Lily Potters första år [SV]

Kapitel 8


Lily kunde inte låta bli att undra vem personen var som, medveten om riskerna att åka fast, gått ut ur Sällskapsrummet vid midnatt och vandrat omkring i ett stort, mörkt slott.
Hon undrade vad personen gjort och om han eller hon åkt fast.
Men allting verkade vara som vanligt när Lily och Esther gick ner, först till Sällskapsrummet, sedan till Stora Salen, på morgonen. Inget skvallrande om att någon gått ut efter sängdags, vandrat omkring i slottet och fått kvarsittning. Ingen Lily såg gjorde henne mer misstänksam än vanligt.
Ingen förutom Alexander.
Lily hade inte sett honom på frukosten på morgonen, men när hon, Esther och Hugo gick till sin första lektion i Trolldryckskonst så såg hon honom.
Han gick själv, som vanligt, men han såg annorlunda ut. Han gick en bit fram för dem men saktade ner. Lily såg hur han kom närmare och närmare.
Esther och Hugo var inne i ett samtal om deras läxa då Alexander plötsligt vände sig om och fångade upp Lilys blick och log.
Han log ett mjuk, vänskapligt leende som fick det att pirra till i magen på Lily.
Lika snabbt som han vänt sig om, vände han sig framåt igen.
Lily kunde inte förstå vad som just hade hänt. Hade han verkligen lett mot henne? Eller var det bara inbillning?
Lily gick med ett förvirrat uttryck på ansiktet in i klassrummet och satte sig på sin plats.
Resten av lektionen var hon i djupa tankar och Esther var tvungen att knuffa till henne flera gånger för att få henne tillbaka till verkligheten.
"Vad är det med dig egentligen?" frågade hon när lektionen var slut.
Lily ryckte på axlarna och undvek att svara.
Ja, vad var det med henne egentligen? Esther var hennes vän, varför ville hon inte berätta någonting för henne om personen i Sällskapsrummet?
Lily visste inte varför. Och det störde henne.

Resten av dagen var konstig.
Alexander såg glad ut i ens ögon om man gav honom en snabb blick, men om man tittade närmare, som Lily gjorde, kunde man se att leendet oftast inte nådde hans ögon.
Hon, Scarlett och resten av deras "grupp" satt och hjälptes åt att göra sina läxor runt ett bord i biblioteket. Lily fick hjälp av Philip, som var en riktig plugghäst, med sin Förvandlingskonst läxa. Det gick till en början bra, innan Lily blev avbruten med frågor från Esther, som gjorde sin Astronomi.
"Du behöver en speciell bok." sade Hugo som redan gjort den läxan tillsammans med Lily dagen innan.
"Vilken sorts bok?" frågade Esther och tittade runt på böckerna i det väldigt stora biblioteket.
"Jag kan hämta den." erbjöd sig Lily, ganska glad över att få slippa sin Förvandlingskonst läxa, men hon visste att den skulle behöva göras förr eller senare.
Hon gick iväg från bordet och längre in i biblioteket. Efter en stund nådde hon fram till rätt hylla och ställde sig på tå för att nå upp till boken. Hon hade nästan dragit ut den då-
"Hej!" sade en röst.
Lily tappade balansen och dunsade ned på golvet. Den tunga boken trillade ner från hyllan och träffade hennes axel.
"Aj!" Det gjorde ont.
"Hur gick det?" Personen som sagt "Hej!" hukade sig och mötte hennes blick.
Lily kunde inte svara.
Personen framför henne var Alexander. Med sitt rufsiga hår, grå ögon och ett oroligt ansiktsuttryck.
Lily kom på sig själv med att gapa, stängde snabbt munnen, drog håret bakom högra örat och rodnade lätt.
"Jag mår bra." sade hon och log tveksamt.
Ett leende lekte på Alexanders läppar.
"Här." Han reste sig och räckte fram en hjälpande hand.
Lily tog emot den och han drog upp henne på båda fötterna igen.
"Jag är ledsen om jag skrämde dig." sade han ursäktande. "Det var inte meningen."
Lily böjde sig ner och tog upp boken.
"Det är okej."
Lily hade velat säga att hon inte alls blivit skrämd, utan att hon bara snubblat till precis innan han kom (även fast det inte var sant) Men hon ville inte göra situationen pinsammare än den redan var.
Dem var tysta i någon minut.
"Jag heter Alexander. Alexander Lake." sade han sedan och sträckte fram sin hand.
Som om jag inte redan visste det, tänkte Lily. Men han kanske inte kom på någonting annat att säga.
"Lily Potter," Hon skakade hans hand.
Det blev en obehagligt tystnad.
Efter någon minut så märkte Lily och Alexander, samtidigt, att dem fortfarande höll varandra i handen och båda släppte rodnande taget.
"Eh…jo…jo, jag undrade bara….jag undrarde bara om…" Men vad han undrade fick Lily inte veta just då, hur mycket hon än ville det senare, eftersom Esther hade kommit. Hon hade undrat varför det tog så lång tid för Lily och sedan bestämt sig för att komma och hämta henne.
Nu stod hon och tittade förvånat från Alexander till Lily, som bara stod en armlängd ifrån varandra och båda med rodnande kinder.
Lily visste att det bästa nog var att bara gå därifrån, innan Esther sade något pinsamt och hon tog ett snabbt steg ifrån Alexander.
"Ehm….Trevligt att träffas." Hon gav honom ett vänligt leende, sedan gick hon snabbt därifrån och drog en gapande Esther med sig på vägen.

P.S
Jag är jätteglad att ni gillar den

Jättebra! Meeeeer!!

Uppsuperduperbästbra

Jätte bra!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! plzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Du är så duktig Beata!!!♥

Har läst allt på sida ett! Bara en sa att säga UPERDUPERSAXMEDSTORTHÅL På mitt "språk" är typ konstiga långa ord samma sak som jättebra

mer

Håller med alla,
meeeeeeer!!

*love the story*