sa Jessica. "Varför är inte ni vänner?"
"Jag har inget emot att vara vän med henne" sa Harry. "Det är mest Ron."
"Jag tror jag har kommit på en sak" sa Jessica.
"Vadå?" sa Harry.
"Det finns faktiskt folk som tycker om mig."
"jag förstår hur du känner" sa Harry. "Det är samma sak för mig. Vad sägs om att vi blir vänner?"
"Vän? Med mig?" sa Jassica.
"Ja!" sa Harry.
"Det är väl klart!" sa Jessica. "Nu när jag vet att du är berömd kan jag förstå att du blir hatad och så är det för mig med!" Nu nästan grät hon av glädje. "Jag är duktig på magi fast jag är en smutsskalle..."
"DU ÄR INGEN SMUTSSKALLE!" hörde de Ron ropa.
"Okej, mugglarfödd!" ropade jag tillbaka och skrattade.
14.
Jessica och Harry lämnade salen. De gick ut på borggården. Solen sken starkt och alla träden hade redan börjat gulna. September var en fin månad.
"Harry" sa Jessica. "Jag måste gå till professor Flitwick och kolla när andraårseleverna har lektioner, kan du vänta här?"
"Javisst" sa Harry och log. "Du verkar gilla lektionerna här."
"Ja, verkligen" sa Jessica och sprang iväg.
Hon sprang det fortaste hon kunde till Flitwicks kontor. Dörren stod på glänt. Hon knackade på dörren men ingen svarade. Hon gick in i rummet men ingen var där. Hon beslöt sig för och vänta där och ställde sig vid skrivbordet. Då fick hon syn på ett brev. Nej, hon var alldeles för nyfiken. Hon slet upp brevet och där stod:
Flitwick, du vet mycket väl vad jag menar. Döda, annars får du känna på min vrede. Du slipper bli Dödsätare om du gör det. INGA UNDANTAG.
Jessica flämtade till. Döda vem? Och vem hade skrivit det här? Vad var en dödsätare? Hon tog med sig brevet ner igen och sprang ut till Harry.
"Harry" skrek hon. "Jag måste visa dig nåt!"
"Var du hos Flitwick?" sa Harry.
Jessica satte sig brevid honom och berättade allt.
"...Så nu är jag jätteförvirrad." avslutade hon. "Vet du nånting om vad det här betyder?"
"Nej" sa Harry. "Dödsätare, det låter inte lite hemskt!"
"Ska vi gå till Ron och fråga om de här sakerna?" sa Jessica.
"Jag tror inte det" sa Harry. "Ron är jättesur på mig för att jag är så mycket tillsammans med dig och Hermione."
"Vet du vad" sa Jessica. "Säger man nåt sånt är man en riktig idiot. Du måste säga ifrån!"
"Okej" sa Harry. "Men inte nu och isåfall får du och Hermione vara med."
"Självklart" sa Jessica och log. "Enligt mig verkar den där Ron inte vara särskilt schyst."
"Han är snäll i vanliga fall" sa Harry. "Jag tror att han är avundsjuk på mig för att jag är berömd och på dig för att du är så bra på magi."
"Men hur vet han det?" sa Jessica.
"Alla pratar om det" sa Harry. "Det sa jag ju! Kom, vi letar upp Hermione. "
15.
De hittade Hermione i biblioteket. Hon var djupt nedsjunken i Hogwarts Historia.
"Eh, Hermione?" började Jessica.
"Hej Jessica!" sa Hermione och la undan boken "Vad vill ni?"
"Harry behöver hjälp med en sak" sa Jessica. "Ron har varit elak och han behöver hjälp med att säga ifrån."
"Inte elak precis" muttrade Harry.
"Jag kan gärna hjälpa till" sa Hermione. "Vad var det det handlade om?"
"Ron är sur på mig för att jag är så mycket med er" sa Harry. "Han är min bästa vän, han förväntar sig säkert att jag bara ska vara med honom."
