Tredje Världskriget

"Varför ska jag säga Snow?" undrar hon men får inget svar utan rycker till en doktor i korridoren.
"Hon behöver vård, Snow behöver vård." säger hon och knuffar in sig i ett rum och lägger henne på en tom säng.

Hon andas ut. Alla läkare här vet vem Snow är. Gröna ledaren såg till så det hände.
Eftersom Akhiti ofta skadades i krig, men även hjälpte till här ibland så visste alla anställda vem hon var och hennes nuläge i hälsan. Visst så alla åt henne att sluta röka men så hemskt kan de inte sett ut om de inte sagt något. Eller?

Nike andades ut, de fick hjälp nu och hon blev förlåten av doktorn att trängt sig in. Vakterna hade hon ännu inte mött och hon bävade inför det. Nu satt hon på en stol vid Snows säng, hon förstod vad det hela berodde på och bestämde sig för att bränna alla hennes cigaretter.

Akhiti sov inte, men hon var inte vaken. Allt hon hörde var som en dröm och hörde inte alls ihop med det hon såg.
Efter många galna bilder och röster lyckas hon äntligen öppna ögonen.
"CK?" Frågar hon förvirrat. Hon ser ett ljust tak. När hon kan prata ordentligt kommer hon se till att ändra dekoren på sjukhusen. Ehh, sjukhus... Vad gör hon här?

Det hade åter börjat mörkna då Snow börjat tala. Hon hade varit till vakterna men de var inte lika nådiga som doktorn varvid hon nu har ett blått öga, en svullen läpp och ett smärtande revben efter sparkar.
"CK?" frågar Nike och kommer fram till henne med en orolig min.

Hon kollar häpet på Nike. Var hon kvar?
"CK." Säger Akhiti och nickar mot en docktor då hon rest sig. Mannen har brunt hår likt ögonen och ser ut att vara kanske 20.
"Han är min Doktor." Mumlar hon och rätar ännu lite på sig.

"Åh" utbrister Nike och drar handen genom håret. Sedan trycker hon ner Snow i sängen, "Ligg." säger hon bestämt och kastar en blick mot doktorn och sedan mot henne igen.
"Hur är det med dig?" frågar hon med neutral röst.

Hon tänker inte ens över frågan.
"Jag ligger om jag vill!" Säger hon istället men kämpar inte emot. Hon stirrar surt på flickan.

"Ja och nu vill du ligga." säger Nike bestämt men med en varnande underton till att hon skulle bara se vad som hände annars. Hon petar på sin svullna läpp.
"De där vakterna är sura typer." kommenterar hon ganska så roat då det var över nu.

"Det är dem." Håller hon med och vrider sig från Nikes grepp. Det tar all energi och hon får en lätt huvudvärk.
"Jag är hungrig förresten, ge mig mat." Säger hon krävande och hittar en knapp som för ryggen uppåt.