De utvalda

Hon skakade på huvudet, "Nej, det är bra nu." sa Eletha svagt och kände andningen lugna sig då kungen och männen gick sin väg. Hon hatade att slåss, eller kanske inte men att skada folk hatade hon och nej hon skulle inte göra det med Ethan.

"Okej, vad sägs om lite bågskytte då?" log Ethan. Han kanske skulle fråga någon annan om närkamp sen...."Förresten, vem var kvinnan inne i köket? Vad är hennes gåva?".

"Rosie, hon läser av känslor och Simon kan bereda örter och liknande." sa hon och kom upp på fötter. Hon gick till vattentunnan och sköljde av sig allt blod och smuts.
"Jag kan köra närkamp med dig senare, inte än bara, vill inte göra dig illa." ler hon lite och tar en pilbåge.

Ethan följde efter henne och nickade. Då visste han lite mer personer på slottet åtminstone.
"Okej, sikta noga ohc länge nu innan du släpper pilen" sa han sedan. Det rörde honom lite att hon inte ville göra honom illa, det kände ju inte varandra så bra.

Hon nickar men darrar så kraftigt på handen och hennes koncentration, den lilla hon hade är som bortblåst och så brister bågsträngen. Hon svär och kastar bågen på marken, "Jag måste gå." mumlar hon åt honom och styr stegen in mot skogen.

Ethan förstod nästan när hon darrade så mycket att det inte skulle sluta bra, han såg efter henne men gick inte efter. Hon verkade vilja vara ensam...
En av männen som blivit nedslagen hade tvättats av och stod upp igen, även om han var helt blå och gul. "Den där sabla slynan" muttrade han.
Ethan hörde detta och spände ögonen i mannen. "Ursäkta? Sa du något?".

Eletha andades tungt och bara sprang, bara sprang in i skogen hon ville bort från allt, inte för att det skulle fungera men ändå. Det var härligt att springa, som att hon kunde låtsas att hon var fri.

Mannen vände sig mot Ethan med hård blick. "Jag sa att hon är en slyna". Han vågade säga hur mycket som helst åd han visste att han kunde slå ner pojken.
"Ta tillbaka det!" sa Ethan lika hårt tillbaka och släppte bågen i sin hand.

Eletha kommer tillbaka och ser dem, "Nej gör det inte, han är inte värd det." skriker hon från avstånd då hon visste vad straffet skulle bli och det ville hon inte att Ethan skulle få uppleva.

Eletha var försent ute. Ethan hade redan skjutit bakåt sin arm och sedan slagit till mannen så hårt han kunde.
Mannen blev röd utav ilska. "Skitunge!". Enkelt hoppade han på Ethan och brottade ner honom mot marken och tryckte hans armar mot hans rygg.