"Bry dig nte om det" sa Hermione. "Oj, vi måste nog gå iväg till trolldrycken nu. Jessica, vill du sitta med oss?"
"Okej" sa Jessica glatt. "Undrar vem det är som undervisar."
"Professor Snape" sa Harry. "Efter vad jag har hört är han en riktig elaking."
De skrattade och fortsatte gå. Jessica hade fjärilar i magen. Nu kom ögonblicket hon hade väntat på!
De kom fram till trolldrycksklassrummet. Det var en fängelsehåla. De var tydligen där lite för tidigt för när Harry öppnade dörren stod professor Snape och talade med professor Flitwick. Harry stängde snabbt dörren.
"Nej, håll den öppen" sa Jessica. "Det kanske var något viktigt."
De hörde Snapes röst.
"Filius, om du inte svarar Mörkrets Herre är du i stor fara, det vet du." sa han.
"Men... Severus..." pep Flitwick. "Brevet är borta! Nån måste ha tagit det! Men jag tänker i alla fall inte döda Potter och Xendra!"
Det vände sig i magen på Jessica. Voldemort ville döda henne? Och Harry? Varför? Hon lyssnade intensivare.
"Jag kommer se till att de dör. för Hogwarts eget beskydd. Vad jag än..."
Nu kunde inte Jessica behärska sig längre. Hon slängde upp dörren och klev in. Snape och Flitwick stirrade på henne.
"Åh, förlåt" sa hon. "Var det inte lektion i trolldryckskonst här?"
16.
Snape blängde ilsket på Jessica.
"Lektionen är inte förrän om en timma" sa han och stirrade på henne. "Du måste ha haft en annan avsikt. STRAFFTJÄNST HOS MIG KLOCKAN 5 IKVÄLL, XENDRA!"
"Men jag har inte hört nåt" ljög Jessica.
"Du ljuger!" skrek Snape. "50 poäng från Slytherin! Och stick iväg!"
Jessica hade inget annat val än att gå därifrån. Hon gick en bit, vinkade till sig de andra 2.
"Jag fick strafftjänst" sa hon sorgset. "Sen blev det poängavdrag också, men det gör inget, för jag vill att Gryffindor ska vinna."
"Men..." sa Harry. "Om det nu är så att Voldemort... Hermione!...vill döda oss, och han vill använda Flitwick, varför tycker han då om dig?"
"Han vägrade ju, ni hörde" sa Jessica. "Det är nog mer Snape vi måste akta oss för." Hon tystnade. "Kom, vi måste leta upp Ron och berätta."
De sprang bort mot Stora Salen. Ron hade just ätit klart och kom fram till Harry.
"Vad var det jag sa" sa han argt. "Du väljer 2 flickor framför mig! Såklart, en dumskalle till vän duger förstås inte åt Harry Potter, nej, det..."
"Ron lyssna!" sa Hermione. "Vi har inte tid och skälla ut någon nu, vi måste berätta en sak. Det är viktigt."
Och de berättade vad de hade hört utanför klassrummet.
"Jösses" sa Ron. "Ni har verkligen många problem, eller hur?"
De skrattade tillsammans. Jessica anade inget ont här. De var vänner igen, och det var det viktigaste.
Efter 1 timme gick de ner till klassrummet igen. De satte sig vid ett bord och började lyssna på Snape. Han var inte särskilt vänlig av sig, särskilt inte mot Jessica och Harry. Det var allmänt känt att Snape brukade favorisera Slytherinelever men absolut inte Jessica. Hon fattade inte hur hon kunde ha längtat efter den här lektionen. Och det värsta var att hon hade strafftjänst med honom sen.
17.
Den här lektionen var det värsta Jessica hade varit med om. Det var ju härligt att vara tillsammans med Harry, Ron och Hermione (Nåja, kanske inte Ron) men Snape var så orättvis. Hör bara:
"God eftermiddag" sa Snape när alla hade kommit.
