Skogens hemligheter

Indra gjorde som hon blivit tillsagd och svalde lydigt. "Tack, annars hade jag varit död nu." sa hon och skämdes lite, "Förlåt att jag bara gav mig av." sa hon.

Vincent hade snabbt en ny sked med soppa vid hennes läppar. "Jag blev lite stött av att du inte så adjö" påpekade han, men log sedan svagt. "Nåja, det viktigate är att du lever".

Indra svalde, nästan mekaniskt men hon åt och det syntes att hon verkade återfå värmen. "Jag visste inte vad jag skulle göra, tyckte det var bäst för alla om jag gav mig av." sa hon trött.

Vincent suckade. "Det blev inte bättre att du gav dig av, du kunde ha pratat med mig först, ingen har sagt något om dig, du ställer inte till med något".

"Jo, för Lis räkning, och säkert för fler med." sa hon tyst och rodnade lätt.

"Jag förstår inte riktig?" sa Vincent och fortsatte mata henne tills större delen av soppan var uppäten.

Indra suckade djupt och åt upp soppan, "De ser mig som en rival, förstår du nu?" sa hon lite roat och ser in i hans vackra ögon.

Vincent harklade sig lite och rodnade svagt. Han förstod. "Jag förstår...Men, jag..." Han visste inte vad han skulle säga. Han la ännu en filt över henne. "De har rivaler ändå" mumlade han. Han hade många älskarinnor, även om Lis var den vanligaste.

Indra höjer trött ett ögonbryn, hur många hade han egentligen? Men innan hon skulle fråga somnar hon djupt, hon behövde det då faran inte längre var överhängande.

Vincent log lite generat. Men blev lättad då hon somnade. Han satt kvar en lång stund i stolen och studerade henne, hoppades att hon skulle bli bättre. Tillslut somnade han i stolen.