Where magic lives. (privat)

(Ah, det gjorde jag xD Förlåt^^)

Anan släppte inte henne direkt. "Kan du gå då?" frågade han. Han skulle annars aldrig ha burit henne. Men han väntade inte på hennes svar utan satte ner henne och gick fram till portarna på katedralen.

Amia svarade inte på hans fråga utan skuttade endast efter honom. En iskall hand på hennes axel fick henne att hoppa till tills hon såg vem det var, den unga mannen med kniven.
”De kommer”, sade han med en mörk röst och hans ögon lös av desperation.
Amia nickade svagt och försökte se bakom honom, vart hade pojken tagit vägen? Kvinnan hade nämnt pojken. ”Vi måste skydda oss”, upprepade den unga mannen och tog sig förbi henne och in genom Katedralens enorma dörrar.

Anan hörde hur stegen bakom honom tystnade och såg sig om. Det var den unga mannen igen. Han nickade då han sa att de kom, han kunde känna det själv.
Anan skyndade sig sedan efter mannen in i katedralen, det var mörkt där inne, i alla fall som han såg först. Men snarg vande hans ögon sig.

Den kyla luften där inne var behaglig emot Amias hy. Hon hade alltid gillat den svala luften, varför kunde hon inte besvara men det var skönt att inte alltid behövas svettas och med det konstaterade hon att hon egentligen skulle behöva en dusch.
”Häråt”, sade Amia och tog täten.
Istället för att gå i mitten av katedralen som hon brukade, längst mattan mellan de enorma pelarna som höll taket uppe svängde hon istället in till höger och ledde dem fram längst den kalla stenväggen. Åter igen öppnades dörren till katedralen och Amia kastade snabbt en blick bakåt.

Anan ryste lätt till, det var så kallt jämfört med utsidan, där allt var varmt och ljust. Men även blodfläckat. Men kyrkan verkade var orörd.
Han stängde dörren bakom dem och följde sedan efter Amia. Han visste åtminstone hennes namn nu, det kändes bättre att tänka på henne som Amia än "kvinnan".
Han hörde plötsligt hur dörren öppnades igen. Han drog snabbt sitt svärd och vände sig om.