Rolla. Nu. Spenc. >:3

"Om du vill gå snabbare,
varsågod. Men om du nu
vill ha med mig så får du
nöja dig med den här
takten!" röt jag åt
borgmästaren. "Du får
skylla dig själv som
skadade mig", muttrade
jag på slutet och
fortsatte leda dem djupare in.

Borgmästaren~

Jag ignorerade draken och fortsatte gå. Det liksom kliade i fingrarna när jag tänkte på källan. Att jag skulle förbli evigt ung.

Shina~
Jag hörde röster och ökade på takten. Jag stärkte på magin i händerna och fördubblade ljusfältet omkring oss. Det var en lång, rak tunnel framför oss och jag började småspringa. Rösterna kom allt närmre.

Plötsligt höjde jag huvudet,
bara tillräckligt för att
borgmästaren inte skulle
märka något. Var det Shina?
Jag kände ju hennes doft
lika tydligt som om hon
hade stått bredvid mig. Vad
gör hon här? Hon ska ju vara
hemma. Om hon är i gruvan
tar hon sig aldrig ut! Min
andning ökade och jag vred hela
tiden huvudet bakåt, redo
att se henne bli genomborrad
av spjut. Men hon var inte
där. I alla fall inte ännu.

Borgmästaren

Jag inspekterade draken och märkte snart att hon såg bakåt några gånger. Jag höjde på ena ögonbrynet, kom det något?
"Håll koll bakåt", viskade jag mycket tyst åt Chuck och han nickade kort för att visa att han förstod.

Shina

Miranda tog tag i min handled och stoppade mig från att springa längre.
"Dimma ljuset och håll dig tyst!" viskade hon, "Springer vi rakt in i dem kommer de köra spjuten in i magarna på oss. Det är bättre om vi håller oss på avstånd!"
Jag fortsatte gå för att inte tappa bort dem, "Visst", mumlade jag och sänkte ljusstyrkan.

Strax insåg jag att borgmästaren
inspekterade mig och jag vände
åter huvudet framåt. Sedan
tittade jag bakåt igen. Fast på borgmästaren. "Så... Hypotetisk
fråga nu. Om, jag säger om!
Om jag inte vill visa dig vägen...
Vad gör du då?" frågade jag
henne och kisade med ögonen
fokuserade på hennes ansikte.

Borgmästaren

"Jag torterar dig", sa jag enkelt, "Jag kan hålla dig på den lilla spetsen mellan liv och död i flera dagar om jag så vill. Jag kommer aldrig döda dig innan vi kommer ut härifrån, så du får stå ut med att plågas tills du fortsätter visa vägen."

Shina

Vi hade kommit så nära att jag nu kunde urskilja rösterna och vad de sa. Det borgmästaren sa fick mig att rysa.
'Gör inget dumt, Wounded', bad jag i mina tankar.

"Åh...", svarade jag långsamt
och vände åter blicken framåt.
Var jag villig att bli torterad bara
för att hindra en människa från
att hitta ungdomens källa? När
borgmästaren väl hade druckit
vattnet skulle hon kunna härska
över Shinas stad för evigt. Visst,
hon var hemsk, men varför skulle
jag rädda alla människorna i staden?
De hade ju knappast varit särskilt
snälla mot mig. Förutom Shina.
Men hon är smart, hon skulle sticka
så fort hon anade oråd. Eller? Var
jag villig att ta den risken?

Bormästaren

Jag log nöjt. Mina gränser var satta.
"Hur långt är det kvar?" frågade jag draken med en socker-len röst.

Shina

Jag såg på Miranda. Hon såg bekymrad ut när hon hade dragit ihop ögonbrynen så där...
"Vad ska vi göra?" mimade jag ljudlöst och hoppades på att hon skulle förstå.
Hon såg kort på mig innan hennes blick gled ifrån och upp, över mig.
"Jag vet inte", mimade hon tillbaka.

Jag tvekade medan jag tänkte
över mina alternativ igen. "Hm?
Åh, två kilometer norrut", sade
jag övertygande och svängde
av vid en korsning.

Shina

"Kanske kan jag skjuta en av dem med en pil som genomborrar honom så perfekt att han bara faller ihop, utan ett ljud? De skulle inte märka något, eftersom deras synfält är väldigt kort", sa Miranda fundersamt.
"Och sen då? Ska du plocka dem en efter en? Jag kanske kan överraska dem genom att blända dem. Det borde ge dubbel effekt eftersom deras ögon är så vana vid mörkret."
"Men draken då? Det är väl henne vi ska ta härifrån?" svarade Miranda, "Hon kommer antagligen också bli bländad."
"Inte lika mycket", gissade jag.