Everything has changed [SV]

Lika fint,gulligt och superbra som vanligt♥

NEJ JAG HAR INTE GLÖMTDEN HÄR FF:N JAG HAR BARA VARIT OTROLIGT LAT DE SENASTE DAGARNA OCH INTE LAGT UPP DET HÄR KAPITLET MEN HÄR KOMMER DET


Kapitel 4
Quiddichbråk, sniglar och smutsskallar

”Är ni inte klara än?” frågade Ron Harry häpet när de kom ut på planen.
”Vi har inte ens börjat. Wood har satt oss in i nya speltaktiker.” förklarade han innan han klev upp på sin kvast och bara sekunder senare flög uppe i luften. Fred och George hoppade på sina kvastar kort efter och susade runt på planen. Stephanie såg på när Harry kom ikapp dem och började prata med dem medan de kollade åt läktarna, men inte på Stephanie eller Hermione och Ron, utan Colin som satt ovanför dem och ivrigt tog kort på Harry. Stephanie vände sig om och tittade snabbt på Colin som nu hade flyttat sig till en av de översta platserna med sin kamera höjd och skrattade lätt för sig själv. Snart kom lagets lagkapten Oliver Wood också fram till dem och pratade med ryggen emot läktaren Stephanie satt på tills George pekade på något vänster om Stephanie. Hon tittade nyfiket dit och såg hur flera Slytherinelever kom gående – alla klädda i Quiddichkläder.
”Uh-oh.” sa Hermione tyst för sig själv. Oliver Wood störtade argt ner på planen och landade lite för hårt, vilket gjorde att han vinglade till när han klev av kvasten. Harry och tvillingarna kom snart ner de också.
”Flint!” utbrast Wood bestört till Slytherins lagkapten. ”Det här är vår träningstid! Vi har klivit upp speciellt tidigt för det här! Stick härifrån nu!” Woods röst ekade över hela planen, och Colin fortsatte vilt ta bilder.
Stephanie hörde inte vad Marcus Flint svarade, men hon såg det stora flinet som var fastklistrat på hans ansikte. Stephanie valde vid det här laget att gå ner och lyssna på lagkaptenernas argument. Utan att säga något till Hermione eller Ron gick hon ner för läktaren och började sedan jogga fram till de två lagen, bara lagom i tid för att se Slytherinlaget dela på sig så deras sjunde, kortare, och mindre muskulösa spelare kom fram bakom dem.
”Är inte du son till Lucius Malfoy?” frågade Fred ogillande för att sedan titta bakåt på Stephanie som hade ställt sig mellan honom och George. Hon såg hur Marcus Flint och andra i Slytherinlaget gav henne blickar, men hon orkade inte bry sig.
”Lustigt att du nämner Dracos pappa.” sa Flint och alla hans spelare log bredare än vad de redan gjorde. ”Här ska ni få se vilken generös gåva han har skänkt Slytherinlaget.”
Alla sju i laget visade nu fram sina kvastkäppar. De var skinande blanka och orden ”Nimbus tvåtusenett” stod skrivna med vackra guldbokstäver på de svarta skaften.
”Allra senaste modellen. Kom ut på marknaden på sent som i förra månaden.” sa Flint belåtet innan han fortsatte. ”Jag tror nog att den är betydligt överlägsen den gamla Tvåtusen-modellen. Vad de gamla Rensoparkvastarna beträffar – ” Flint gav Fred och George ett nonchalant leende, som båda stod och höll i kvastar som antagligen var Rensoparkvastar. ” – så tycker jag att ni ska sopa upp era fallna spillror med dem.” Det var helt tyst. Ingen i Gryffindorlaget talade, även fast Stephanie såg på Fred och George att de såg ut som om de skulle kasta sig på Flint om han sa ett enda ord till.
”Åh, titta.” började Flint. ”En bollplansinvasion.” Stephanie kastade en blick bakåt för att se Hermione och Ron gå mot dem.
”Vad står på?” frågade Ron när de hade kommit fram. ”Varför spelar ni inte? Och varför är han här?” Han tittade på Malfoy med avsky.
”Jag är Slytherins nye sökare, Weasley.” svarade Draco Malfoy med ett självbelåtet flin. ”Alla har stått och beundrat de nya kvastarna som min pappa köpt åt vårat lag.” Ron stirrade med gapande mun på de sju splittnya kvastarna framför honom. ”Fina, va?” sa Malfoy med en silkeslen röst. ”Men ni i Gryffindorlaget kanske kan skrapa ihop lite guld så att ni också skaffa er nya kvastar. Ni skulle ju kunna lotta ut de där Rensoparfemmorna, nåt museum kan nog tänkas att köpa en lott.” fortsatte Malfoy, Slytherinlaget tjöt av skratt.