Ingen svarade.
"Jag sa: God eftermiddag!"
"God eftermiddag, sir" sa alla i korus.
"Idag ska vi brygga ett... Men har vi inte Potter här?"
Allas ansikten vändes mot Harry.
"Ja, sir" sa han uttråkat.
"Nu ska du inte vara otrevlig" sa Snape. "10 poäng från Gryffindor!"
Det var så orättvist att Jessica ställde sig upp.
"HAN VAR INTE OTREVLIG, DET VAR DET NI SOM VAR!" skrek hon ut över klassrummet. Snape såg ut som om han aldrig sett något liknande.
"Miss Xendra, jag skäms över dig! Slytherin är mitt eget elevhem, och du ska smutsa ner det genom att vara oförskämd. En timme extra på din kvarsittning!"
Jessica satte sig ner. Hon hörde Ron viska:
"Kunde du bara inte hålla truten?"
Nåja, hon lyckades iallafall ganska bra med trolldrycken. Snape såg nästan arg ut när han såg att hennes brygd var perfekt. Hermione hade också lyckats bra. Hennes brygd var exakt som det stod att den skulle vara. Nu var klockan 10 minuter i 5 och Jessica började gå mot fängelsehålorna. Vad var det hon skulle göra?
Snape välkomnade henne inte precis nere i hålan. Han hade ställt fram bläck och fjäderpenna och bad henne sätta sig.
"Du ska skriva några rader" sa han kallt.
"Vad då för nåt?" sa Jessica och försökte låta nyfiken.
"Tjuvlyssna är absolut förbjudet" sa Snape med ett hånleende. "Och inga felstavningar!"
Jessica började skriva. Hon skulle ha kvarsittning till 8 på kvällen. Hur roligt var det att sitta och skriva samma sak? Istället skrev hon en liten berättelse. Det fick kosta vad det ville. Berättelsen handlade om en pojke som gick ute i vinterkylan. Då kom en trollkarl, med trollstaven beredd och dödade pojken. Men sen hände något med trollkarlen. Han slets i stycken och dog han med.
Jessica avslutade berättelsen med: Mord för nöjes skull är aldrig bra.
Snape kom fram och tittade på hennes papper. Han läste igenom berättelsen. Efteråt gapade han och stirrade på Jessica. Sen blev han arg och gav henne kvarsittning, samma tid nästa vecka.
Jessica smög ner berättelsen i fickan. Den skulle hon spara.
18.
Jessica gick tillbaka till uppehållsrummet. Hon tog fram berättelsen och läste igenom den. Hon aktade sig noga för att inte visa den för de andra Slytherin-eleverna. En sån otur att Draco var där. Han tog hennes papper.
"Vad är det som smutsskalle-nörden har skrivit här då?" sa han retsamt. Jessicas ögon fylldes med ofrivilliga tårar. "Hahahaaa! Vad är det här? Mord för nöjes skull är aldrig bra! Du måste verkligen ha jobbat emot professor Snape! Kolla Pansy!"
En annan Slytherinflicka, Pansy Parkinson kom dit. "Ånej" tänkte Jessica och försökte rycka till sig papperet men Draco höll kvar det. Hon försökte gå men Hilda låste fallt hennes armar. Nu kunde hon inte röra sig alls.
"Vad är det här för fjant" sa Pansy när hon hade läst. "Dy, Xendra!"
Pansy gick fram mot Jessica. Hon höjde knytnäven. "Nej snälla!" tänkte Jessica förtvivlat. Pansy slog henne av alla krafter på näsan så att det sprutade ut blod från den. Alla skrattade. Hilda höll fortfarande fast henne på stolen, så blodet rann ner på kläderna och innanför kappan. Jessica försökte skrika men Pansy satte en hand ovanför hennes mun. Draco slet av henne glasögonen och slängde de i backen så de sprack. Alla skrattade igen.
