Perfection in a human body - Bellatrix Lestrange (SV)

Jätte awesome!

Awesome!

Jätte bra! jag skulle bara säga att han hade en näsa innan harry typ "dödade" han xD

Superb

minisa, nä, hade han det? Var någonstans står det? x'D
Oavsett om vi hittar mitt i en av böckerna, "Lord Voldemort hade en näsa förrän Harry Potter slog ut honom", så ändrar jag nog inte eftersom, ja, eftersom. :33
_______________________________________

Bellatrix stod kvar på toppen av trappan. Hon var besviken, lätt sagt. Hon såg efter sin mors slanka, stolta gestalt som sedan försvann och gick ut i köket. Bellatrix kunde inte tro sina öron. Sju år av hårt slit, för att vinna sina föräldrars beundran. Helt i onödan. Utan hennes betyg skulle hon inte komma någonstans, utom möjligen in bland Dödsätarna. Men vad hjälpte det henne, hon skulle bli fattig och svältande, utan pengarna. Hon skulle bli utsparkad ur familjen, av sina egna föräldrar, bli utsparkad på gatan och där sakta svälta ihjäl.
Bellatrix blev så förtvivlad, så rädd för tanken, rädd för döden, rädd för ensamhet, rädd för mörkret. Hon kastade ur sig ett ironiskt skratt. Hon började skratta i en ton av galenskap, högre och högre. Hon flämtade ur sig skratt efter skratt, ända tills hon kände sig utmattad och hämndlysten. Och med ens fick hon en idé.
Hon sprang till sitt rum och släpade fram den största väskan som Cissi haft med sig. Hon tömde innehållet på golvet och började sen packa ner sina egna saker.Hon tog av sig klänningen och korsetten och strumpbyxorna och kastade ner dem i väskan. Ur sin egen garderob plockade hon ur de enda byxorna hon hade, ett par svarta ylleleggings och tog på sig dem. Sedan satte hon på sig en klargrön tunika med silverdekorationer på, en Slytherin-blus som hon stulit från Hogwarts. I väskan packade hon ner allt annat som kunde behövas och borstade bort alla lockar i hennes hår.
Beredd på flytt gick Bellatrix med bestämda steg nerför trappan. Hon skulle sakna huset och sakna vissa delar av hennes familj, såsom... Eh...
Hon gick in i köket där släkten satt samlad, djupt försjunken i ett samtal. Bellatrix stannade och försökte snappa upp något.
"Ett grovt brott...", mumlade Orion.
"Kommer någon Black någonsin kunna värvas till Dödsätare längre?", fräste Walburga.
"Kysstes de verkligen?", hörde Bellatrix Cissi säga.
"Låt ungen vara ifred. Hon är ung, och hon har rätt!", sa Bellatrix' farfar Pollux.
"Pappa, hon har fördärvat hela vår släkt", sa Cygnus ilsket.
"Vid den Mörke Herrens namn, hon är din dotter, Cygnus!", röt Pollux.
Bellatrix fattade allt mer och mer tycke för hennes farfar som hon alltid hatat så mycket. Vid närmare eftertanke förstod hon inte ens varför hon avskytt honom.
"Bella!"
Bellatrix ryckte till och såg att hela släkten stirrade på henne. Det var Cissi som sett henne stå och lyssna. Bellatrix kände, till sin fasa, hur alla blickar blev onda och släktens hat slog emot henne hårdare än hon hade trott.
"Nu kommer du hit, jänta", muttrade Orion.
Bellatrix svalde, släppte väskan och gick fram till bordet.

Bra! Du är Väldigt duktig

Oh, tack! ^^
Fast angående släkten och såhär så "fuskar" jag och har hela tiden upp Wikipedia, Den ärevördiga gamla släkten Black, deras släktträd uppe. För att minnas alla namn och släktband

Ett ord: WOW...

Du borde satsa på författare! ;D

Hm, jag älskar Bellamort fics, och Bellamort är det vanliga "ship-namnet" höhöh. ^^

Först och främst innan Voldemort blir tvungen att använda sina horokruxer för att leva igen är han skitsnygg, ser ut typ som sin farsa, och varför skulle Bellas familj tycka så liksom. I'm just wondering. jag menar det är ju ändå Mörkrets Herre, dom borde väl vara glad om de kunde gifta bort henne till den "mäktigaste" trollkarlen i världen liksom! :o

Annars tycker jag den är enormt välgjord och jättefin, och jag bara älskar Bellamort. Gah. Gillar det roliga sättet du framhäver Voldie på tihihih. ^_^