Underytan. (Privat)

Alex såg Bella och log svagt. Han gjorde sitt bästa för att inte låta yrseln ta över och få honom falla ihop.
"Har du någon plan?" frågade han, "Vet du något säkert ställe?"
Alex var verkligen utmattad trotts att han sovit hela natten.

"Nej... Inte direkt..." mumlade Bella tyst. Då slog det henne vart dem kunde gå mot. Hon började gå tillbaka mot 'sin' gamle tunnelbana. Efter ett tag var hon framme, hon gjorde sig osynlig och gick in tunnelbanan. Bella tyckte allt såg så annurlunda ändå, även fast hon varit borta en kort stund. Hon suckade.

Alex följde Bella tills han märkte att hon gjort sig osynlig men han visste vart de var på väg vid det lagret. Han hade inte längre Bellas förmågor och smög sig istället till det ställe där han träffat Bella för första gången eller var det andra? Han mindes inte vid det här lagret.

Bella gick in i den gamla stationen, den var inte mycket att bo i. Det hade det aldrig varit. Hon hoppade ned på rälsen och gömde sig där nere, hon antog att Alex visste vart hon var. Hon tittade sig omkring. Hennes saker var borta, förutom kylväskan och madrassen. Hon suckade. Varför föddes hon annurlunda? Bella önskade att hon aldrig varit Dominique. Bella satte sig tyst på madrassen och tittade ned på sina händer.