Då kom McGonagall in dit. När hon såg vad de gjorde blev hon rasande. Hon gav 150 poängs avdrag från Slytherin, tog med sig Jessica och de sönderslagna glasögonen in på sitt kontor och stängde dörren.
"Jösses, miss Xendra, vad hände?" sa de suddiga konturerna av McGonagall.
"'ag kob fråd..." började Jessica, men eftersom näsan var full av blod kunde hon inte säga allt.
"Åh, jag ordnar det där" sa McGonagall och slog lätt med sin trollstav på Jessicas näsa. Den slutade omedelbart blöda. "Försök igen."
"Jag kom från en kvarsittning med professor Snape" sa Jessica. "Jag skulle skriva några rader men..."
"Men?"
"Jag skrev en saga istället. Draco tog den och visade för Pansy. Hon slog mig och Hilda höll fast mig. Draco slog sönder mina glasögon och jag kunde inte röra mig alls."
"Jag ska genast ta itu med Malfoy, Parkinson och Gelson" sa McGonagall. "Åh, glasögonen fixar jag lätt. Ockulus reparo!"
Glasögonen lagades och Jessica satte på sig de.
"Professor McGonagall" började hon. "Jag vill fråga dig en sak."
"Vaddå?"
"Skulle jag kunna få gå i Gryffindor istället?"
19.
"Gryffindor?" McGonagall höjde på ögonbrynen. "Menar du att du vill byta elevhem?"
Jessica förklarade med gråten i halsen hur hon retas för allt som har med henne och göra, hur Draco jämt och ständigt kallar henne för smutsskalle och hur snälla Harry, Ron och Hermione var mot henne. McGonagall tittade förstående på henne.
"Jag är ledsen, miss Xendra, men man kan inte byta elevhem. Jag förstår hur du känner, det är verkligen hemskt! Jag ska prata med professor Snape."
"Nej!" ropade Jessica.
"Nej?" sa McGonagall. "Inte för att jag brukar tala illa om mina kollegor, men professor Snape brukar alltid favorisera sina egna elever enligt mig. Han kommer säkert hjälpa dig!"
"Nej!" skrek Jessica igen. "Om han får veta att... ja... det där, kommer han mörda mig! Han kommer själv kalla mig för smutsskalle och han..."
"Nu räcker det!" röt McGonagall. "Gryffindor är mitt elevhem, och jag säger NEJ!"
"Det är ni som bestämmer" sa Jessica sorgset. "Men om det här händer igen, kan jag få prata med er då? Själv?"
"Självklart" sa McGonagall och log.
"Tack" mumlade Jessica och lämnade rummet. Hennes kappa far fortfarande röd av blod och näsan verkade inte vara helt reparerad. Hon bestämde sig för att inte gå till sällskapsrummet direkt. Hon skulle istället gå till Flitwick och fråga om lektionerna med andraårseleverna.
Den här gången var Flitwick där. Han satt (snarare stod på stolen) vid sitt skrivbord och såg ut att skriva nånting. Jessica knackade försiktigt på dörren och gick in.
"Åh, kom in, miss Xendra!" sa Flitwick välkomnande. "Men varför är du täckt med blod?"
"Senare" mumlade Jessica. "Jag undrade bara när lektionerna med andraårseleverna var."
"Javisst" sa Flitwick glatt. "De är på onsdagar efter lunchen."
"Perfekt" tänkte Jessica. "Då har jag inga andra lektioner!"
"Tack, professorn" sa hon högt. "Vi ses på onsdag då!"
Sen gick hon. Men inte mot sällskapsrummet. Hon gick mot Hermiones favoritställe, nämligen biblioteket.
20.
"Hermione?"
Jessica sprang runt i biblioteket och letade efter Hermione. Hon tittade på klockan. Halv 9. Hermione hade säkert gått till Gryffindors sällskapsrum.
"Jessica!"
