Gatubarnens överlevnad

Ate skakade på huvudet och slappnade av i armen, nu när det inte gjorde lika ont.
Hon suckade och lekte lite med kanten av fotbollströjan.
Hon mötte mannens blick, såg skrämt på honom.
"De." stammade hon fram och tänkte efter en stund.
"De är långa, bär svarta kostymer, tycker om barn mer än de borde. Rika, mycket rika." hon tog ett djupt andetag. Hon stannade upp i en rörelse. Hamnade för bara en sekund i en dagdröm, innan hon drog åt sig armen.
"Men jag behöver inte din hjälp!" skrek hon och börja plocka upp alla de små guldmynten från marken.
Plötsligt rädd för sig själv. Hon kunde inte bara gå fram till någon och berätta vad fan som hänt i hennes liv.
Man gjorde inte så.

"Jasså" sa Fredrika och stelnade till och bleknade märkbart, de, de männen tyckte om barn mer än de borde. De betalade bra, det hade hennes far sagt då han sålde hennes tjänster till dem. De var hårda och brutala och tog ut allt vad de hade betalat för att utnyttja henne, vad mer kunde de göra?
Men hon släppte flickan och lät henne ta upp mynten det hon hade tagit från Fredrika, hon brydde sig egentligen inte, flickan verkade behöva dem och hon hade pengar så hon skulle klara sig. "Nej, det bestämmer du." sa hon bara men var smått frånvarande i sina egna hemska minnen.

(Måste till skolan nu, hörs ikväll ♥)

( Ha det bra ♥)

Ate tog upp varenda lite slant hon hittade mellan stenarna, innan hon reste sig igen med ett vagt leende.
"Här." hon räckte fram händerna. Räckte fram pengarna.
"De är dina, och Ate är ledsen för allt besvär." sade hon och väntade på att pojken skulle ta emot pengarna.

(Haha xD hann med en till man nu ska jag iväg sen xD)

Fredrika ler men gör ingen annsats att ta emot dem, "Ta dem du, Ate. Och jag heter Fredrik, men kalla mig Fred det gör alla andra." ler hon. Hon kände medömkan för flickan, ty hon var i samma situation som Fredrika rymt från, som hade gjort henne till pojke, en glad livsduglig pojke som bar på mörka hemligheter men aldrig visade dem.

(Vad har jag missar? .__.)

(Måntass rånade mig......läs igenom det är inte så mycket xD)

(Gaah, jag orkar knappt läsa igenom en sida ju. XD I'm lazy. But fine.)

(Det är inte så mycket xD )

(Gah, I'm done. xD Let's do that deep ignore thingy that I always do when I miss out on stuff. Heehee... XD)

Ashton betraktar dem, lyssnar. Det är det han brukar göra. Även om han faktiskt aldrig varit i klorna på de där männen har han sett dem, nästan blivit fångad av dem. Inte för att han då förstod vad de var, vilka de var. Fast på gatan lär man sig mer än vad Ashton trodde. Mycket mer än vad han trodde i början av sin tid där. Ashton... Ashley... han vill inte betraktas som en tjej. Men en förklädnad är bra att ha. Ate och Fred. Då var det lagt på minnet.

( I´m so proud, du får ett A i genomläsning )