PRS mellan Medi & Shaana

Han bara kollade på henne "Svårt att somna?"
Själv hade han "sovit" ytterst bra föregående natt. Om man med sömn menade ett tillstånd mellan vila och vakenhet.

"ja mästare.." Hon ser på honom och hon gäspar. "Jag är ovan vid en riktig säng så förlåt mig.." Hon ser ner.


(hur biter dem? och känner de något?))

(Vi kanske kan köra med att offret upplever njutning? Hur menar du med hur de biter? Menar du hur de gör någon till vampyr?)

Han nickade utan att veta vad han skulle säga, han hittade inte orden. "Du behöver inte säga förlåt, inte är det ditt fel".

((ska de känna något eller blir det något slags bedövning så de inte känner något.))

Hon såg på honom och nickade. "Jag är kanske inte er bästa tjänare men jag gör så gått jag kan. " Hon ler och får grytan i gång och tar fram brödet hon haft med sig och ser på honom.

(Njutning?)

"Har du tänkt något på det jag sade förut? Om att jag är vampyr?" Orden slank obesvärat över hans läppar och han blinkade inte äns.

Hon stelnade till och såg på honom. "Jag måste ha glömt." Hon såg snabbt ner och såg bort. "Inte säker om jag minns om du sa det. Förlåt mästare.."

(visst.)

Vladimir tittade forskande på henne. Ljög hon? Inte kunde hon ha glömt en sak som det? Kanske. Möjligtvis fast inte troligt. Hon hade kanske fått en så pass stor chock så att hennes hjärna blockerade hela händelsen? Var det i sådana fall så klokt av honom att berätta allt igen?

Hon så på honom och såg genast bort. "Ehm jag tänker gå ut en promenad. Om mästaren inte säger nej." Hon ser sedan sig om och ger honom skålen av mat och ler mjukt.

Vladimir log distraherat tillbaka emot Alice som i förbifarten. Han hade fortfarande annat i tankarna. En duns inifrån vardagsrummet fick honom att hoppa till. Han sköt undan Alice bakom honom. Någonting var fel.
Oh nej. Inte redan.

Hon såg på Vladimir och bet sig i läppen och såg sig om. "Mästare vad är det?" Hon såg sig om. "Ska jag göra något?" Försiktigt tog Alice en kött kniv och höll den i handen.