Hermione kom fram bakom några bokhyllor.
"Letade du efter mig?" sa hon.
"Ja" sa Jessica. "Kom Hermione, jag vill prata med dig."
"Men varför är din kappa full med blod?" sa Hermione förskräckt.
"Det är det jag ska förklara" sa Jessica. "Kom med här."
De gick ut från biblioteket till en öde korridor. Jessica kontrollerade att ingen var där.
Sen började hon berätta. Exakt det som hon sa till McGonagall. Hermione stirrade på henne.
"Jag trodde de bara sa elaka saker" sa hon. "Jag visste inte att de slog dig!"
"Det visste inte jag heller" sa Jessica och log. "Men var är Harry? Och Ron?"
"Harry är i sällskapsrummet" sa Hermione. "Ron vet jag inte var han är."
"Kan du berätta allt det här för Harry?" sa Jessica. "Och säga att jag vill träffa honom imorgon efter frukost?"
"Självklart" sa Hermione. Hon var verkligen en vän att lita på!
"Hermione" började Jessica. "Det är en sak till."
"Vad då?" sa Hermione.
"Jag försökte övertala McGonagall att jag skulle få gå i Gryffindor. Men hon sa nej."
"Jag har läst om det där" sa Hermione upphetsat. "Det finns flera olika trollkarlar och häxor som försökt byta elevhem. Några har till och med gjort det. Men om man byter elevhem förändras man. Man glömmer bort sitt gamla jag och blir en exakt kopia av elevhemmets grundare inom sig. Jag förstod att du skulle vilja byta så jag slog upp det" tillade hon och log.
"Tack" sa Jessica. "Vi ses imorgon!"
"Vi ses!" sa Hermione och de gick skilda vägar.
21.
"Svartalf!"
Dörren öppnades och Jessica klev in. Alla stirrade på henne. Hon låtsades som om hon inte märkte något och gick upp i flickornas sovsal. Där stod Pansy och väntade.
"Ska den lilla filosofen sova nu" sa hon retsamt. "Ska lilla plutten drömma om sin nästa saga?"
"Håll klaffen" sa Jessica.
"Va, var du modig nu?" sa Pansy. "Du vågar säga åt mig och hålla klaffen, ja, så modig att du borde vara i Gryffindor!"
Hilda hade också kommit in nu. Hon vrålade av skratt medans hon sa hela tiden:
"Du ville verkligen byta... Gryffindor, hahaha!"
"Har ni hört..." sa Jessica.
"Vem har inte det?" sa Pansy.
Jessica lade sig ner i sängen medans hon lyssnade till flickornas skratt.
Jessica hade oroliga drömmar den natten. Först drömde hon att hon och Harry gick runt på skolgården och sen kom Hermione och drog bort Harry. Sen drömde hon att Snape tvingade henne att... vänta, nu avbröts drömmen! Nu kom en man fram, i hennes kök där hemma. Han brottades med hennes pappa och sa:
"Var är flickan?"
"Det säger jag inte!" röt pappa.
"Du säger det!" sa mannen.
"Nej!"
"Säg det, annars torterar jag henne när jag hittar henne! Så här... Crucio!
Jessica såg hur hennes pappa vred sig på golvet i plågor. Han skrek:
"Hon är på Hogwarts!"
Jessica vaknade på morgonen, drypande våt av svett. Hon skakade i hela kroppen. Hon tittade på de andra sängarna. Tomt. Det måste vara frukost. Hon klädde på sig och gick ner.
Harry stod och väntade på henne vid ingången till Stora Salen. Hon log.
"Har Hermione berättat?" frågade hon.
"Ja" sa Harry. "Jag ska..."
"Vi pratar om det efter frukosten" sa Jessica. "Det är en annan sak jag vill berätta också."
Jessica gick till sitt bord och Harry till sitt.
22.
Efter frukosten möttes Harry och Jessica på skolgården.
