Alice i Underlandet rollspel

Åh, min hatade syster.
Jag ler ett fejkat leende med mina rödmålade läppar och säger:
" Vakter, för ut min syster här ut ur slottet. Hon är inte välkommen."
Hjärter 5 tar tag i henne oh går iväg med min lillasyster, mot porten. Jag går med raska steg mot min tron, och medans så ropar jag:
"Lås in kaninkräket i en av fängelsehålorna."

Innan vakterna hinner få tag på Nivens så viskar han kvickt till vita drottningen.
"Tala om för Alice att allt hopp hänger på henne! Hon måste dräpa jabberwockyn med vorpalsvärdet för att kunna avsätta din syster från tronen"!

Chesseur gick runt i den vita drottningens slott utan att hitta Alice.

Jag ler lite för mig själv.
"Kaninen, ska du någonstans? Jag trodde du skulle ner i fängelsehålorna."

"Öh, självklart inte, ers majestät", säger Nivens och går ner till fängelsehålorna. Han hoppas så innerligt att Chessur hittar honom.

Chesseur hittar inte Alice och han är orolig.
Först och främst: VAR ÄR ALICE!? För det andra var han orolig för Nivens som riskerade att bli halshuggen!

Jag nickar samtidigt som en soldat kommer emot mig.
"Jag går själv tack", säger jag och kollar kyligt på den.
"Syster, du ska veta att än jag inte klar.
Jag följer lagen och i rättens namn ska du halshuggas. Ta en av mitt folk och sen föra ut mig... Halshuggning enligt lag", ler jag sorgset och kollar ner mot henne (visst var hon liten? O.o).
"Må friden en dag komma", säger jag högt och går ut ur hennes slott.

Väl inne i mitt slott letar jag upp Alice och berättar hela situationen. Om vorpalsvärdet och allt.

Chesseur ser att den vita drottningen är tillbaka, han gör sig synlig (han är fortfarande 4 gånger så stor som hon brukar vara) och går fram och hälsar på henne.

Nivens satt sorgset i sin cell och visste inte ifall han någonsin skulle få komma ut. Men en sak visste han, när Alice hade tränats för striden mot Jabberwockyn så skulle Nivens hjälpa henne att stjäla vorpalsvärdet som var skyddat inne i ett litet skjul med en bandersnatch som vaktade.

"Åh, hej, Chessur. Jag antar att du vet vad min syster nu har hittat på?" suckar jag. "Jag har redan förklarat allt för Alice", fortsätter jag leende.