En släng av Cancer

Ah får iaf gå med GD. ♥ Segsi Dragon man!!!!

SNYGGT!!!!!!

Så himlans braaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

superbra!!!!!

Du skriver jättebra, längtar till balen :3 ♥

Här kommer alltså kapitel 11. Läs, njut och vänta tålmodigt till nästa kapitel

Kapitel 11

Jag stod framför spegeln och såg på mig själv. Dagen hade gått som i en suddig massa, och balen var redan nära.
T.o.p skulle träffa mig vid entrén och jag var riktigt nervös.
Om och om igen snurrade jag runt och betraktade den svajande svarta klänningen. Den var inte för djupt U-ringad men visade desto mer hud på ryggen, eftersom den egentligen inte hade någon rygg alls.
Det mjuka tyget hängde löst men ändå fast vid min midja och min bleka rygg så knappt spinkig ut. Kjolen var nästan genomskinlig i sidorna och skymde mina ben väldigt svagt utan att någon skulle se för mycket.
Tyget böljade runt mina fötter och dolde som tur mina nya gympadojor. Egentligen var det väl klackskor som gällde men det räckte med att klänningen endast skylde de privataste delarna av min kära lilla kropp.
Det rödbruna håret satt uppe i den lilla knut spegeln rekommenderat.

Kate och hennes väninnor såg avundsjukt på mig när jag tyst svassade förbi dem och ut ur sovsalen. Flera andra såg också förvånat efter mig och jag kände att nu kunde inget och allt gå fel. Väl nere vid entrén vände sig alla om när jag kom, och T.o.p såg stoltare ut än någonsin.
- Hej Susanne!
- Hej T.o.p!
- Snygg klänning!
- Jag är glad att den inte bara glider av.

T.o.p skrattade avslappnat och lade armen om mina axlar. Suckande lutade jag mig mot honom och såg på alla andra. Min blick fastnade på Penelope. Hon hade armarna om Draco i en slemmig kyss och hennes bröst hängde halv ut ur den mycket synligt dyra klänning hon bar. Draco själv verkade inte så värst intresserad av Penelopes mun utan såg mer argt på henne. Men hon märkte ju inte, så jag fattade inte varför Draco fortsatte blänga istället för att flytta sig. Med höjt ögonbryn pekade jag ut det hemska paret för T.o.p och vi måste båda springa in till stora salen för att de inte skulle se oss skratta. I ett hörn skrattade vi ut, sen bugade sig T.o.p djupt för mig:
- Får jag lov min kära?
- Med dig?

Med ett högt skratt förde T.o.p ut mig på dansgolvet och vi dansade länge, länge.
Efter ett tag satte vi oss.
Vi pratade lite men blev avbrtna av ett par som rullade över bordet vi satt vid.
Det var Marja - T.o.ps förstahandsval. Hon...gjorde något jag inte kunde identifiera med Ian från Hufflepuff. Lite längre bort stod GD.
Han var Marjas balkamrat men hon verkade honom inte särskilt trogen där hon låg under Ians stora kropp.

Stelt reste sig T.o.p och bad om ursäkt. Snabbt försvann han, Marja springande inte långt efter.
- Är hon trevlig att ligga på? frågade jag en förvirrad Ian.
Långsamt nickade han innan han gav mig en skrämd blick och ställde sig så långt bort från mig som han kunde. Efter en djup suck bestämde jag mig för att dansa lite på egen hand.
Ett band som kallade sig för Wrockande Kvastarna började spela och jag dansade och nynnade glatt till musiken. I mitten av alla dansande paren rörde jag mig, och snart hade en stor cirkel av åskådare bildats runt mig.

Fnysningar spred genom publiken när jag drog Mrs. Binns mot mig och började dansa med henne.
Glatt skuttade hon över golvet med mig och efter dansen fortsatte jag ensam. De flesta hade börjat dansa igen men utan att stanna märkte jag att Draco stirrade upprört på mig. Plötsligt snurrade jag in i någon och flämtade lite då känslan av varma händer runt min midja nådde mig.

- Ta't lugnt syster. Bara jag, jag är sugen på en till dans om du inte misstycker? flinade T.o.p glatt.
Skrattandes placerade jag armarna runt hans nacke och så dansade vi ännu mer. Snart var bara vi två, de 20 ungarna Weasley och Draco med vänner kvar. Tystlåtet tävlade alla par om vem som orkade dansa mest. Precis när T.o.p börjat blänga på andra tyckte jag att det fick räcka.

- Kom, vi går till min sovsal! Jag ska visa dig något! förklarade jag lugnt till T.o.p och tog hans hand. När jag drog iväg med T.o.p kände jag tydligt hur Draco stirrade förhäxat på mig.

