Hoggy-Hoggy-Privatroll mellan kompisarna IRL, MAtteSweet och Majis! :D

Betty

Jag gick till Stora Salen där jag fann Julia. Jag satte mig hos henne.
"Vad har du varit?" frågade hon.
"Grovhånglat med Patch Salvatore..." mumlade jag.
Hon stirrade på mig och gapade. "VA!?" sa hon.
Jag log henne. "Jag skämtar!" sa jag hastigt och tog en klunk vatten.

Patch

Förmiddagen gick fort och det var dags att gå ner att möta Betty.
Vid stora salen stog och väntade hon.
Hennes hår blänkte och jag blev distraherad av det.
-Kommer du nu? Sa.jag och räckte fram min hand

Betty

"Kommer du nu?" frågade Patch mig och räckte fram min hand.
Jag tittade på honom och sa: "Jag var det innan dig!" sedan så greppade jag tag i hans hand. "Din hand är kall, den behöver värme..."
Jag tittade på honom och såg att han reagerade lite smått utav mina ord.

Patch

När sa att min hand är kall blev jag lite fundersam. Tänk om hon misstänkte mig.
-Min hand är alltid kall, min mór säger att det går i släkten. sa jag och drog med henne ner till hogsmead på en fika. På cafét så så gick vi och tog ett bord. Jag var aritg och drog fram en stol åt henne där hon kunde sitta. När hon hade satt sig gick jag och beställde åt oss, lite kaffe och var sin kanelbulle.
Jag tog brickan och betalde och sedan gick och satte mig igen mitt imot henne.
Jag gav henne bullen och kaffet och började äta.

Betty

"Tackar!" sa jag och tog emot bullen och kaffekoppen Patch givit mig.
Jag tog en tugga av bullen. Den var god, så det gick ganska fort tills jag ätit upp den! Jag tog ett par klunkar av kaffet och tittade sedan på Patch.
"Varför äter du knappt?"

Patch

Jag visste inte vad jag skulle svara på det. Ingen annan hade ju frågat mig det innan. inte ens Damon och Stefan.
-Äter jag för mycket så får jag kramper. Min läkare säger att det är farligt för mig att jag får det. ljög jag om.
Jag mådde illa när jag ljög för henne.

Betty

"Kramper? Oj... Är det allvarligt? Har du nån sjukdom? Och varför har du inte gått till madam Pomfrey om det där!?" sa jag oroligt.

Patch

-Jag har en annan läkare som jag går till en gång om året, som tur är har jag ingen sjukdom men jag tar medicin för det, för att jag ska kunna äta.
sa jag och tittade in i hennes ögon. Hennes ögon visade att hon var orolig för mig.

Betty

"Alltså... jag tycker att du ska gå till madam Pomfrey om det här, hon är expert! Jag kan hänga med om du vill!" Sa jag allvarligt.

Patch

-Jaja, vi äter upp bara så går vi dit... sa jag och vi åt upp fort även Betty.
När vi var där uppe hos madam Pomfrey så ville hon att jag skulle stanna kvar för hon ville undersöka mig mer så hon bad Betty att lämna oss. När betty hade gått så gick klockan långsamt. Jag ville inte ligga här längre så jag steg fram till madam pomfrey och fixade:
-Du ska låta mig gå och allt är bra med mig.
Hon gjorde som jag sa och jag gick därifrån. Nere i stora salen mötte jag Betty och hon såg ganska orolig ut.