~PRS mellan dillen99 och AlexZz~

((It's cool.))

"Mhm..." Mumlar Grell med en suck och glider ned på marken samtidigt som han försöker ta sig samman. Grell tycker inte speciellt mycket om att döda, han har gjort det hittills för att han måste. Det är ännu värre att han känner igen mutten. Det var hon från tornet i början. Hon som sprungit iväg med en av ryggsäckarna som han inte velat döda. Så hon dog ändå, då var hans sorts "nobla" gest irriterande onödig ändå. Och han har ändå dödat henne. Grell suckar igen, djupare den här gången.

Jag sätter mig ned bredvid Grell. Jag tittar fundersamt på mutten som ligger död på golvet.
"Du vet tjejen som försökte döda mig förut?" säger jag försiktigt. Jag tänker efter om det är en bra idee men jag bestämmerg för att berätta, även om han lyssnar eller inte.
"Det var systern till killen som dödade min syster" säger jag tyst. Jag tvingar fram det med tårarna i halsen.
Jag vet ju att om jag gråter så tycker han bara att jag är flickig eller barnacktig av mig.
Jag vänder upp huvudet och ser på honom, hur han sitter, hans ansiktsuttryck, hans kropps språk.
Men vänder snabbt ner blicken igen, jag ångrar mig på en gång när jag sagt det till honom.
Jag ställer mig upp haltande och går över till andra sidan av grottan och kikar ut ur hålet. Det fläcktar så mitt hår blåser mot min varma kind. Jag låter en tår falla ned för min kind men jag torkar bort den innan den faller. För mycke drama. Tänker jag och vänder mig om och ser på Grell där han sitter.

Grell stirrar ned i marken, han orkar inte med det här längre. Det kan inte vara många kvar heller. Säkert bara han, hon och kanske möjligen någon annan. Han börjar räkna efter. Hur många kanonskott han hört under de här få dagarna. Han räknar några sekunder, han låter henne vara. Om han räknat rätt så är det nog bara dem kvar. Muttarna har dessutom kommit, då brukar det bara vara ett riktigt fåtal kvar. Dessutom så var det kanske 3-4 som blev slaktade av muttarna förut. De är bara dem kvar. Grell ser på mutten, kastar en blick på kniven innan han reser sig och går fram till henne.
"Sanna." Säger han med kniven i hand. "Jag hoppas verkligen att jag inte har fel." Fortsätter han innan han kramar om henne. Kniven ligger bara mot hennes rygg, han kan inte få sig själv till att döda henne trots allt. Suck och stön. Grell tar ett steg bakåt. "Men det är bara vi två kvar nu." Kniven släpper han dock på marken.

((Nu kommer det dn kyss, bara så du vet, hoppas Grell inte hatar den för mycke! xD ))

Jag får inget svar av honom så jag låter det vara. Men han ställer sig upp och kommer, han kramar om mig, det känns skönt, välkomnande på ett sätt.
Då känner jag något hårt mot myggen, jag vet vad det är och känner mig genast dum. Jag litade på honom, men om han tänker göra slut på allt nu så tänker jag bara göra en sak till.
"Ja" svarar jag aoutomatiskt. Jag vänder mig om när han släppt, jag hör en duns mot golvet och jag kan nu set det hårda jag tidigare hade känt.
Kniven ligger där, kall och motbjudande.
"Grell, det är någo jag velat gjort länge, först för ditt utseende, nu för hur du är mot mig" säger jag lent. Jag går fram till honom och ställer mig bara några få centimeter ifrån honom. Jag ser upp på honom och ser in i hans ögon, och än en gång så sjunker jag bort i de.
Jag kollar ned åå hans fylliga läppar och böjer mig fram och pressar mina läppar mot hans.
Det känns rätt för mig, varma och mjuka. Det är bra nu. Tänker jag.
Jag drar mig ifrån honom och backar två steg och väntar på en reaktion.

Grell brukar vara bra på att förutse det mesta som skulle ske, han har alltid kunnat läsa av andra människor. Det har varit något av hans talang och han har gladeligen använt den mot folk när han kunnat och med folk när han behövts. Men det här... det här var han minst sagt oförberedd på. Han hade velat göra det, han har velat göra det länge även om han stängt ute den specifika lusten även om det troligen är vad som gett dem de där gåvorna också.
"Det där var oväntat." Säger Grell ärligt.

