Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Det var redan kolmörkt ute.
"Är du törstig?"
Frågade jag medan vi simmade tillbaka mot land.

Det var jag inte.
Men när han sa det kände jag hur det kröp i halsen.
"Ja." Sa jag.

"Hm jag tänkte det. Jaga du först sen måste vi stjäla nya kläder och sen måste vi här ifrån.

"Vars ska du?" Frågade jag desperat.
Jag ville inte vara utan honom.

Jag såg på henne att hon ville att jag skulle stanna hos henne.
"Jag kan stanna."
Sa jag.
"Men jag ska inte jaga."

"Varför inte?"
Jag märkte att vi fortfarande var kvar i vattnet och gick upp på stranden.

Jag gick också upp på stranden och besvarade samtidigt hennes fråga.
"Dom som varit med längre behöver inte jaga lika ofta. Jag vet inte varför det är så."
Sa jag och la armen om henne igen.

"Okej." Säger jag och lägger min arm på honom.
Ifall någon människa skulle se oss skulle den säkert tro att vi var ett fullt par eller nåt liknande.
Men jag brydde mig inte om det.
Det enda jag brydde mig om var Diego.
Diego.

Vi gick tillsammans genom en gränd.

I slutet av gränden hörde jag svaga fotsteg.
Lukten som kom därifrån var ljuvlig och fantastisk.
Jag började springa och följde ljudet av fotstegen.
Jag kastade över mig mitt byte, men upptäckte att det var min syster.
Jag flämtade till.
Jag kunde inte dricka upp henne. Jag kunde inte.
Jag tittade ner på henne.
Hon låg och stönade och höll sig om sitt ben.
Jag sträckte tveksamt ut min arm för att hjälpa henne upp.