"Harry" sa Jessica. "Jag hade en dröm inatt."
"Vad för dröm?" sa Harry. "Jag är expert på sånt här."
"Jag drömde att en man kom in i mitt kök hemma. Han torterade min pappa för att få veta var jag var. Han berättade. Var det här verklighet?"
"Jag vet inte" sa Harry. "Antingen så kändes det bara verkligt, eller så har du blivit tokig."
"Det är inte så, det är sant!" sa Jessica. "Jag såg det klart och tydligt, jag vet inte ens om det var en dröm! Hjälp mig Harry!"
"Lugn, jag tror dig" sa Harry. "Men det är skumt. Voldemort vill döda dig och mig, och nu kommer främmande män in i ditt kök! Mystiskt..."
"Men om Voldemort planerar nånting, vad har det med mig och göra?" sa Jessica.
"Vi kan bara gissa" sa Harry dramatiskt. Jessica skrattade och de gick vidare och pratade.
"Vet du vad, det är skönt och prata med dig om såna här saker" sa Harry efter en stund.
"Varför då?" sa Jessica förvånat.
"Du säger Voldemorts namn." sa Harry. "Det vet jag ingen annan som gör."
"Jag tycker inte att det är särskilt svårt och säga ett namn" sa Jessica. "Han verkar ju vara ond, men det finns väl inget som hindrar en från och säga namnet?"
"Precis" sa Harry.
Skolklockan ringde och de skildes åt. Harry skulle på lektion i trollformler och Jessica skulle ha förvandlingskonst med Hufflepuff. Det var ju inte så hemskt iallafall.
23.
Hufflepuffarna var faktiskt riktigt trevliga mot Jessica. Hannah Abbot bar faktiskt henne att ses efter dagens lektioner. Jessica blev förvånad. Ville hon verkligen det? Hon tackade ja iallafall. Nu kom professor McGonagall.
"Tystnad!" sa hon. "Ja, idag ska vi försöka oss på med en liten förvandling. Är det någon som vet den lättaste fövandlingen?"
Jessica räckte genast upp handen.
"Ja, miss Xendra?"
"Det finns många enkla förvandlingar" sa hon innantill och utantill. "En av de är..."
Längre hann hon inte förrän professor Flitwick kom inrusande i klassrummet.
"Professorn" pep han. "Skulle jag kunna få prata med miss Xendra en minut?"
"Javisst" sa McGonagall.
Det högg till i magen på Jessica. Var det nu han skulle mörda henne? Eller skulle han ta henne till Snape? Hon ställde sig iallafall upp och gick iväg med professor Flitwick.
Flitwick stannade i en korridor och sa sen till Jessica:
"Miss Xendra, jag måste varna dig för..."
"Jag vet" sa Jessica. "Det var jag som tog brevet och jag hörde dig och professor Snape tala."
Professorn skrek till.
"Åh, du måste vara orolig!" sa han förtvivlat. "Men oroa dig inte, jag kommer inte kröka ett hår på dig och Potter. Det är Snape du ska akta dig för. Det här måste komma som en chock, men han har varit dödsätare."
"VA?" sa Jessica.
"Ja, det är sant" sa Flitwick. "Jag tror inte riktigt att han har övergett de gamla vanorna helt. Men professor Dumbledore litar på honom så då får väl vi andra göra det också. Men var ändå försiktig. Lova att berätta det här för Potter."
"Självklart, sir" sa Jessica. Jag har redan berättat det mesta."
"Jamen då så" sa Flitwick. "Ha en trevlig dag!"
"Desamma professorn!" sa Jessica och gick tillbaka till klassrummet.
24.
När alla lektioner var över den dagen gick Jessica för att träffa Hannah Abbot. Solen sken starkt och flera första och andraårselever var ute och njöt. Jessica såg Hannah vid ett träd och gick dit.
"Hej Hannah" började hon.
