Rolla?

Jag log mot honom. ''Okej, vilken årskurs går du i?'' Sedan tittade jag på hans ansiktsutryck. Han såg rädd ut. Jag såg mig omkring. Vad var det han var rädd för? Det tog ett tag för mig att inse att de var mig

''t...t-t....tv...andra.''
Jag var lite mindre rädd. Jag hadde slutat skaka och jag var inte lika kall i kroppen. Jag sa något och märkte att stamandet hade slutat.
''Så du är en tredje årskursare eller?''

''ja, det är jag'' jag märkte att tjejen från gryffindor, som jag hade pratat med, stod en bit bort. Jag tittade på killen igen. ''Du är från ravenclaw va?''

''J-ja. Jag är Ravenclaw. Kunskapstörstare som vi också kallas.'' Jag stod där lite mindre rädd. Slytherin elever sägs vara onda och giriga. Men det kanske bara är en myt. Jag var tvungen att fråga.
''Det är väl bara skrok att ni Slytherinare är giriga?''

''Tja..., vissa av oss är det, men inte alla'' Jag suckade ''alla tror att alla slytherinare är onda, och jag är väldigt trött på det.'' Jag log mot honom igen. Sedan såg jag Emma stå där, bara några meter ifrån oss. ''Jag vill prata med dig!'' väste hon. Jag vände mig mot henne ''Ja?'' Jag gick till henne. ''Vad tror du att du håller på med?'' sa hon argt. ''Pratar med en ravenclaware, vad tror du att jag håller på med?'' sa jag, skrattade kallt och gick tillbaka till killen

- Hej!

"Vad heter du?" frågade jag nyficket.

''Tror du att alla slytherinare är onda?'' frågade jag nyfiket. Sedan vände jag mig om mot Emma, som stod kvar. Jag log kyligt mot henne. ''Var det något mer?''sa jag. ''Ja, och det är liksom lite... hemligt, kom'' Jag suckade. ''Ursäkta'' sa jag till ravenclawaren, som hette Lucas. Jag följde efter Emma. När jag ko runt hörnet i korridåren stod Mike där. Mike var den starkaste killen i slytherin. ''Jag vet vad du har gjort mot Emma'' väste han. ''Va?'' sa jag förvånat. Han hojde knytnäven och slog till mig i ansiktet. Jag skrek. Vad hade Emma sagt att jag hade gjort mot henne? tänkte jag i mörkret

"Nej, jo, nja, jag vet inte" Slytherinaren behövde gå och jag såg att Hufflepufflaren pratade med någon annan. Jag tänkte gå till Sov salen. Men jag hörde någon skrika. Jag sprang runt kröken. Jag såg en elev som låg på marken, en elev som bara stod där. Och en som var VÄLDIGT MUSKULÖS!! Jag kände att jag ville skrika, men ändå var jag säker på att jag skulle bli slagen isåfall. HÅRT! Jag tänkte, jag tänkte fort!

vad fan var det med Emma? Vi som hade varit bästa vänner... Jag försökte öppna ögonen, men det gick inte. Jag försökte röra på mig, men det gick inte heller. Jag kunde inte känna min egen kropp, det kändes som om jag svävade runt i rymden. vad är det som händer? tänkte jag förbryllat. Jag hörde någon skratta, och förstod att det var Emma.