”Det är i alla fall ingen i Gryffindorlaget som varit tvungen att köpa sig in i det.” sa Hermione irriterat. ”De är med för att de har talang.” Flinet på Dracos ansikte slocknade.
”Ingen har bett om din åsikt, din äckliga lilla smutsskalle!” Oliver och Stephanie fick kasta sig framför tvillingarna så de inte skulle hoppa på Draco.
”Hur vågar du?” spottade Alicia ilsket ut samtidigt som Stephanie drog bort Fred och George från Malfoy med hjälp av Oliver.
”Hörni, sluta!” utbrast hon och deras blickar slets från Draco till henne.
”Steph, kom igen! Bara ett slag!” bad George desperat och Stephanie suckade.
”Hur gärna jag än skulle vilja se det där lilla kräket be för sitt liv kan ni inte hoppa på honom. Tänk på konsekvenserna!” sa hon men innan någon av dem hann svara avbröts dem av Hermione som gällt skrek:
”Ron! Ron! Är du oskadd?” Alla tre vände sig om bara för att se Ron ligga på marken. Han öppnade munnen för att svara, men istället för ord rapade han högt och flera sniglar sipprade ut ur munnen på honom. Slytherinlaget skrattade så hårt att de grinade och Stephanie fick en än gång hålla tillbaks Fred så han inte skulle hoppa på dem. De samlades runt Ron, som fortsatte att stöta upp stora, slemmiga sniglar.
”Det är bäst vi tar honom till Hagrid, det är närmast.” sa Harry till Hermione som nickade och tillsammans grep de tag i Rons armar och drog upp honom på benen. Alicia och Oliver särade på sig så de kunde komma igenom. Marcus Flint och hela Slytherinlaget hade ställt sig upp vid det här laget, men fnissade fortfarande lätt då de såg Ron stödjas bort av Harry och Hermione (som nu förföljdes av Colin som frågade ut Harry om vad som hade hänt.)
”Jag antar att vi får planen nu?” frågade han med ett stort flin på hans ansikte. Oliver gav honom en irriterad, sista blick innan han nickade. Slytherinlaget jublade och resterna av Gryffindorlaget och Stephanie tittade med ilskna och vassa blickar på dem.
”Kom igen Steph, jag och Fred kan byta om i slottet.” sa George över jublet. Fred nickade och sa sedan ett kort hejdå till de andra i Gryffindorlaget innan de – med mening – trängde sig igenom Slytherinlaget så vissa av dem tappade balansen. Stephanie – som gick sist efter tvillingarna – kände när hon hade trängt igenom hälften av de stora Quiddichspelarna (och Malfoy) att en hand tog tag om hennes handled och drog tillbaka henne. Hon gav ut ett överraskat skrik vilket gjorde att tvillingarna och resten av Gryffindorlaget, som hade splittrats ut över planen för att hämta deras grejer, tittade tillbaks. Marcus Flint stod med sitt flin och tittade ner på Stephanie som var nästa mer än ett huvud kortare än honom.
”Hallå.” sa han med en silkeslen röst. ”Inte ska en snygg tjej som du hänga runt med smutsskallar och, och Weasleys, va?” frågade han med en gnutta avsky i hans röst när han nämnde smutsskallar och Weasleys. ”Du förtjänar någonting bättre.” sa han och Stephanie hörde resten av hans lag fnissa bakom dem. Marcus tog upp sin hand och smekte Stephanie över kinden, men innan någon – och speciellt inte Marcus – hann reagera flög Stephanies hand upp och slog honom hårt över kinden innan hon knäade honom mellan benen. Han stönade av smärta och vek sig dubbel. Stephanie hörde hur flera ur Gryffindorlaget bakom henne började skratta.
”Akta dig för sniglarna.” var det sista hon sa innan hon vände sig om till tvillingarna som med belåtna blickar inspekterade hur Marcus tog ett vingligt steg innan han ramlade ner mitt i de trettiotals sniglarna Ron hade spytt upp. Gryffindorlaget samt Stephanie började jubla och hon gav tvillingarna en varsin highfive innan de skrattade började gå upp mot slottet, och lämnade en skadad Marcus Flint bakom sig.
_____________________
Hoppas ni gillade det ^^

