Roll mellan Justme! och ErisedStone :)

Jag såg folk strömma ut genom klassrummen och reste mig, det var lunch.

Jag gick mot matsalen och tog mat. Jag såg mig runt i matsalen, försökte bestämma mig för vart jag skulle sitta.
Cassandra satt själv, skulle jag prova igen att bli sams?
Det var nog värt ett försök i alla fall.
Fast jag tvekade, jag gick långsamt mot hennes bort och satte mig, nästan rädd för henne.

Jag bara stirrade rakt fram, djupt insjunken i mina tankar.
Tänk om mamma aldrig lämnar den där idioten ? Ska jag då bo hos pappa i hela mitt liv, bara för att Niall i så fall ska bo i samma hus ? Nej ! Jag ska fixa så att mamma lämnar den där killen.
Tänkte jag.

Jag tittade upp på Cassandra som stirrade mot väggen.
"Du, Cassandra" började jag. "Jo, förlåt för att jag varit taskig och hänsynslös mot dig de senaste åren ... "

Jag vände blicken mot Niall och suckade.
- Du är inget speciellt. Trodde du att jag förväntat mig att just du bland alla människor skulle visa hänsyn för mig ? Sade jag trött.

"Men ... jag bryr mig" sa jag och nickade.
"Och våra föräldrar ... ja, du vet" sa jag lite tystare.

Jag fnös.
- Bryr dig ? Och jag bryr mig inte om vad mamma gör... Mera. Suckade jag och reste mig.
Jag förde min bricka och gick ut i korridoren, som nästan var helt tom.

Jag suckade.
Jag åt upp maten innan jag gick till Zayn som stod i ett hör i korridoren och pratade med någon tjej.
Han kollade på mig snabbt.
"Du, det där som Eric sa ... han är så lätt lurad ..." sa jag och skrattade lite.

Jag tog min väska och gick ut till hållplatsen. Jag tänkte inte vara i skolan mer. Jag steg på min buss och åkte hem till pappa. Jag fick syn på Adam på andra sidan gatan.
- Hallå ! Ropade jag pch vinkade.
- Hej, bor du här ? Undrade han och såg på mig.
- Bara en stund. Svarade jag glatt och log.
- Men vad gör du här ? Frågade jag. Han ryckte på axlarna och skrattade.
- Jag bara åkte någonstans. Sade han.
Jag nickade och gick fram till honom.
- Varför är du hemma ? Frågade han.
- Det är... Privat. Sade jag och såg dystert ner i marken.

"Jaa, jag misstänkte att han missförstått dig eller nåt" sa han och log.
Jag log tillbaka.
Han lämnade tjejerna och vi gick ut på skolgården.

- Berätta. Det blir bättre sen. Sade han och lyfte min haka. Jag skakade bestämt på huvudet och höll borta några tårar.
- Jag vill inte. Sade jag och suckade.