"Åh, hej Jessica!" sa Hannah glatt. "Sätt dig!"
Jessica satte sig ner och de började prata om allt möjligt. Hannah nämde nånting om någon växt i Albanien som kunde växa snabbare än andra och Jessica lyssnade noggrant. Den hette tydligen Dustrene och kunde användas till elixir som får en att bli starkare och modigare. Det var en ganska intressant diskution. Hannah sa något ord som inte Jessica begrep. Det lät som Kviddish.
"Vad för nåt?" sa hon.
Hannah berättade att "Kviddish" hette Quidditch och var en väldigt populär magisport. Man flög på kvastar och bollade med olika bollar. I ett lag fanns det 3 jagare, 2 slagmän, 1 vaktare och 1 sökare. Jagarna skulle kasta in en röd boll som kallades för klonken in i målstolparna och det andra lagets vaktare skulle försöka rädda skotten så de inte kom in i mål. Slagmännen skulle slå iväg bollar som kallades för dunkare med slagträn mot spelarna i det andra laget. Sökaren skulle försöka hitta en liten boll som kallades för den gyllene kvicken, och när sökaren fångat den, var spelet slut.
"Kan man spela sån där Quidditch på Hogwarts?" sa Jessica. "Det skulle jag vilja göra."
"Tyvärr" sa Hannah. "Förstaårselever får inte spela. Man måste vara äldre."
"Typiskt" sa Jessica. "Jag måste gå. Vi ses."
"Vi ses" sa Hannah och de skildes åt.
25.
Jessica gick mot Gryffindortornet för och träffa Harry. Han kanske visste något om Quidditch!
Harry var utanför tornet. Jessica sprang dit.
"Hej Harry!" sa hon.
"Hej!" sa han glatt.
"Vet du något om Quidditch?" sa Jessica.
"Ron nämne något om nån sport som kallades så" sa Harry. "Men han förklarade inte vad den gick ut på."
Jessica berättade allt som Hannah hade sagt till henne.
"Det låter kul" sa Harry. "Kan man spela här på Hogwarts?"
"Man måste vara äldre" sa Jessica. "Men vi kommer att lära oss flyga på kvastar nu i år, så vi kan träna tills vårt andra år!"
De fortsatte prata om det en ganska lång stund. Jessica höll inte tiden. Hade det gått några minuter? Några timmar? Det kändes som hela dygn. Underbara dygn. Att bara sitta och prata om en massa nonsens med någon vän. Det är så det känns. Underbart.
Nu hade det gått två veckor. Jessica vaknade i sovsalen och tittade på sin almanacka. Det var den 17 september. Hon tittade på sitt schema. Idag hade de flyglektioner! Ännu bättre, med Gryffindor! Hon klädde på sig och gick för att äta frukost.
"Hej allesammans" sa flygläraren madame Hooch. "Är alla redo? Håll er högra hand över kvasten och säg "Upp".
Många upp-rop hördes. Jessicas och Harrys kom upp direkt.
"Då är allt klart" sa Hooch. "Sätt er på kvasten och sväva litegrann."
Jessica satte sig och lyfte. Det var underbart! Hon kunde inte låta bli. Hon lyfte kvasten högre och högre mot himlen. Hon hämtade en sten från marken och kastade iväg den mot en ring långt borta. Den träffade perfekt genom hålet. Madame Hooch stod på marken och bara gapade.
"Jessica!" hördes Harrys röst från marken och han lyfte han också. Då tappade Jessica sina glasögon.
"Neej!" ropade hon.
Då fick hon se något helt fantastiskt. Harry flög till stället glasögonen var och fångade de hur enkelt som helst. Han flög upp mot Jessica och gav henne de.
"Tack" sa Jessica och log. "Men hur gjorde du det där?"
"Vad då?"
"Flög så där. Det hade jag aldrig kunnat gjort."
"Potter! Xendra!"
McGonagalls röst hördes från marken.
Mugglarportalen