Prs(Jessica Tonks)

Marie såg efter Nithya innan hon började springa efter soldaterna. Men då hon väl kom innanfmr murarna tvekade hon. Tänk om Nithya inte ville träffa hemne?
Men tillslut gick hon igen, fortsatte. Hon stannade utanför sjukstugan och väntade. Under tiden kom en soldat fram till henne, hon kände igen honom. "Du var mig en läglig present" flinade han och drog henne intill sig.
Marie lyckades snabbt få fram en kniv från stövelskaftet och fick bort mannen som förvånat såg på henne innan han morrade till och drog en egen kniv.

När läkaren var klar med Nithya lät han henne gå ut. "Tack farfar!" flinade Nithya och gick till dörren. Hon stönade till då hennes axel stötte emot träet för att putta upp den relativtttunga dörren och fann sig snart fallandes rakt in i en mans rygg.

Mannen tänkte precis göra ett utfall mot Marie då Nithya kom ut och föll rakt på honom, så han föll omkull han med.
Marie hjälpte snabbt Nithya upp. "Nithya, det är jag, Marie" sa hon och log svagt. Hon kunde inte hindra sig utan kramade om henne.

Nithya log vagt och kramade tillbaka. "Det var ett tag sedan..." mumlade hon dämpat mot Maries axel. Det kittlade obehagligt i magen av att känna Marie stå där precis framför henne. Av någon anledning blev Nithya plötsligt lite väl medveten om sitt utseende. Sliten, smutsig, sårad, allmänt hemsk såg hon ut. Hon rätade på sig och harklade lätt. "Jag ska gå och göra mig i ordning för banketten ikväll." ursäktade hon sig nervöst.

Marie nickade sakta. "Ja...Månader". Hon log för sig själv, hon insåg hur mycket hon saknat Nithya, även om det inte känt varandra så bra. Hon släppte henne tillsist och nickade sakta. "Gör det du, jag ska nog tillbaka till baren för att hjälpa min far" mumlade hon sedan. Hennes far hade inte fått jobb på banketten ikväll, så han hade varit på dåligt humör ett tag.

Nithya skyndade sig till sitt rum där hon genast hällde upp vatten i sin balja och tvättade sug själv. Medan hon ändå satt i det varma vattnet passade hon på att rengöra och borsta sitt hår. Några svordomar senare var hon ren och relativt borstad. Hon drog på sig den kritvita klänningen och satte upp håret i det vita band hon fått. Hon vägrade byta stövlarna till klackskorna. Klar!
Med en suck och en snabb blick i spegeln gick Nithya ut mot matsalen där hon ikväll endast skulle roa ett par män.

Marie tog sig hem, som väntat var hennes far på dåligt humör och han morrade åt henne att ta hand om disken medan han svepte i sig en öl. Sakta började hon göra som han sagt och samtidigt tänkte hon på Nithya, undrade ifall hon skulle komma till baren sen med de andra soldaterna.

Kvällen passerade fort men var ett lidande för Nithya med allas händer som for överallt på henne. När tolvslaget närmade sig gick en del sjöfarare ner till krogarna för att höra sagoberättarnas historier. En av dessa män var en ung oh mycket stilig karl vid namn Saf. Nithya hade fått i uppdrag av kungen att roa just Saf, därför följde hon honom ner till en av barerna - Nithya insåg försent just vilken bar det var - och drogs ner i hans knä så att hans varma händer kunde utforska hennes kropp odiskret medan Nithya kände både hans onyktra små pustanden och andra mäns blickar i nacken.

Marie kom ut med en tallrik med kött och ost på då hon fick syn på Nithya, med en annan man. Hon skulle med maten till det bordet så snabbt gick hon och satte ner det. Hon kastade en blick på Nithya och såg medlidande på henne innan hon kvickt skyndade sig tillbaka till köket, en del män hade sträckt sig efter henne.

(Kanske de börjar bli mer än vänner snart? Känns som inte så mycket händer xD)

(Mm.... Du ska få se vad jag tänkt mig imorgon (imorgon i rollet alltså haha))

Nithya möte Maries blick stadig, ville inte låta sig ses som svag eller så. Hon var stenhård, och tänkte inte vika en tum. Eller ja, det ville hon inte, men efter ett par påtvingade skop öl var Nithya lite mer än salongsberusad och när Saf så hårdhänt drog henne uppför ett par trappor mot en vind kände Nothya hur tårarna var påväg. Hin knep ihop läpparna hårt och blinkade ett par gånger. Sedan började helvetet.