Privat Rollspel (planerat, går inte att hoppa in)

"Åh, okej", säger jag högt och riktar åter trollstaven mot koppen. "Agua lactos!" utropar jag och strax flyter det mjölk i min kopp med. "Tack! Jag heter Aileen föresten", säger jag vänligt och räcker fram en hand.

(okej )

Den är lektionen skulle det jobba med bubotuberplantor.
"Buboruberplantor kan irritera huden och jag rekomenderar att ni använder drakskinnhandskar. Eran uppgift består av att ta varet från växten och lägga i de här burkarna", sa Professor Sprout och pekade på några burkar som stod framför henne. "Seså, sätt igång!"

"Eh, okej ska vi börja?" frågade Yasmine i ett misslyckat försök att låta nonchalant.
Hon minndes hur hennes mammas hud hade sett ut när hon rört outspätt bubotubervar, och det var inte någonting Yasmine ville ha, så hon drog på sig sina handskar.

Andrew bara nickade till svar. Han drog lugnt och sansat på sig handskarna.
"Ehm, ska jag hämta en burk?", frågade han osäkert och kollade på burkarna som stod i änden av bordet.

"Visst."
Yasmine började arbeta med den ytterst osammarbetsvilliga växten. Det räkte inte länge förrän hon satt fast med båda händerna.
"Andrew," sa Yasmine med en blandning av panik och en bisarr lust att skratta "jag har ett problem, kan du komma och hjälpa mig?

Andrew var halvvägs fram till burkarna innan han hörde Yasmines röst fråga efter hjälp. Han vände sig om och såg henne sitta fast i växten. Andrew kunde precis låta bli att skratta åt den bisarra synen.
Han gick fram till henne och försökte med all sin kraft att rycka bort hennes händer från växten och han kunde bara tänka sig hur fjantig han måste sett ut. Men det brydde han sig inte om.

"Tack." sa Yasmine och skrattade.

Sent om sider tog lektionen slut och alla tågade ut, väldigt trötta.
"Tack ännu en gång för att hjälpte mig från den där växten." sa jag uppriktigt.

"Ingen orsak", svarade Andrew och tittade bort. Aldrig vad han kunde minnas hade någon tackat honom och han visste inte riktigt var han skulle ta vägen.

"Ja, men hejdå, vi ses säkert senare!" sa yasmine och vinkade glatt til Andrew.
"Jaså, du har börjat umgås med West!" sa en av tjejerna från lektionen giftigt och gav till ett hånfullt skratt.
"Tänk att du lykats få rätt på den punkten. Det är sällan du har rätt." sa Yasmine och stormade ut.

"Hejdå", svarade han och vinkade tillbaka med ett leende. Andrew började styra sina fötter mot uppehållsrummet, för han hade ganska mycket tid kvar tills hans nästa lektion. Men vad han än försökte tänka på så flög hans tankar tillbaka till Hufflepufflickan som varit så trevlig emot honom. Innan han märkt ordet av det hade han nåt porträttet.
"Drakblod", sa han bestämt och porträttet öppnades.