Gladiatorskolan (Privat)

Bellona log åt honom, dock var hon stel som på sin vakt att inte göra något mot honom som kunde såra honom. Hon låser upp dörren så att de kommer in. Rummet är annorlunda än hans, eller de obligatoriska sakerna fanns där en säng och ett skrivbord. Men det mesta gick i svart och mörkrött och vapen om än inte riktiga fanns på väggarna. Sängen var en stor mjuk sak med fyra sängstolpar. Den var bekväm att sova i om än den mer var till något annat. Allt var egentligen enligt hennes fars tycke och smak. Farlig, vacker, hotfull och sexig. Det var allt hon skulle vara för att klara sig. Egentligen gillade hon inte det helt, inte allt. Men hon var van vid det från hemma. Hon kastade en ursäktande blick på Gaius och belysningen var dämpad. Det var skönt att han höll om henne, för att stödja henne. "Jag borde tvätta av mig......" sa hon menande, han kunde göra det efter henne, trots att inte alla sponsorer skulle gilla detta.

Gaius tyckte inte om inredningen, även om den var betydligt lyxigare än hans. Det verkade inte som något den riktiga Bellona skulle ha valt, men såklart visade han ju inte den riktiga Bellona åt kamerorna. Han stelnade obemärkt då hon nämnde duschen.
"Jag tvättade mig tidigare, men gå du", sade han och log ansträngt, samtidigt som han släppte taget om henne på ett som han hoppades var omisstänksamt sätt. I stället gick han för att granska vapnen på väggarna. De var inte tillåtna äkta vapen på fritiden, och Gaius var lätt förvånad över att dessa replikanter hade godkänts. Fast Bellonas far måste ha rätt stort inflytande hos de som bestämde, med sitt rykte och allt.

"Dess motsvarighet finns hemma, far brukade den i sitt sista berömde arenamord." sa Bellona och nickade mot ett massivt svärd. Samtidigt som hon höll i väggen för att hålla sig uppe. "Det är bara trubbiga modeller, för att jag och Mars skall kämpa." sa hon innan hon försvann in i badrummet och satte sig ner på toalettstolen för att klä av sig och kom sedan mirakulöst in i duschen utan att snubbla.
Hon lät vattnet strila ner i oändliga strömmar, allt smink föll av henne och håret föll vått om hennes axlar. Hon klev ur och kände sig fräschare och mer uppiggad av duschen, dock skulle morgondagen bli hemsk.
Hon drog på sig ett par korta pyjamasshorts och ett urringat linne, allt i svart. Men det var det minsta sexiga hon hade att sova i, det som visade minst då hon inte ville tvinga sig på honom. Hennes far skulle väl inte gilla det, men hon delade ju säng med honom.
Hon torkade håret och kom åter ut till honom, nu osminkad och så naturlig hon kunde bli.

Gaius inspekterade Bellonas rum vidare medan hon var i duschen. Allt var så genomtänkt för att ge en speciell bild av henne åt publiken, inget hade lämnats åt chansen. Gaius undrade om hon själv hade valt något av det som fanns i rummet.
Då hon återvände vände Gaius sig mot henne, och han stelnade till då han såg henne utan det mörka sminket. Hon var vackrare än Gaius någonsin hade sett henne. Han såg bort och hoppades på att det svaga ljuset skulle gömma hans rodnad då han förstod hur han själv fallit för hans image.
Det var som en annan person stod framför honom, en person han faktiskt skulle ha kunnat vara intresserad i i en annan värld.

[Vildvittra, vi kan kanske fortsätta på denna? ^^]

Bellona log lite åt honom och undrade över rodnaden och hans min. Men hon sköt snabbt undan den och ställde sig vid honom.
"Vackert va?" frågar hon med antydan till rummet och ett snett leende som kunde tolkas som att hon själv inte tyckte det. Sedan gick hon fram till den mörka himmelssängen och satte sig på den. Hon tog en borste och började sakta reda ut alla våta tovor och studerade honom undertiden. Då hon satt kändes inte yrseln lika påtaglig även om tröttheten började forsa över henne som vågor på en strand och hon kunde bara föreställa sig huvudverken dagen efter. Vad hade hon tänkt på?

Gaius nickade medhållande och kastade åter en blick mot henne. Då hennes uppmärksamhet riktades åt annat håll lyckades han samla sig snabbt. Medan hon kammade håret tog han av sig läderjackan och skorna och satte sig sedan på andra sidan av sängen. Det kändes inte lika hotande mer, inte nu då Lavinia såg ut så.
"I morgon lottas tävlarna ut för fredagens spel", sade han för att tränga undan tystnaden som tillät obehagliga tankar.

Bellonas min mörknade något, men kamerorna var på och hon avslöjade inget som hon gjort för honom på taket.
"Ja, jag får väl se vem mitt första offer blir." sa hon med den självsäkra rösten. Att hon skulle bli utlottad var lika säkert som att hon andades, hon skulle sättas på prov. Att hon skulle vinna? Var troligen också sant då de förmodligen inte skulle sätta henne mot en alltför erfaren. Men de ville se vad hon kunde och de ville ha en tuff och blodig omgång i arenan.
Hon såg på honom och la ifrån sig borsten innan hon la sig ner och väntade att han skulle göra lika.

Gaius nickade endast som svar. Han hade också kämpat sitt första veckoslut i skolan; alla hade väl hoppats på att han skulle erbjda på ett gott skratt så som sin fader. Kampen hade tagit länge, då Gaius inte hade velat döda sin motståndare, men han var aldrig på förlust eller i fara. Då han äntligen insåg att han skulle vara tvungen att döda andra års eleven han lottats imot, hade det varit ett rent hugg och en snabb död.
Bellona lade sig ned och Gaius följde hennes exempel. Sängen var tillräckligt bred för dem båda, men Gaius ville inte förnedra henne i åskådarnas ögon med att dra sig undan så långt det gick. I stället lade han sig på ryggen och slappnade av.

Bellona knäppte av sänglampan och andades tungt då hon lade sig åter. Hon kände spänningen i luften och ville inte tränga sig på fast de borde. Hon såg på honom i dunklet från himmelen utanför fönstret. "Gaius.....?" sa hon tvekande och vände sig mot honom stödd på armbågen. "Var det första gången för dig?......som nu, ditt första mord?" frågade hon lågt glad att ansiktet doldes lite i mörkret från kamerorna. Hon var inte rädd att dö, hon visste att hon skulle överleva, men hon ville inte döda.

Gaius vände huvudet mot Bellona; han kunde inte se annat än hennes ansikte i mörkret. Det kändes nästan som om de var ensamma.
"Det var mot en andra års elev. Jag ville inte döda honom, men man har inte något val. Det tog en tid för mig att förstå det", svarad ehan med låg röst och granskade Bellonas ögon. Han var ännu inte säker om hon faktiskt inte ville det här, om hon njöt om spelet eller spelade för att hon var tvungen.
"Men du kommer att klara dig", tillade han med ett snett leende. "Fast det vet du." Gaius flyttade sig litet närmare och lyfte sin arm så hon skulle kunna lägga sig i hans famn. Gaius kände sig lugn och trygg, trots allt. Bellona var Mars syster och hon hade ett hårt veckoslut framför sig, hon skulle behöve all stöd hon kunde få.