Hunger spelen roll (Privat)

"Eh...Cato jag....jag vet inte" sa jag.
"Snälla, Snälla" sa Cato.
Jag tittade på dom andra.

Jag vände mig om och gittade på Laura och Cato. Jag hade hört vad de sa.
"Hur ska ni ha er?" frägade jag. "Ska vi gå till gymmet eller inte?"

"Låt mig tänka, jag kommer med svar imorgon!" sa jag och gick med dom andra.

Äntligen kom vi iväg. Nu sskulle jag för fasiken hitta min talang.

Jag gick först till klättringen och började klättra.

Jag såg att Laura gick och klättrade. Jag ville också gå dit, men jag ville inte visa den talangen direkt. Desautom fanns det så mycket annat jag behövde träna på, så jag gick till spjutkastningen istället. Det gick inte så bra. Många gånger träffade jag inte ens måltavlan.

Jag kom upp på toppen, nu skulle jag bara komma ner.

Jag kollade på killen från fyran, på hur han gjorde. Han träffade alltid sitt mål perfekt. Han hade någon speciell knyck på handen. Jag prövade. Jag siktade på mittersta fläcken vid hjärtat. Jag träffade fotwn. Hopplöst. Det var inget för mig, så jag gick vidare till kamoflaget.

Jag hittade inget sätt att komma ner.
Jag tog beslutet att hoppa och det gjorde jag.
"Laura är du okej!?" Ropade Cato och sprang fram till mig.

Jag såg hur Laura hoppade ner. Det fanns tusen olika sätt, och hon hade valt det. Jaja, hon gjorde väl som hon ville, tänkte jag, medan jag försökte kamoflera min tröja till en buske.