Voldie lär sig sjunga opera

Bästa ff jag läser.

Fattar verkligen inte hur ni kan gilla den här… Liksom, det jag skriver i den här fanfictionen räknar jag som ett utkast, inte det färdiga.
Men jag blir SÅ ***** GLAD över alla fina kommentarer, så jag brukar läsa de om och om igen♥ Löööv you all♥

Och nu ett svar på Diskantklavens fråga! Det var ouvertyren i Parsifal!! Mitt favoritstycke både omgjort till orgel, och originalet!

Förlåt för att det dröjt så länge!


Kapitel 14: Övning ger färdighet

Voldie fortsatte att sjunga, och det verkade vara hans bästa beslut i hela hans långa liv. Även om han var en nybörjare var ändå gemenskapen mellan alla sångarna lika bra som om han var professionell. Inga såg ned på honom för att Voldies röst kanske inte var perfekt, och inga, absolut inga var rädda för Voldie.

Sakta men säkert hade Voldie gjort små framsteg med sin sång. Han fick lättare med att hålla tillbaka andningen när man sjöng, att ta starkare toner, att artikulera och att höra skillnad på olika typer av sång, såsom att sjunga lågt respektive starkt. Han lärde sig att sjunga ännu högre toner än han annars kunnat, att sjunga lägre toner och att hitta rytmen i musiken.
Ja, Voldie hade faktiskt gjort stora framsteg.

Nina Stemme var mycket imponerad av hur fort Voldie lärde sig, och Voldie svarade alltid att han hade en så bra lärare. Och det hade han ju!

Voldie fick lära sig spela piano. Det gillade han mycket, och även där gjorde han stora framsteg. Voldie hade till och med kommit på ett eget instrument, fast inte byggt det. Det var som ett piano, fast med fler ljud och något vid fötterna som kunde låta om man tryckte på det.
Vad Voldie inte visste då var att det var just ett sådant instrument han hade hört i drömmen.

***

Förlåt för kort kapitel...

Nämen se vad kul med ett nytt kapitel! Bra var det också!

Denna ff är bara för bra!!

Naw, Voldie på piano! Dör

Vilken rolig ff xD, super idé!

Haha, som om Voldemort tycker att en annan människa är bra...

Tagga mig vid nästa del!

Hallå där! Finns det någon plan om ett nytt kapitel av denna underbara ff?

Förlåt för att det har dröjt! Jag blir så glad när jag läser era kommentarer så jag får dåligt samvete när jag är så seg på att lägga upp kapitel! Hoppas att ni fortfarande vill läsa, fastän jag är så seg.
Och tack igen för att ni läser och kommenterar♥
Tille02: Vad menar du? Jag är trög...

Kapitel 15: En roll

Veckorna gick snabbt framåt. Vips så hade Voldie sjungit på operan i flera månader!
Just en gång efter sisådär 3 månader på Kungliga Operan fick Voldie en rejäl överraskning. En bra förstås.
Det var en kylig oktobermorgon och löven virvlade runt i blåsten. Röda, gula, gröna och bruna löv. När Voldie steg ini genom sceningången, som vanligt, och gick till ett möte som skulle hållas. Det var om hur de skulle göra uppsättningen av Richard Wagners opera Parsifal.
Voldie lyssnade uppmärksamt. Michael Weinius skulle få rollen som Parsifal, Katarina Dalayman skulle vara Kündry och Martin Winkler skulle spela Klingsor. När de kom till vilken som skulle vara Amfortas hoppade Voldies hjärta till. Han mindes den gamla gubben som vridit sig i plågor på TV'n. Det som var så länge sedan.
Voldie lyssnade, om möjligt, ännu uppmärksammare än innan när ordföranden läste upp namnet.
"Den som erbjuds rollen som Amfortas i första hand är vår ganska nya, men begåvade, sångare Voldie!"
Voldie bara gapade av förvåning först. Sedan fylldes han av glädje över att han blivit utvald.
"Ja, det vill jag", sa han medan triumfen sköljde över honom.

Den dagen var en av de bästa dagar i Voldies liv, men han visste inte att det skulle visa sig att han hade ännu bättre dagar framför sig.
Fast det var svårt att tänka sig att man kunde vara lyckligare än Voldie var just då.

***

Och en annan sak bara, min profilbild föreställer Wagner!