Heja Steph GIRLPOWER C8
Älskar hur hon ägde Slytherinlaget, mycket bättre version än Rowlings ^^ älskade din scen ♥
Längtar efter mer och lite kärlek mellan Steph och George hehe 83 Skriv mer snart ^^

GIRLPOWER!!!!

Go Steph!
Superbra kapiterl, du har en sån grym tallang alltså.Så fortsätt med att skriva bara!

Yeaaah!!! Heja Steph!!

WIIIHII!! XDXDXDXDXDXDXDXD JAG ÄR BARA SÅ GLADÖVER ATT LOGGA IN OCH FÅ LÄSA TVÅ KAPITEL!!!!!!

Girl power!!! xD
Din scen med de var mycket bättre än J.K Rowlings! Jag älskade när hon slog till honom xD

GUD VAD BRA!!!! Alltså jag kan inte beskriva hur bra det är, men ADGJSKFCHMJK!
(Alltså jag visste inte att gud hade mugglis)

Du ska bara veta att du är bäst!

Och så längtar jag efter lite mer love... ?? Mellan Stephanie och George var det va? Tvillingarna är ju ändå samma...? xD

Du är bäst ♥

Ä N T L I G E N
sry för att jag inte har uppdaterat, har ingen ursäkt men förlåt ändå haha
Tack för alla kommentarer btw, blir jätteglad!

Aja, jag hoppas i varje fall att ni gillar det här kapitlet ;

Kapitel 5
Drama

Oktober kom snabbare än väntat, och med det hade kylan och regnet följt med. Allhelgonaaftonen kom allt närmare och var bara några dagar iväg.
Stephanie satt och spelade trollkarlsschack med Luke uppe i det halvfulla sällskapsrummet, både Melanie och William hade drabbats av en förkylning som gick runt på slottet, och var tvungna att gå till Madam Pomfrey och ta hennes magiska uppiggningsdryck. Drycken verkade omedelbart, men det rök och ångade ur öronen på de som druckit den flera timmar efteråt.
”Melanie och William kommer nog snart, sluta kolla på klockan.” sa Luke när Stephanie för säkert tionde gången tittat ner på hennes armbandsur. Stephanie mumlade bara något ohörbart som svar, för det var egentligen inte Melanie och William hon väntade på, det var Fred och George. Stephanie hade märkt att Oliver Wood verkligen tog allvarligt på Quiddichträningarna, då han inte ställde in någon träning alls, även fast regndroppar stora som pistolkulor dundrade ner mot marken näst in till varje dag.
”Din tur.” Luke drog ut Stephanie ur hennes tankar, och hon tittade förvirrat upp mot honom bara för att se att han redan tittade på henne.
”Åh… Ehm, Luke, jag känner verkligen inte för att spela. Jag tror jag går ut och går en sväng.” sa hon förlåtande medan hon ställde sig upp. Men Luke bara ryckte på axlarna.
”Det är okej, William kommer nog ändå snart. Men tror du verkligen att det är en så smart idé att gå ut?” frågade han med höjda ögonbryn. Stephanie skrattade kort innan hon lätt slog till honom på armen.
”Nej, bara på en promenad runt i slottet.” Luke nickade.
”Hejdå. Försök att inte gå vilse.” han mumlade det sista, men Stephanie hörde, och skrattade åt honom innan hon gick ut igenom porträtthålet.

