Ghost Hour [Rollspel]

(But... No D: x) I can't stop this! o.o I'm addicted to role play! owo )

Evelina kan inte låta bli att skratta till. "Ja, det är mitt mellannamn", ler hon och när han säger bandage så tar hon fram bandaget hon har lagt på bordet och ser sedan leende på honom.
"Kaffebryggan har väl Ghost Hour lagt här. Kanske förväntade sig att vi skulle hitta kaffe, vem vet?" skrattar hon.
"Gällande såret förresten. Jag ska fixa det, men först: när jag rengör det, vill du ha något bedövande eller klarar du av smärtan utan att svimma? Personligen litar jag inte på att det är vanlig smärta som gäller här", ler hon mot honom och tar sedan med sig dem många saker hon behöver. Hon är så van att ta hand om sår, både hennes och hennes storebrors. Hennes mamma har alltid skämtat om att hon är en naturbegåvning, skapt för att bli läkare - en tanke Evelina personligen inte gillar.

(( hahaha då är vi två förresten är det bara mellan våra chars så det är väl inte alldeles fööör farligt att vi fortsätter ... liiite ... x'D ))

Joseph nickade kort till svar på hennes påstående om mellannamnet, ärligt talat låtsades han endast bry sig, men det fick inte hon veta. Han var ju som sagt en skådespelare och hade inget problem med att hålla masken för henne.
"Bedövande?"sa han roat. "Skulle knappast tro det, gör det du måste bara." Han studerade hennes varje rörelse, så mjuka och vana. Förmodligen hade hon gjort detta flera gånger, med tanke på hur allting gick som på räls så att säga.
"Är du sjukskötare eller nåt?"frågade han istället och lekte med en patron som han tagit upp från fickan i handen för att hålla sig upptagen med något.

(Exakt! Håller med! )

"Nej... verkligen inte. Bara en gammal vana. Inget annat. Skulle inte orka plåstra om personer dag in och dag ut", säger hon och ler lätt. När hon är framme hos honom så ställer hon ner sakerna på bädden och börjar sedan.
Hon blottar såret och häller sedan lite vatten hon hittat i en liten flaska, sådant rent vatten man har på sjukhus och häller det sedan i såret utan att bry sig något mer. Ifall han känner smärtan mer påtaglig eller inte vet hon inte, men ifall han svimmar kan hon då göra det här snabbt och skickligt utan att behöva oroa sig om blodet som fläckar ner hans kläder och hennes fingrar. En sak hade han rätt om dock, det är verkligen djupt.
"Du är skådespelare, va?" frågar hon sedan och börjar minnas hans ansikte på teveskärmen.

(Vissa har inte skrivit sen sida 9. Jag tycker bara att man skulle kunna vänta liiite nu. )

"Du är i alla fall bra på det, sweetheart", sa han lågt och ryckte sedan till utan att kunna hindra sig själv då han kände vattnet sippra in i hans sår. Det sved till, men han tvingade sig själv att bita ihop.
"Så du har sett mig förut", fortsatte han med samma mjuka tonart. "Fantastiskt. Dock har jag inte lyckats skaffa åt mig några stora roller än, jag var på väg till en intervju till en tv-serie då jag blev tagen hit. En ganska stor förlust för dem ifall jag har något att säga till om."
Han tittade ner mot sitt djupa sår, han hade aldrig egentligen haft några sår förut. Han hade bara två ärr på kroppen, ena på sitt höft då han fallit mot en vass sten som liten och det andra efter att en fiskekrok hade borrat in sig i hans ena smalben.

(Förutom det att ert rollande påverkar tiden och så måste man försöka hitta ett sätt att fylla ut tiden för sin egen karaktär. Dessutom även om det är mellan två karaktärer blir det svårt att hoppa in eller skriva eget då man inte riktigt har något att göra med saken ifråga och ett helt random inlägg kan försvinna i mängden. So, yeah. It does matter. Men för mig spelar det ingen större roll, I'm doing my own stuff anyways.)

Patricks kroppshydda slamrar hårt in i dörren på andra sidan av korridoren och till Patricks förfäran ger även den dörren vika. Han borde verkligen sluta upp med att ta saker för givet. Han borde ha provat att öppna dörren med handtaget först - genväg är lika med senväg.
"WHOAH!" Ropet har lämnat hans mun innan han hinner registrera det och hans vänstra arm far ut för att dämpa fallet innan han reflexmässigt studsar upp igen, redo att försvara sig från motståndaren i en ring som för närvarande inte existerar.
Steg hörs från korridoren utanför och Patrick är inte helt säker på om det är vinden eller röster som han hör långt bortifrån. Exakt vad var det här för ställe?

(( ouhhhfuuu**' tänkte inte på det, vi väntar väl då x'D I just got cut up in the moment ;' ))

(Samma här xD Vill fortsätta, men får vänta lite... ._. )

(Jag är lite forever alone here )

Plötsligt hör Elizabeth ett ljud från korridoren utanför. Fort som ögat springer hon tillbaka in i pianorummet och slänger sig mot den låsta dörren.
"Hallå?" Hennes röst låter hes och oanvänd. "Är det någon där?"
Men inget svar kommer, och Elizabeth undrar vad hon egentligen väntat sig.