Celest Gaunt - Demonen i Natten

Thank U Darling ♥

¨

Just telling the truth!♥

Dumbledore presenterade mig som elevkurator, som jag fick jobba som tills vidare eftersom jag faktiskt var utbildad magipsykolog, och jag stannade på Hogwarts. Att få träffa Remus igen var underbart. Vi pratade och diskuterade, men han trodde inte på mig, han trodde att jag fått en blackout eller att jag blivit förvirrad. När jag sa att Peter levde så blev han bara ännu mer övertygad om det.

Jag hade samtal med många elever och vid den första Hogsmead utflykten så föll det på min lott att eskortera alla eleverna.
Jag vart väldigt arg när jag fick veta att Harry inte fick följa med till Hogsmead för att de äckliga mugglarfamiljen inte velat skriva på en enkel blankett. Jag fick inte tillkännage mig som Harrys gudmor och det retade mig ännu mer. För om jag tillkännagav mig skulle jag ändå inte få ha Harry hos mig på sommarloven. Han fick inte bo hos mig för att han hade skydd hos Petunia. Hennes blod höll farorna borta från Voldemort.
Om jag då tillkännagav mig som Harrys Gudmor så skulle Harry tillslut fråga varför han inte fick bo hos mig och Dumbledore ville inte berätta. Han envisades med att tycka att Harry var för liten, och det vara nästan så att jag höll med honom, men bara nästan.

”ALLA ELEVER HIT!” ropad jag för att få alla förvirrade tredjeårselever att ställa sig på sin plats i köerna bakom resten av eleverna. Mr Flich stod bredvid mig och muttrade, han skulle ta emot blanketter från tredjeårseleverna.
”Går till en patetisk butik och köper något som ska kallas SKÄMT!” Muttrade han lågt men betoning på skämt. Jag log emot honom och var tvungen att tillägga.
”Mr Flich, du är mer än gärna välkommen till mitt kontor under kvällarna, jag vet att det aldrig brukar dyka upp elever när de har middag. Vi kan ju prata igenom lite hur du kan handskas med eleverna.” Jag visste redan svaret jag skulle få.
”Det bästa sättet att handskas med eleverna vore att ge dem ett kok stryk! Eller möjligtvis hänga upp dem i kedjor på taket...” Sedan fortsatte han att muttra om alla möjliga olika bestraffningar.

Jag tittade mot alla eleverna och såg att de nog var beredda att gå, jag såg att Harrys vänner stod och pratade om något och sade adjö till Harry, och det sved lite i mig. Jag tyckte synd om honom som inte fick uppleva första utflykten till Hogsmead. Jag minns hur vi marodörer hade haft roligt under första utflykten. Lily hade gått med Snape då för hon tyckte fortfarande inte om någon av marodörerna då. Ibland tyckte hon nästan inte ens om mig, eftersom jag var en av marodörerna. Jag gick under smeknamnet Svartöga och var den enda kvinnliga marodören. Under marodörernas första besök hade James och Sirius bland annat släppt ut en massa huggtandsbomuranger på Tre kvastar och med nöd och näppe undkommit straffkommendering. Det fanns så många minnen.
”Då går vi!” Ropade jag till alla eleverna som trängdes vid utgången och sedan gick vi iväg mot Hogsmead. När vi kommit fram så sprang alla eleverna åt varsitt håll till olika affärer.

”Miss Granger, Mr Weasley! Får jag prata med er?” Den lilla, mycket smarta flickan, med rufsigt hår och den lite längre pojken med knallrött hår som påminde om Bill började trava fram till mig.
”Ta det här” Jag räckte fram dem tre galleoner ”och köp något gott eller fint till Harry! Han är den första på mycket länge som inte får följa med till Hogsmead.” Jag visste inte om de senare var sant men jag måste ha något att skylla på. De nickade och stirrade stumt på de guldglänsande föremålen i deras händer.

SUPERBRA!!


Bara ett litet stavningsfel, det heter "Hogsmeade", inte "Hogsmead"

Även om du nu tajmande dåligt med mitt läshumör så var det helt LÖVLEY!♥

Hoppsan, sorry.

Gick in på mugglis för att jag blev himla sugen på att veta fortsättningen på denna. Merlin, vad glad jag blev över att ett nytt kapitel kommit.

Helgrymt!

Nu har jag tagit mig tid att läsa kapitlet, och jag älskar det! ♥