Jag fnissar till utan förvarning. *det där var oväntat?* tänker jag och fnissar år det han just sagt.
"Äm" säger jag tyst. "Jag har velat gjort det där ett tag nu" säger jag och går mot öppningen till grottan. "Men jag ska nog tå nu, för det kommer bli en final de ite räknat med" säger jag svagt och försvinner ut från berget innan Grell hinner protestera mot mig.
Han skulle vinna, han är den som är modig och smart.
Jag springer i mörkret ett tag tills jag blir trött av mina skador som faktiskt inte känns så mycke när jag rör på mig.
Jag sätter mig ned på en sten och somnar sedan nedanför den i den mjuka mossan.

Jag blinkar några gånger för att se vad som hade väckt mig från sömnen. Det var solen. Det hade blivit morgon. Fåglarna kvittrar och solen gassar på.
Det ä något som inte stämmer. Tänker jag. Det brukade inte vara så här fridfullt i arenan

Grell himlar irriterat med ögonen, tror hon att det är bra att sticka härifrån? Grell vet dessutom inte om han vill vinna längre, vilket är en udda känsla. Grell drar upp sin väska, han lämnar kniven på marken och lämnar grottan. Egentligen väntar han utanför en liten stund, spejar och kollar. Sedan börjar han gå mot mitten. Det borde ta maxat halva natten att ta sig dit, sedan får han vila där. Just nu ska han bara fortsätta framåt, och troligen fly från faror som spelets härskare tar hand om.

Överraskande nog tar han sig till mitten utan större problem. Han får dock problem när han kommit dit. Muttar är där, flera stycken. Han gissar på att de väntat på honom. Eller på någon iallafall. Grell drar sig upp i ett träd och ser på muttarna som nosar och letar. Helvete. Tänk om de hittar honom? Grell är utmattad och somnar ofrivilligt när han egentligen borde ha hållit sig vaken på grund av muttarna men det går helt enkelt inte.

((Du får göra så han tar själv mord om du vill! ;D ))

Jag plockar ihop mina saker och börjar röra på mig i solen. Då ljuder det plötsligt i arenan. "Eftersom ni är tre personer kvar så har vi valt att ni får hämta en varsin sak vid hornet, skynda det kommer saker som kan hindra dig att få tag på sakerna" jag tänker på det som sagts.
Vadå tre? Vi var väll ändå bara jag och Grell?
Jag drar mig mot hornet för att se om den tredje personen kommer vara där eller inte.
Men det enda jag ser när jag kommer fram är en hel rös med muttar som står nedanför ett träd och skäller uppåt mot trädkronan.
Jag klättrar snabbt upp i det närmsta trädet jag ser.

Grell vaknar av skällandet när de upptäckt honom och hör bara som smått vad rösten säger. Grell suckar irriterat, vem glömde han räkna? Han hoppar till nästa träd och märker hur mutttarna uppenbarligen är för tröga för att inse att han flyttat på sig. Det finns någonting där, någonting till var och en. Grell vet inte om det är en fälla eller om det är sant. Fast det är väl både och.

Det rör sig bland två av träden där muttarna är. Antagligen den tredje spelaren... eller Grell...
Men jag hinner inte ägna det en till tanke förens det dygt upp påsar, tre stycken, borta vid hornet. Det står "2 2 11" på dem. Mni, Grells och tjejen från 11 ans.
Jag vet att det är hennes, för hennes distrikt partner Taylor dog i blodbadet.
Plötsligt skjuts en pil i en utav min och Grells påse, och sedan en till i den andra. I varje pil sitter ett snöre. Alltså inte en vanlig pilbåge.
Jag hinner inte riktigt reagera men då är påsarna redan på väg att bi inhalade till pilarnas ägare, antingen är det Grell som gör det här, Yes, är min tanke då, men det kan också vara tjejen, men antagligen inte för hon skulle väll ta sin då?
Jag tar upp två utav mina knivar och sular mot det trädet som någon bytt till från det andra med en massa hungriga muttar under. I hopp om att det är tjejen.