Ib. (Rollspel)

Jag skakar på huvudet. En tår faller ner för min kind.

Enough petals to live,
enough petals to breathe.
But not enough to stand up,
not enough to be free.

Jag hör en svävande röst från korridoren;
"Älskar, Älskar inte, Älskar, Älskar inte..."
Jag ser gula blomblad falla och känner flera hugg. Jag kommer dö snart.

"Lämna mig, Ib. Du kan klara det här. Hämta mig sedan."
Det svider att ljuga för Ib. Såklart kan hon inte hämta mig, jag kommer vara död för längesedan. Men jag vill att hon ska komma ut.

Ib:

"Nej", säger jag och snyftar. Jag ser Gary hålla på att gå därifrån och säga.
"Älskar, älskar inte...", jag ställer mig upp och blundar. Nu eller aldrig.
Jag springer, springer så fort jag kan och puttar så hårt jag kan på Gary. Han tappar rosen som lätt faller på golvet. Det är ungefär tre blad kvar. Jag tar rosen och springer tillbaka till Mary.
"Mary, res dig upp snabbt! Vi måste gömma oss!", säger jag och torkar mina tårar.

(Vet att det inte fanns med i riktiga Ib men... xD This is a roll så ^^)

Mary:

Ib tar tag i mig och jag reser mig upp med en kraftansträngning. Tårar faller nerför mina kinder.
Det gör ont.

Ib:

Jag lyckas dra mig och Mary bakom en stor docka. Jag andas tyst och mitt hjärta dunkar snabbt. Jag tar Marys hand och säger mer lugnt än vad jag egentligen är:
"Vi ska komma ut härifrån, tillsamans", säger jag och trycker mig tätt mot dockan. Jag hör hur Gary slänger runt saker.
"Kunde dem ha smitit?", fräser han och det tystnar i rummet.

Mary:

Vi springer tillsammans, hand i hand. Jag snubblar över en rot som av någon konstig anledning lyckats ta sig in hit.
Jag ligger kvar på golvet, oförmögen att resa mig upp.

Ib:

Jag stannar förskräckt när Mary ligger på golvet.
"Snälla, jag kan inte...", gråter jag och försöker få henne att ställa sig upp.
"Vi är så nära nu..!", snyftar jag då jag plötsligt ser en liten vas. Jag springer fram till vasen och lägger ner rosen i vattnet. Rosen återfår inte alla blad, men den har 7 nu. Jag springer tillbaka till Mary.
"Mary?", viskar jag.

Mary

Allt blir svart. Jag vet inte vad som hände, bara att jag var väldigt trött.

Ib:

Jag andas häftigt. Jag lyfter på hennes haka, lyfter min hand i luften och ger henne en hårt örfil.
"Jag går inte utan dig! Vi ska gå ut härifrån tillsammans om du så vill det eller inte!", morrar jag och börjar dra henne.

Mary:
Jag drömmer om allt som hänt oss. Statyer, röda damen, och allt annat

Ib:

Jag lyckas smita undan det som jag nu kallar monster och kommit ut ur hallen. Jag släpar med all min kraft Mary.
"Grhgh...!", jag faller tillslut ner på marken och flämtar av utmattning.