PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

(Okey, ursäkta mig.om det blir lite kort nu men är på mobilen)
Mia suckade ovh reste sig. Hon hade inget paraply. Hon såg och hörde också åskan. Inte bra....inte alls.
"Vi borde ta oss härifrån, vi kanske blir träffade, och då är drt kört".

(It's fine... phones are evil.)

"Vad är det säkraste stället när det åskar och blixtrar?" Frågar Benjamin väldigt osäkert då han själv är helt och hållet ovetande om hur man faktiskt hanterar åskoväder då han aldrig varit på något farligare ställe när det blixtrat. Det mullrar och blixtrar igen. "Ärligt talat, det här måste vara den värsta stormen på åratal!" Måste Benjamin faktiskt ropa till henne för att överrösta dundret.

"Ehm, man ska inte vara under träd, och inte ute på öppna platser heller. Bäst är det att vara i något hus" sa Mia tveksamt och hon behövde också ropa för att det skulle höras. Hon visste inte vart de skulle gå...det fanns väl inget hus i närheten.
"Vi får hålla oss här väl och se till att vi inte är den högsta punkten, för då slår blixten ner i oss....".

"Under gran eller något kanske!" Ropar Benjamin tillbaka, men väntar inte riktigt på ett svar utan försöker dra med henne in under en av de större granarna. Det borde vara ett bra regnskydd också. Även om de redan är dyvåta så kanske man borde försöka lite för att hålla sig "torr" iallafall.

Mia som inte riktigt varit beredd på att bli nerdragen kom med utan större besvär. Hon satt snart där under grannen och huttrade smått av att hon var så blött. Hennes väska var inte heller så mycket bättre.
"Hoppas det här går över snart".

"Jag med, och förhoppningsvis så skyddar trädet oss från det värsta nu iallafall." Säger Benjamin som aldrig riktigt tyckt om regn eller oväder. Hans immunförsvar har dessutom aldrig varit det bästa men han borde klara sig nu, det var ju trots allt inte vinter. På vintern brukar han alltid få värsta snuvan som aldrig tycks lägga sig förrän sent på våren, typ.

Mia nickafe. Det skulle väl torka om en liten stund. "Jag hade faktiskt aldrig föreställt mig det här..." sa hon sen. Hon menade då att det skulle regna.
Tröttheten och kylan smög sig sedan över henne och hon sov snart. Huvudet var slappt och var nästan lutad mot Benjamins axel.

Benjamin låter henne ligga, han hör hur åskan sakta börjar avta... men vad han inte vet att vid det laget när den börjar tystna på riktigt sover han djupt och hans kroppstemperatur har höjts något förskräckligt.

Några timmar senare vaknade Mia upp. Hon såg sig en aning förvirrat om innan hon kom ihåg regnet. Så förfärligt blött och kall hon var! Hon såg på Benjamin bredvid sig. Han sov fortfarande...Och han kändes feberhet...Hon rycktes ur sina tankar då en gammal knarrig röst sa:
"Vad fan gör ni ungar här?". Hon tittade upp för att se en gammal man med skogsvaktarkläder blänga surt på de.
"Vi....vi" hon kom inte på vad hon skulle svara.

Benjamin vaknar upp lite halvt om halvt när hans undermedvetna anser honom som nödvändig, eller något. Fast han känner sig konstig och snurrig.
"Vad fan gör ni ungar här?" Hör han, rösten verkar fientlig... eller Benjamin kan inte riktigt bestämma det. Strax efter hör han Mias röst. Inte vad hon säger, men åtminstone att det är Mia.
"Go'morron." Säger han vekt, han fryser dessutom, han vet att det är kallt men det är riktigt kallt.