[PRS] AlbusPotter o TildeW

Jag log lite nervöst mot trollet.
"Fint troll... Fiint troll...", stammade jag fram och drog långsamt upp min trollbtav ur mina jeans backficka.

"Är det okej" hörde jag en röst fråga.
"Va?" sa jag och tittade upp.
"Ja, ja det är bra!" sa jag och log.
"Bra, ville bara se hur du mådde!" sa pojken i samma ålder.
"Jacqueline.....Emerson" sa jag.
"Merlin..." sa Merlin.
Jag tittade frågande på honom.
"Det är det jag vet!" sa Merlin.
"Okej!" sa jag.
"Du Jacqueline, det skulle vara roligt att lära känna dig ska vi träffas någon gång?" sa Merlin.
"Som när?" sa jag.
"Nästa gång vi går till Hogsmead, jag går i Ravenclaw!" sa Merlin.
"Skojar du?!, jag med" sa jag.
"Men då ses vi på måndag!" sa Merlin.
"Ja, hej" sa jag.
"Hej" sa Merlin.

(Merlin: http://images5.fanpop.com/image/photos/28300000/-3-colin-morgan-28317669-2560-1701.jpg

"Lams...", började jag och gjorde en lätt viftning med staven, men trollet var före. Den kastade sig över mig och det svartnade för ögonen. Det sista jag fick fram var ett litet kvidande.

Jag tittade bak på Merlin.
Han var vacker, precis som mina föräldrar.
Jag suckade lätt.

"Han verkar visst vakna till liv igen, madame!"
Jag öppnade ögonen. Där, genom min blonda lugg, såg jag att rektorn stod och stirrade på mig.

Jag ramlade in på sjukhusflygen.

Dörren slogs upp vid min sida och en flicka med orangefärgat hår flög in, nämligen Jacqueline. Snabbt försökte jag sätta mig upp, men Smithonnan sköt ner mig till sängens bädd igen.
"Godmorgon, Oliver!", sa han och log smått. "Vi hittade dig avsvimmad igår på en ensam och tom gata i Hogsmeade. Säg mig, vad hade fått dig att ramla ihop så?"

Innan jag hann svara kom Madame Lenna framspringades mot min säng, hållandes i sin trollstav.
"Åh, pojken har vaknat! Hur mår du?"
"Eh... Jag tror jag mår bra, Madame. Och, professor Smithonnan, det var så att jag nämligen mötte på en stor äcklig varelse. Ett troll av något slag, har jag för mig att det var.", sa jag och sträckte på mig för att få en syn av Jacqueline som stod där bakom både rektorn och sköterskan.

"Jag ska nog gå nu!" sa jag och pekade mot dörren.

Smithonnan vände sig kvickt om, som att han precis upptäckt närvaron av flickan.
"Oj, ursäkta oss.. Vi låter er vara ifred en stund, om ni skulle vilja?", sa han.

"Stanna hos vem?, Merlin?" Sa jag.
"Merlin?" Sa Smithonnan.
"Ja, Merlin" sa jag.
"Oh, Merlin!, just det han!" Sa Smithonnan.