5 steps on how to make James Potter like you [SV]

Superdupermegabra!!
Tänk att du är så bra på att skriva att du tillochmed går en bakfull "morgon" underbar att läsa om!

Förlåt, kan inte läsa detta just nu, för jag kommer antagligen börja tokgrina.

SUPERDUPER MEGA BRA! MERMERMER NU!

Asbra! Längtar efter nästa!

Jag har läst nu! Och fett vad bra du skriver♥ du förtjänar typ nobelpriset i författarkunskap♥ AWW JAG SHIPPAR RYANNA I STÄLLET♥ och fan vilket jävla svin Joshua var! JAG HATAR JOSHUA! (Ursäkta språket... )

Alltså. JAG VILL BARA HA MER!? :O

JAG VILL HA MER. NU. NUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNU.

Åh har läst alla dina fina och awsome kapitel nu och jag bara GAAAAH. Seriöst FEELS.
Och skadeglädje här bakom skärmen med angående Kenzy-wenzy haha 83
Jag vill ha mer. Nu. Thats an order. ♥

Ni är så sjukt underbara, vet ni det? ♥

Här kommer en väldigt kort del, men deppa inte för så fort någon kommenterat och jag pillat klart på nästa LÅNGA del, slänger jag ut den åt er (och då händer det grejer kan jag lova)! Så kommentera på godingar!

---

November 2

Jag begravde ansiktet i händerna med en melodramatisk suck. "Jag får helt enkelt flytta till mamma i Frankrike och börja på Beauxbatons, det är den enda utvägen."

Albus skakade lite på huvudet med ett flin på läpparna. "Överdriv lite till, va? Drama queen", sade han och klunkade ett stort glas vatten.

Vi satt vid ett litet tvåmanna bord i utkanten av det enorma köket i källaren. Det var middagstid och runtomkring oss sprang husalferna omkring och förberedde maten som skulle skickas upp till Stora Salen. På något mirakulöst sätt hade jag lyckats undvika både James och Joshua sedan festen, men nu var det snart Quidditchträning och jag skulle inte längre ha något annat val än att möta James. Jag funderade starkt på att inte gå dit.

"Vanna, lyssna på mig. Du var full och du visste inte vad du gjorde. James vet det, och det kommer bara bli mer awkward om du fortsätter undvika honom, jag lovar", sade Albus och såg på mig med sina blåa, uppriktiga ögon.

Jag suckade för jag visste såklart att han hade rätt. Sedan när hade han blivit så vis? Han måste ha tagit lektioner av Rose i smyg.

"Du har rätt", muttrade jag. Helst av allt önskade jag att jag kunde gömma mig under täcket i sovsalen för resten av mitt liv, men det var förstås inte möjligt. Om inte... Jag skakade mentalt på huvudet åt mig själv. Det var dags att ta mod till sig och göra det rätta. Jag ställde mig beslutsamt upp.

"Om du ursäktar mig har jag en Quidditchträning att gå till."

AlVanna NUUUUYUYZ!




Du är en ängel♥ mer♥