*

Stephanie hade gått runt slottet ett bra tag innan hon stannade upp ett tag för att vila. Hon visste inte exakt var hon var, det enda hon visste var att hon var mycket längre ner i slottet än vad hon hade räknat med, och tänkte vandra upp till sällskapsrummet igen när hon hörde rop och skrik närma henne. Hon ställde sin tyst upp och smög sedan fram mot rösterna. Hon stannade upp bakom en stor staty, och såg nu att personerna som gjorde sånt liv inte var några mindre än Alex Edmond och hans flickvän, Heather. De hade nu stannat precis några meter från statyn Stephanie gömde sig bakom.
”Herregud Heather, för sista gången; det var ingenting!” utbrast Alex frustrerat innan han drog handen genom hans sandfärgade hår. Heather skrattade ett kallt, kort och fejkad skratt medan hon himlade med ögonen åt honom.
”Så du bara kysste henne, eller vad?!” hennes röst höjdes och Stephanie tänkte att det skulle vara ett mirakel om inte hela slottet hörde henne.
”Det var inte med mening!” skrek Alex som svar och Stephanie såg hur Heather var på gränsen till tårar.
”VADÅ? SATT NÅGON EN JÄKLA FÖRTROLLNING PÅ DINA LÄPPAR? ELLER, ÅH; KYSSTE HON DIG? AMEN DÅ FÖRSTÅR JAG JU ALLT!” skrek Heather och tårarna började falla ner för hennes rosiga kinder. Stephanie såg en gnutta ånger i Alex ögon innan de bara visade ilska. Vid det här laget skulle hon inte bli förvånad om personer från andra sidan landet hörde hennes utrop.
”OKEJ, OKEJ! JAG KYSSTE HENNE! ÄR DU NÖJD NU?” skrek Alex som svar och Heather gled ner på väggen bakom henne innan hon satte sig på det hårda golvet och gömde hennes ansikte i hennes händer.
”Men… v – varför?” frågade hon tyst mellan snyftningar.
”För att vårat förhållande ändå faller isär. Jag vet att du också märker det, Heather, kom igen. Det kanske är bättre om vi bara är vänner…” Bad Alex försiktigt. Heather tittade på honom några sekunder innan hon ställde sig upp, gick fram till honom och öppnade munnen för att säga något innan hon snabbt stängde igen den och slog honom rätt över ena kinden.
”Du är världens största idiot.” sa Heather till honom innan hon snabbt gick iväg i en korridor mittemot där Stephanie stod. Stephanie såg hur Alex tog upp handen till sin kind för att sedan rygga tillbaka av smärtan innan han frustrerat slog på väggen bredvid honom.
”Bitch.” mumlade han sedan tyst för dig själv.
”Äh kom igen Alex, du förtjänade det.” sa Stephanie och överraskade Alex när hon klev fram från baksidan av statyn för att sedan luta sig mot det.
”Du.” sa Alex irriterat innan han himlade med ögonen och drog sin ena hand genom hans perfekta hår.
”Ja, jag.” svarade Stephanie med samma ton som Alex hade använt.
”Vad vill du?” frågade Alex och lutade sig likt Stephanie mot väggen som han bara några minuter tidigare hade slagit till. Stephanie ryckte på axlarna som svar, och Alex suckade djupt.
”Jag hörde era skrik och tänkte egentligen gå ifrån, men sedan såg jag att det var ni, och jag tänkte; varför inte?” förklarade Stephanie med ett litet flin.
”Tjejer är konstiga.” muttrade Alex och gled ner på golvet. Stephanie inspekterade honom en stund innan hon bröt tystnaden.
”Vem kysste du?” Alex stönade och gömde sedan sitt ansikte i hans händer.
”Varför bryr du dig?” frågade han och Stephanie himlade med ögonen.
”Varför inte?
”Därför.” Stephanie gick fram något steg och gled sedan ner på golvet bredvid Alex, men det var fortfarande någon dryg meter mellan dem. En tystnad spred sig över korridoren innan Alex någon minut senare bröt den.
”Jag kysste Noelle Austin, jag vet inte om du vet – ” började han innan Stephanie bestämde sig för att avbryta honom.
”Jag vet vem hon är. Slytherintjej med kort stubin.” sa hon lätt och ignorerade att Alex blängde på hennes en stund innan han fortsatte.
”Vi har typ…” Alex var tyst några sekunder för att hitta något passande ord.
”Hängt ut?” fyllde Stephanie i, och avbröt Alex än en gång.
”Ja – vänta nej! Nej, nej, nej, alltså inte så! Inte på det sättet! Vi har inte… Alltså du fattar.” Stephanie nickade förstående på huvudet och höll en ganska så allvarlig min innan hon inte kunde hålla skrattet inne längre. Alex himlade med ögonen innan han lutade sig mot Stephanies håll för att lätt slå henne på armen. ”Äh håll käft.” la han till när Stephanie inte slutade skratta.
”Så, ni har alltså hängt ut?” frågade Stephanie och Alex gav henne en blick. ”Alltså inte på deeeet sättet!” la hon till i en väldig överdriven röst som skulle föreställa Alex.
”Ha - ha, jätteroligt. Men ja, alltså vi har varit mer med varandra och så och javenne.”
”Du bara kysste henne?” Stephanie höjde på ögonbrynen och Alex tittade på henne en stund innan han stönade igen och ännu en gång gömde sitt huvud i hans händer.
”Jag fattar inte ens varför jag försöker förklara det här för dig.” mumlade Alex – fortfarande med sitt ansikte nertryckt i hans händer – men Stephanie hörde honom bra ändå och bara suckade som svar innan hon ställde sig upp och började gå iväg.
”Var ska du?” Alex hade tagit upp sitt huvud från hans händer och inspekterade Stephanie då hon var på väg bort mot honom.
”Tillbaks till sällskapsrummet.” svarade Stephanie lätt.
”Varför då?”
”Därför.” svarade Stephanie och försökte ännu en gång låta som Alex innan hon svängde runt statyn. Hon hörde snart fotsteg bakom sig och tittade bak bara för att se Alex trava efter henne, han kom snart ikapp och gick bredvid henne.
”Var det inte du som inte ville ha något att göra med mig?” frågade Stephanie.
”Jag sa bara att jag inte fattade varför jag försökte förklara min och Noelles relation för dig.” svarade han lätt och Stephanie himlade med ögonen som svar, för utmattad att svara honom med ord.

Love this ♥

Hon väntade på att TVILLINGARNA skulle komma tillbaka, George är en av dem ♥

OH MY GOD VAD BRA JAG ÄLSKAR DET ♥
Åh hoppas fortfarande på lite kärlek mellan Steph och George hehe ^^
Längtar efter mer 83