Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

"Jag vet inte riktigt...", sa Alice. "Förmodligen någon mycket hemsk... som kanske varit vår vän förut", sa Alice.

Plötsligt dök en stor fot upp från tomma intet.

"Spring"! Skrek Alice. Den som jagade dem måste ha väntat på att de skulle samlas innan den skulle slå till igen.

Katten lyckas komma upp i ett nytt träd men han tappar samtidigt bort dom andra.

Alice fortsatte springa. Kaninen var inte långt bakom henne.

Medan hon sprang vände hon blicken bakåt en kort stund och såg då att foten höjde sig ovanför kaninen. Innan hon hann reagera så föll foten ner på honom. Sedan stampade jätten flera gånger för att försäkra sig om att han var död.

Jätten fortsatte sedan mot hennes håll. Men istället för att stampa på henne så bara den fortsatte framåt och struntade helt och hållet i henne.

Alice skyndade sig fram till kaninen. Han var helt och hållet krossad och livlös. Han gick inte att rädda.
Alice började gråta.

"Varför måste de jag älskar dö så plågsamt"? Frågade Alice och grät. "Först min familj... och nu kaninen"!

Katten klättrar ner från trädet och börjar leta rätt på Alice och kaninen.

När katten kom nära så grät hon bara ännu mer.

"Jag är en levande förbannelse", sa hon sorgset. "Jag kan inte fortsätta tyvärr, jag vill inte att du också dör"! Sa hon.

"Du måste! Annars kommer vi alla dö!" säger katten och ser sorgset på kaninen.

"Åh, om du säger det så", sa Alice och suckade.

Hon begravde kaninen och tog farväl av honom.

Sedan började det regna. Just vad de behövde!

"Vi borde nog ta skydd en stund, vi vill inte bli dränkta", sa Alice. Några regndroppar började droppa ner på marken. Fast i deras storlek var det som riktiga bomber. Bara några få droppar kunde dränka en.

"Kom" säger Katten och börjar gå in i skogen.

Alice följde efter.

"Nu är det bara du som kan hitta larven, Alice" säger han och ser på henne.