Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeira studerade Alexis. Nu visste hon varför Asclepious ögon verkat så bekanta. De var exakt som Alexis'.
"Gud av Medicin och Läkekonst. Son av Apollo, som skickade honom till den store läkekonstären kentauren Keiron för att lära sig bemästra medicin. Han gick så långt att han kunde bringa döda till liv, vilket var för långt enligt Zeus. Han skulle precis döda honom, men Apollo tog förbarmande för sin son Asclepious och gjorde honom till en gud. Om du är hans son, har du också krafter inom läkekonsten." sa Deianeira.
"Kan du snälla hjälpa oss?" sa en dryad, med stora söta ögon och snällt leende. "Snälla?"

"Vänta lite, backa. Är jag en sån där mytomspunnen halvgud?" Säger Alexis förvirrat och skakar på huvudet innan han ser på den lilla varelsen som står framför honom. Han brukar inte påverkas av söta saker - men den här var det annorlunda med.
"Jag vill inte lämna det så här." Svarar Alexis avfärdande innan han fortsätter med att... "hela" gläntan.

"Mytomspunna? Snälla du. Herakles? Atalanta? Theseus? Det är inte alltför ovanligt, vet du." Deianeira övervägde om hon skulle berätta eller inte. "Jag är en dotter av Athena. Hur som helst, du kan vara den enda som kan hela gläntan, så..."

"Jag vet bara vem Herakles är ungefär." Säger Alexis till sitt försvar. "Dessutom verkar allt vara myter och legender för mig." Fortsätter han när han ser på en av blommorna som han precis fixat. Den är fyllig, röd som blod och väldigt vacker. Men den påminner honom om Katten så han vänder sig genast om när han ser att mestadels är gläntan helad.

"Kom igen! Alla hjältar på Argo då? Är de myter? De flesta är halvgudar. Och om halvgudar är myter, vad är gudar?" skrattade Deianeira. "Acceptera att du är en halvgud och fortsätt hela, Mr Oläst."

"Jag accepterar det när jag får veta om jag faktiskt är en hemsk människa eller inte." Svarar Alexis, det kan ju inte Deianeira veta förstås, varför han inte är på topp just nu. Alexis tycker att han har en anledning att inte tro på det. Han är för det första en tjuv och troligen en mördare - i samband med den tanken sticker det obehagligt i bröstet på honom av skuld - och han vet knappt någonting om Greklands historia efter att ha ignorerat sin mor som tappert försökt lära honom om den. Han är förföljd av ett par små varelser när han går runt i gläntan.
"Vad är ni för något, förresten?" Frågar han dem ointresserat.

Deianeira kunde inte tro sina öron. Visste inte den här ynglingen någonting om mytologin ((Sorry, känner mig elak D: Det är Deianeira som pratar, inte jag!)) i landet han levde i?
"Dryader." sa hon irriterat. "Trädnymfer."

((Behöver du inte. XD Jag undrar verkligen om han verkligen vill veta något om det.))

"Tack." Svarar Alexis simpelt och fixar det sista. Gräset hade tagit sig tillbaka själv, det är åtminstone det han tror eftersom det är grönt och frodigt nu istället för gult och visset.

"Det där kommer ta för lång tid." sa Deianeira och rynkade pannan. "Platserna du läkt först börjar gulna igen. Jag tror du måste läka platsen det började på..."
En dryad tog Deianeiras hand och drog med henne till det trädet Alexis läkt först. Hon pekade på rötterna.
"Åh, gudar." flämtade Deianeira, och försökte mostå reflexen att blunda.
Precis under trädet, under en extra stor tuva vissnat gräs, var ett hål. Ur hålet bubblade äcklig, tjock, gul var - giftet.
"Alexis, du borde se det här." fick Deianeira fram, mirakulöst utan att spy.
"Hur ska Herr Son av Asclepious kunna läka det?" frågade en nymf. Även om namnet hon kallas Alexis var lite löjligt, verkade hon inte sarkastisk. "Om han rör giftet dör han. Om han inte kan hela utan att röra vid det sjuka..."

Alexis böjer sig ned vid giftet och ser irriterat på vätskan. Sedan kommer han på att han har på sig handskarna. Han kan hela med handskar på, han kanske kan försöka få bort giftet. Men kärnan kanske sitter inne i stammen, eller långt under men han tar ett djupt andetag och lägger in den handskbeklädda handen i giftet, men han vågar inte se om det fungerar eller inte. Det måste se självmordsbenäget ut.