Delena [Privat rollspel]

Elena satte på sig sina skor och sprang ut till sin bil.

((Koort))

Damon vankade omkring i hallen, irriterad över allt mellan himmel och jord. Han stod inte ut med den kyla Elena gav ifrån sig, hur konstigt det än må vara. Han hade förvandlats till ett känslofreak av högsta grad, och vad gjorde han för att stoppa det hela? Ingenting.

Elena körde hem. Hon skulle aldrig kunna träffa Stefan.

När Elena kom hem så sprang hon in på sitt rum och kastade sig på sängen. Det ända hon ville var atthjälpa Stefan.

((När kommer Katherine in i rollet?))

(( What about never? ;' Nemen, inte nu iaf tycker jag. ))

Damon skulle inte kunna hjälpa Stefan igenom 'den tuffa perioden', det var heller inte hans mening.
Antingen var detta en sådan period som gick över inom ett par dagar, bara en fas som Stefan gick igenom vartenda århundrande. Eller så var det allvarligare än så, omöjligt att stoppa, men för att det ens skulle kunna bli så allvarligt behövde en annan vampyr vara inblandad. Liksom Stefans förra mörkerperiod, och det var trots allt ganska långsökt.
Damon hällde upp Vodka i ett glas och drack upp det i ett svep innan han återigen gav glaset en rejäl påfyllning.

((Okej ^^))

Elena satt på sin säng och skrev i sin dagbok.
Hon pressade nästan pennan mot papperet då hon skrev så udden gick av. Hon skrev att allt var hennes fel, att Stefan var som han var.
Hon hade en stor lust att slå sig själv hårt.
Men då Stefan låg där på marken, han skulle inte klarat det den andra vampyren tänkte attackera och Stefan var utmattad efter tortyren med järnörten och allt.
Hon såg allt.. Då hon lät Stefan dricka av henne.

Damon drog upp mobiltelefonen ur fickan och slog Alaric en signal. Han behövde någon att snacka extremt oviktiga saker med, och Alaric blev ofta offret för de stunderna. "Ric", svarade den bekanta rösten.
"Hey, jag vet att du är beroende av att ta en drink med mig, eller har jag fel?", sade Damon och tömde sitt glas. Ric hade gått med på att mötas vid Grillen, och Damon var redan på väg dit. Stefan hade inte förlorat vettet, så lite ensamtid kunde göra honom mer än gott.

Jenna kom in i rummet och undrade hur det var fatt.
"Allt är bra" muttrade Elena och Jenna lämnade rummet.
Elena tog upp sin mobil och slog numret.
"Elena.." Stefans röst lät annorlunda.
"Stefan" flämtade hon.

(( sorry för all tid det har tagit. c: ))

Damon hade slagit sig ner på en barstol i den nästintill tomma baren, det var inte många som flockades på Mystic Grill en helt vanlig tisdagskväll. Han vinkade till sig en mycket söt servitris, "kan du fixa en bourbon åt mig sweetie?" utbröt han med ett av sina inbjudande leenden. Tjejen rodnade vilket hon med all kraft försökte dölja medan hon i tystnad börjat förbereda hans drink.
Alaric hade inte dykt upp ännu, vilket egentligen inte var särskilt konstigt då Damon hade haft ett rejält försprång.

(( It's ok ))

Det är tyst i luren men Elena vet att Stefan är på andra änden.
"Stefan.." vad ska hon säga, hon hörde Stefan sucka.
"Elena,, du förstår inte... Jag kan skada dig"
"Nej.. Stefan, du skulle aldrig skada mig" sade Elena, bestämt.

(( har inte haft mycket tid för rollet, och har heller inte varit rollsugen. But I think I'm back now ♥ ))

Damon tog emot glaset med Bourbon och 'råkade' nudda servitrisens handrygg lite lätt, hennes blick vändes tvärt upp mot hans med ett häpet fast ändå berört uttryck. "Den här kvällens alla glas tar ni på huset, eller hur?" tvingade Damon in i hennes sinne med djup ögonkontakt. "Självklart, ta hur mycket du vill, gratis.", sade servitrisen vilkens blick stint stirrade in i hans med ett tomt uttryck. Han gav henne ett uppmuntrande leende och höjde glaset med en blinkning, "cheers".