Förbjuden kärlek

Egeria nickar och går fram till henne för att hjälpa henne av med klänningen. För vad skulle hon säga om detta? Hon visste inte och därför höll hon tyst. Sedan drog hon på Isis nattlinnet och började reda ut hennes hår så hon skulle bli ordning för kvällen. "Han är bra för dig." ler Egeria och skrattar lite sedan, "Han behöver uppfostras helt klart. Men de flesta har orsaker varför de är på ett visst vis, eller hur?" säger hon allvarligt men ler lite halvt åt henne.

Isis tittade på sitt blonda hår i spegeln, hon gillade det. Många undrade varför hon hade blont hår, det sades att hon var gudarnas utvalda prinsessa och de gett henne blont hår och oändlig skönhet. Isis skrattade alltid åt dessa historier, hon var inte utsänd av några gudar och hon hade inte oändlig skönhet. Det fanns flera människor som var vackrare än henne.
"Ja han är nog det. Han vet vad jag går igenom, något jag är tacksam för" sa hon och log sedan mot Egeria.
"Ja han behöver uppfostras och jag är glad att det inte är jag som skall behöva göra det" skrattade hon. "Ja alla människor är på ett viss sätt av olika anledningar." hon reste sig upp och gick emot sängen.
"Få ordentligt med sömn nu, vi har mycket att ordna inför bröllopet i morgon" suckade hon.

"Det är bra att du får någon som vet det, som förstår dig." säger Egeria mjukt, hon hade försökt att hjälpa Isis så gott hon kunde. Och även om hon sörjde sin mor var det längesedan det hände och hon kunde inte riktigt minnas hur det var och att förlora en broder skulle säkert vara värre.
"Nej, jag tänker minsann göra det, han kommer ångra att han lät mig tala klarspråk med honom." skrattade hon gott och gick mot dörren, "God natt." log hon och gick och stängde dörren bakom sig.

Isis nickade bara och kröp ner i sängen.
"Men du har varit ett enormt stöd" sa hon leende emot Egeria. Trotts att Isis knappt pratat med henne hade hennes vän alltid funnits där. Hon skrattade lite.
"Ja det kommer han göra" sa hon och nickade sedan godnatt innan hon la sig ner för att sova.

"Jag är bara glad att du kan prata med någon." ler hon och går till sin kammare och klär av sig och reder ut sitt hår. Isis var ofta innesluten och även om Egeria förstod och gissade det mesta var det inte mycket hon verkligen sagt. Egeria var glad att hon hade funnit någon att prata med.
Sedan lägger hon sig i sin säng, egentligen var Egeria likadan men hon var inte van att någon mer än Isis brydde sig och det var därför Lancelot skrämde henne och att de var så olika i börd.

Isis vaknade på morgonen med huvudverk. Hon antog att den kom från att hon sovit dåligt under natten. Trotts att hon och Lancelot hade gjort en deal var hon fortfarande inte glad över att behöva gifta sig med honom. Även om ingen av dem ville så skulle de båda vara bundna till varandra. Isis reste sig ur sängen och ringde i klockan för att visa att hon ville ha mat. Hon önskade att hon hade kunnat gifta sig med Fai istället. Hon ställde sig vid fönstret och bleknade sedan om hon gifte sig i morgon skulle han vara tvungen att gå till sängs med Lancelot.

Egeria vaknar och drar på sig en läst hängande vit klänning, mest för att hon inte orkade klä på sig något särskilt och hon skulle helhjärtat vara där för Isis idag, hon skulle ha det svårt nog dagen framöver.
Hon beger sig mot Isis rum och möter precis en piga med frukostbrickan. "Jag tar den." säger hon bara och när pigan går efter en arg blick på Egeria knackar hon på och väntar på Isis tillåtelse att komma in.

"Kom in" sa Isis, hon antog att det var Egeria, hon var alltid artig nog att knacka, även om hon var den enda som inte behövde. Hon visste inte hur många gånger människor bara klampat in på hennes rum utan hennes tillåtelse. Hon hade för flera år sedan slutat bry sig, hon var van. Hon tittade på frukostbrickan.
"Äter du med mig?" frågade hon vänligt.

Egeria kom in och satte brickan på bordet och log lite, "Visst, men frukosten är till dig." säger hon och protesterar smått, herrskapsmat var inte för henne. Eller var det?
Hon slår sig ner på stolen och ser på Isis, "Hur är det?" sa hon vänligt för hon undrade faktiskt, Isis kunde knappast må bra, bröllopet och den stående bröllopsnatten, något som Egeria helst inte ville tänka på, men som måste ske.

"Jag äter knappast upp allt det här, ibland undrar jag om de tror att jag har en hel armé som äter på mitt rum" sa hon undrande och tittade på Egeria. Ibland kunde hon läsa henne lite för bra.
"Jag antar att jag bara är nervös. Jag kan inte säga att jag ser framemot bröllopet" sa hon och tog ett glas som stod på bordet och hällde upp lite vin. Egentligen var det för tidigt för vin men hon behövde lugn sina nerver.