- Det här är någon du inte träffat eller hur? Snow White heter hon.
- WOW! Vilken fin katt.
- Mmm, visst är hon?
- Ja...du?
- Vadå?
- Harry säger...Harry säger att Malfoy har förföljt dig, är det sant? Jag menar, jag kan ta ett snack med han...
- Harry är trevlig men riktigt dum, han fattar ingenting. T.o.p, får jag berätta en hemlighet för dig?
- Självklart, jag lovar att inte säga något!
- Jag...jag tror att jag gillar Draco...
- ...
- T.o.p?
- Du kallade honom Draco.
- ?
- Jag behöver lite tid att ta in det här. Ursäkta, men jag måste gå.
- Förlåt T.o.p, och god natt.
- God natt Susanne.

Dracos perspektiv
T.o.p var en idiot men han var stark.
De tio minuterna som gått mellan att Chang och hennes nya pojkvän försvunnit och att killen kommit tillbaka och boxat ner Draco till bristningsläge var blurriga och helt omöjliga att minnas. Hur kunde hon?
Chang, hur kunde du? Hon bara...vad hade han gjort för fel? Inget, en Malfoy gjorde aldrig fel. Så vad var det?
Dracos tankar avbröts av ännu ett slag i ansiktet och ju mer T.o.p slog desto mer skam fylldes Dracos kropp av. Han blev nerklådd. Av en Gryffindorare, ännu värre.

- Håll dig borta från Susanne!
- Jag gör som jag vill!

Aj. En sprak.

- Vad har du gjort med henne? Varför tror hon att hon är kär i dig? fräste den jävla idioten.
- Kär? I mig? Draco var förstås mer intresserad av det än bråket som höll rum just nu. Samtidigt som rodnaden steg tydligt över Dracos kinder kände han hur allt skulle bli bra igen - om inte nu T.o.p ljög...hade Susanne sagt så? Var hon kär i honom? Det hoppades han i alla fall på.

- Tala Malfoy!
- Ja, tala Malfoy, det vore trevligare.

Fan. Potter.

- Lägg dig inte i Potter.
- Käften ditt jävla offer! Harry lägger sig i om han vill!
- Ja, det gör jag.

Spark. Spark. Slag. Spark. Svart.

Draco vaknade av att några droppar vatten rann nerför hans panna. Efter flera stön gav Draco upp försöken att röra sig.
- Ligg still din tönt! suckade hon. Chang. Hur hade hon kommit hit? Hade hon sett när han blev slagen av Potter och T.o.p
- Chang?
- Tyst, du får inte vara i flickornas sovsal, speciellt inte i Gryffindortornet!
- Flickornas sovsal?!?!?
- Äsch. Låt inte så förskräckt nu. Här, drick lite vatten. Gud vad tänker du med Draco? De dödade dig nästan! Du anar inte hur arg jag är på dig.
- Du låter inte arg.
- Självklart inte. Jag är för orolig för att vara arg just nu, men nog är jag ursinnig. Rasande. Jag kanske aldrig förlåter dig.
- Va?

Changs skratt klingade mjukt och lågt genom rummet och fick Draco att tappa andan.
- Nu får du faktiskt vara tyst.

Tyst. En liten men stark hand for över Dracos överkropp. Först nu insåg han att han var helt näck.
- GAAH! Varför har jag inga kläder? kved han generat. Ett litet fniss undslapp Chang,
- Draco är generad, Draco är generad. Draco är nakenfis!
- Varför händer det här mig, varför jag?

Efter ett tag kunde Draco sätta sig upp och fick äntligen ett döljande täcke över sig.
- T.o.p sa...är du kär i mig?
- Draco, du är för dum!
Vid det laget hade Draco lärt sig när tjejer ville kyssa honom, därför väntade han inte på att hon skulle komma närmare, utan drog mödosamt Susanne mot sig.
- Jag vet Chang, visst är jag dum?
- Ja. Du borde ha insett att jag blev kär i dig sedan dagen i biblioteket. Eller var det tidigare?
- DU är nog inte så smart heller!
- MALFOY!

En lång stund full med kyssar och vackra ord fyllde sovsalen med mysighet och en timme senare sov Draco och Susanne vid varandra, lyckligare än någonsin.
~

Vad tycker ni? Blev det som ni tänkt er? Sämre? Bättre? Annorlunda? Komentera gärna

Tralalalala hihi Marja är cool ^^

Jättebra!! Yay hon fick sin Draco ♥

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Bra kapitel men känns liiiiiite anorlunda