Rolla någon?

Nyah tyckte hon hörde någonting bakom sig, en gren som knäcktes men inte kunde de vara på hennes spår redan. Eller kunde de? Hon ökade farten lite. Soldaterna skrämde henne men värre var det med honom. Han som likt henne hade ett blått och ett grönt öga men han måste vara död. Inte kunde han fortfarande leva, hon visste var hon hade stuckit honom. Det var bara rädslan som fick henne att tro att han levde men om han gjorde det var hon så gott som död.

ska de mötas nu då?

~~

Jenny vände sig långsamt åt andra hållet med misstänksam min. Hon hade hört något pånytt. Hon stack sin hand långsamt in i bältet och drog fram den vassa, silverglänsande kniven.

Maxine kastade ännu en blick bakåt. Hon tyckte hon såg någonting som rörde sig i en buske. Hon höjde båken och sköt iväg pilen mot busken.

Nyah kunde inte tro sina öron. Hon hörde hur stål drogs men det var omöjligt eller? Hennes fingrar hittade fästena på de två svärden. Det var som om de sjöng för henne då hon drog dem. Det var dags för dem att dansa tillsammans igen.

Jenny hörde ännu ett ljud, en svärdsklinga. Hon drog åt sig en gren och knpade ihop ett föremål som hon skulle kunna sticka i ögonen på den främmande. hennes ögon lyste av mod.

Maxine höjde ena ögonbrynet. Ingen reaktion. Hon fortsatte att gå en bit tills hon hörde någonting igen. Hon var säker på att det var någonting riktigt.

En pil kom emot henne men tur väl vara hennes reflexer snabba och hon hann med ett snabbt hugg ändra dess väg. Så kastade hon sig igenom buskaget. Det var bättre att slåss än att fly. Med en chock backade hon undan kvinnan som stod där framför henne med ansiktet täckt.

(Övre: Ojdå, råkade skriva innan jag såg ditt)

jenny gick till busken, där två täckta skepnader, kvinnor, av kroppsbyggnaden döma, stå.

måst gå nu, tyvärr, ses imotn

Maxine såg omkring sig. Hon var inte ensam längre.
- Hallå?, sa hon försiktigt och spände en till pil intill bågen.

"Visa dig." Väste Nyah med sin hesa röst.
Hon flåsade fortfarande häftigt men adrenalinet fick hennes kropp att inte känna av tröttheten som smugit sig på henne. Ena svärdet hade hon riktat emot kvinnan, de andra redo att kasta om det skulle behövas.