Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

- Kom då. Säger Nicolai och går genom dörren.

De går hela vägen tillbaka, när de kommit ut i den storslagna hallen säger Nicolai,
- Jag ska in till balsalen. Om du behöver något kan du ropa på antingen Brutus eller Abigal, de hjälper dig. Efter att ha sagt det går han i balsalen och stänger dörren bakom sig.

Han vandrar fram till fönstret, han lägger handen på draperiet, det är svalt, han flyttar undan det så en strimma av ljus kommer in i rummet, det är inte solsken, solen har gått i moln, han drar bort gardinerna och ser ut över skogen.

Hon återvänder till sitt rumm och drar i klockan för att få hjälp och hon ser sig om och sätter sig i sängen. Hon var rätt trött och hon skulle ta en tupplur.

(ska själv sova är så trött

Nicolai bestämmer sig för att läsa vidare i sin bok, han går fram till dörren, öppnar den, kallar på Lucifer som kommer direkt, stänger sedan dörren och sätter sig i sin höga stol.

Han slår upp sin bok och fortsätter att läsa där han slutade senast. Tiden tickar förbi, elden sprakar i brasan och Lucifer ligger vid hans fötter. allt känns som det brukar kännas, innan Scarlett kom in i hans liv och skapade kaos av hans lugna tillvaro, men ändå var det något med henne som gjorde att hans eviga liv inte kände så långt, att det kanske finns en chans att han kan läka efter Monique.

(Nu ska jag med sova xD)

Hon hade fått lite mat upp till sitt rum och ett nytt nattlinne som hon fick på sig. Sedan hade hon somnat i sängen och andades tungt medan elden sprakade lågt borta vid eldstaden. När solen sjönk ner så vaknade hon till och hon satte sig upp med ett ryck och gned handen i ena ögat för att få bort skräpet men också bli piggare. Elden var fortfarande vid liv och hon såg sig om för att se om någon var i rummet.

Nicolai står utanför dörren till hennes rum, han knackar en gång till för att hon ska vakna upp. *Knack knack*
- Scarlett är du vaken? När hon inte svarar öppnar han dörren lite på glänt för att se om hon ligger i sin säng.
- Scarlett?

Hon hörde Nicolais röst och hon gäspade stort.
- Ja? Hon såg upp på honom och hon drog täcket täatare om sig för att göra det mysigare för henne och hon såg på honom.
- Förlåt jag var så utmattad så jag behövde sova. Gjorde jag fel?

Nicolai går med mättade, bestämda steg in i rummet. Hans hållning är lika stark och rak som den alltid varit. Han går fram till Scarlett där hon ligger i sängen och ser ner på henne med sina kalla, hårda ögon.
- Nej, du gjorde inte fel. Säger han och går sedan fram till fönstret som är fördraget av gardinerna. Han drar ifrån dem och går ut på balkongen.

- Scarlett, klä på dig. Säger han när han går tillbaka in i rummet och stänger dörren bakom sig.
- Solen har gått ner.

Hon ser på honom och tar sig upp sängen och byter klänningen själv och hon drar borsten genom håret och sedan kommer hon ut i korridoren och ser sig om.
-Nicolai?

Nicolai är i taket, han kan gå vart som helst, till och med upp och ner. Han putar ifrån med sina fötter och faller fritt ungefär 4 meter och landar framför Scarlett utan ett enda ljud.
- Kom. Säger han kallt och börjar sedan gå ner för trapporna mot den storslagna hallen och den enorma porten.

Hon kommer efter honom och ser sig om.
- Vad ska vi? Jag är rätt kall och klänningen är för sval.
Hon tog en rock som hängde på en krok och tog den på sig och såg sedan sig om.