PRS (LunaLovegood1)

Joshua reagerade snabbt när Ethan... Föll ihop framför honom. Han reste sig upp, något blek i ansiktet, tog tag i Ethans arm och hjälpte honom upp på fötter igen. Men han släppte inte taget, han ville inte riskera att Ethan skulle falla till marken en gång till.
"Hur mår du?" Frågade han sedan med en lätt oroad ton.

Ethan log svagt och lutadr sig lätt mot Joshua utan att tänka på det. Det värmde i honom att Joshua var oroad för honom. "Jag är yr bara...och känner mig litr svag på benen". Han kanske behövde dricka något...Och ta det lugnt nog. Han log lite större sedan. "Tack..n". För allt, omtänksamheten, maten, rummröet och att han fick umgås med Joshua.

Joshua log när Ethan, uppenbarligen ovetande, lutade sig mot honom. Han nickande förstående.
"Du behöver dricka" konstaterade han sedan och knäppte med fingrarna. Genast kom en hushållerska in i rummet med en bricka fylld med olika vätskor i olika glas.
"Det är bara att ta vad du vill ha" sa han.

Ethan såg en aning förstummat på hushållerskan och glasen. Så enkelt Joshua hade det...Han tog tillslut ett glas och drack, till sin lättnaf var det rent vatten. Han tömde glaset men stod fortfarande mot Joshua. Han fick en häftig lust att bara krama om honom, eller ännu bättre, själv bli omfamad. Han hade för tillfället glömt bort attt Joshua läzye tankar, så han tänkte fritt.

Joshua läste med lätthet Ethans tankar, då det av någon anledning hade verkat som en intressant och intelligent idé. Han blev dock smått chockad av det han fick reda på. Ännu bättre, att bli omfamnad. Det dröjde inte länge innan Joshua beslutade att han faktiskt skulle omfamna Ethan, och när han väl gjorde det kändes det som om han hade valt rätt.

Ethan såg chockat upp på Joshua då han omfamnade honom. Men sedan så lycklig att han log stort och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Det kändes då rätt, så rätt. Han stod så ett tag innan ha tittade upp på Joshua.igen, nu kramade han tillbaka och de var bara få centimeter mellan deras ansikten. Ethan andades knappt. Det här var för bra för att vara sant. Han var nästan säker på att det inte var sant.

Joshua log stort. Han kände sig, för första gången på väldigt, väldigt länge, lycklig. Han mindes knappt känslan, men så fort han kände den var han säker på att det var just lycka. När Ethan tittade upp och mötte hans blick, då det bara var några centimeter mellan deras ansikten, då visste inte Joshua vad han skulle göra. Om han nu skulle göra något. Hela ögonblicket var reda för bra för att vara sant, han visste inte vad som skulle kunna göra det hela ännu bättre...

Ethan hade aldrig känt sig såhär lycklig, han hade egentligen aldrig varit särskilt lycklig. Glad då han hittat eller skaffat mat, och innan dess då han umgåtts med sin moster. Men inte lycklig hade han varit direkt. Men nu, och han ahde varit det innan, då Joshua druckit av honom, han hade nästan varit ännu lyckligare då.
De stod där en stund, tillslut så agerade Ethan utan att riktigt tänka, han ställde sig smått på tå då Joshua var längre än honom, och nådde upp till de sista centimeterna mot Joshuas läppar. Underbart.
Ethan stod så i några sekunder innan han insåg vad han gjorde och snabbt tog ner sitt huvud, tänk om Joshua inte ville? Skulle släppa honom nu och tvinga honom att gå?! För han insåg nu vad han just gjort, han ahde kysst Joshua.
"Förlåt" mumlade han och vågade inte se på Joshua.

Joshua blundade. Det var inte för att han inte ville se Ethan, verkligen inte. Det var inte heller för att han inte hade tyckt om det. Tvärtom. Han öppnade långsamt ögonen och såg rakt på Ethan, som var uppenbart generad. Joshua tog tag under Ethans haka och lyfte upp den, så att deras blickar möttes.
"Jag ser då inte att du har gjort något fel" sa han mjukt och log snett.

Ethan var tomatröd i ansiktet då Joshua lyfte upp hans ansikte så de såg på varandra. "Inte?" frågade han en aning förvånat. "Även trots att jag...kysste dig?" mumlade han generat. Nu när han tänkte mer på det hade han verkligen gillat det. Och när han var inne i de banorna insåg han hur mycket han gillade Joshua...Han sände honom försiktigt de tankarna.