LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara gav bara flickan en blick men besvarade leendet trots att hon aldrig i sina vildaste fantasier kunde föreställa sig varför hon gjorde så. Klädseln hade hon väll inget emot eftersom hon annsåg att folk borde få gå hur de vill, hon klädde sig i manskläder och trivdes med det. Nej, det var hur hon totalt utbjöd sig till dem att se på allt.
Men Daeron tycktes trivas och hon undrade för sig själv hur han stod ut att vara med henne, hon var inte alls sådan som dem.
Kvinnan kom tillbaka till dem med flera stop öl och Tamara tackade med ett leende och tog ännu ett som hon med lätthet tömde.

Daeron tackade för ölen och gav flickan pengarna för dem. Han log roat då han såg Tamara tömma sitt andra stop i ett svep och smuttade smått på sin.
"Om du fortsätter så där behöver du inte låtsas att du slocknar", anmärkte han och följde sedan hennes exempel och tömde sitt stop, innan han sträckte sig efter följande.
Hela sitt vuxna liv hade Daeron spenderat i krogar som den här, och det fanns flera veckor i sitt liv som han inte kunde komma ihåg något från, då han druckit för mycket för länge. Allt detta hade dock lett till att han hade en rätt hög tolerans för alkohol, även om det var starkt det de bjöd på här.

"Kan vara min avsikt också." flinar Tamara och tar sitt tredje stop men lugnar sig med det och tar bara några klunkar och log roat åt honom. "Låt mig roa mig på ditt sätt så får du på ditt." säger hon bara för hon gillade den inverkan alkoholen hade på henne, hon blev mycket mer avslappnad och kunde sen däcka i säng och slippa de vanliga mardrömmarna som brukade hemsöka henne vanligen. Hon tömmer även det tredje stopet och känner nu den härliga yra känslan hemsöka henne och sträcker sig mot ännu ett men låter sig lugna med detta.

Daeron lyfte sitt stop och slog lätt ihop den med Tamaras med ett leende.
"Om du säger så", sade han och tömde stopet. Någon började sjunga längre bort i dderas bord, och personerna runt honom stämde upp. Daeron kände igen dricksången, och sjöng glatt med, efter en road blick mot Tamara. Han hade en bra sångröst och höll enkelt noten, något andra vid bordet verkade ha svårigheter med.

"Att jag gör." ler Thalia och sitter med stopet i hand då de börjar sjunga, det låter fint även om sången i sig är oanständig. Men det är Daeron som har så fin sångröst som får det att låta sp vackert. Hon ler lite och bara lyssnar med ett leende som inte var spelat för ovanlighetens skull. Tamara öppnar inte munnen, hur drucken hon än var med hjärnan hade hon med sig. Att tala mörkt var en sak, men att sjunga var en annan desutom lät det inte ens särskilt bra när hon sjöng med sin vanliga röst.
Hela sången avslutades med ett samställt "Skål" och alla runt bordet slog ihop sina stop och tog djupa klunkar ur stopen.

Daeron skrattade och slog ihop sitt stop med männen närmast honom. De vände sig mot honom efter att ha tömt sina stop.
"Så var kommer ni ifrån?" frågade den jättelika mannen bredvid Daeron. Han hade ett brett leende, och Daeron fattade genast tycke för honom.
"Gondor, Rohan", svarade Daeron och nickade mot Tamara vid det sista. Jätten skrattade högt och rättade sedan på sig och skrek efter flera öl. Han vände uppmärksamheten till Tamara, säker på att hans order hade hörts, och flinade brett.
"Du är en rätt liten en."

Tamara skrattar och studerar mannen snabbt och ingående. Han var stor, mer jättelik men han verkade snäll som en kattunge. "Ja, kan hända, men någon ska väll vara det med. Jag kan slå vad om att du inte föddes till jätte." flinade Tamara tillbaka vilket fick mannen att falla i glatt skratt och ryckte till henne ett stop då servitrien kom till dem. "Säkert det pojk, arbete och träning har byggt upp dessa muskler." gastar han och skålar med henne då de båda tar klunkar ur sina stop. "Kan jag tänka mig, hade tänkt mig den vägen med. Men man kan inte bli stark som hästar på en dag." flinade Tamara tillbaka men visste med sig själv att hon var starkare än vad hon såg ut att vara.

Daeron tog ett nytt stop och drack hälften medan han lyssnade på Tamara och jätten. Han rullade runt resten av innehållet i flaskan och fick syn på en av glädjeflickorna, som satt i famnen på en yngling några bord bort. Till skillnad från de andra prostituerade hade hon endast ett lätt lager med smink i ansiktet. Hennes djupt urringade klänning var ren, och hennes hår, trots att det var en aning ruffsigt, såg rent ut och var vackert uppsatt.
Hon lyfte sin blick, och mötte Daerons. Han log bländande mot henne, och vände sig sedan tillbaka till konversationen. Han visste att hon skulle fortsätta se på honom, och allt han behövde göra var att vänta.

Tamara och jätten fortsätter konversationen det var roligt att prata med honom som en jämnlike. Och med tanke på att hon blev än mer drucken och än mer lössläppt så hade de trevligt tillsammans. Hon skrattade åt det han sa och snart var de inne i en armbrytartävling, inte för att någon av dem trodde att hon skulle vinna, men han ville testa på hennes styrka. Matchen blev ändå ganska spännande ty Tamara var stark och gjorde tungt motstånd, de hade fått publik som hejade. Men den jättelika mannen vann ändå tillslut men slog henne broderligt i ryggen och tackade för god kamp, "Du är ju stark pojk, starkare än vad du ser ut." ler han stort.

Daeron följde armbrytningen glatt och hejade högt på Tamara. Då hon förlorade svor han roat och såg sig om efter ett nytt stop.
"Hur har inte en stilig man som ni en kvinna i famnen ännu?" frågade någon, och Daeron kände en hand på sin axel. En brett leende glädjeflicka gled ner i hans knä. Det var inte samma kvinna han tittat på tidigare ikväll, men hon var också vacker, och han hade inget imot att hon satte sig där. Så Daeron trädde en arm om hennes midja.
"Det undrade jag också", svarade han och fick en blöt kyss på kinden.
Same man som börjat en sång tidigare under kvällen stämde upp på nytt till högt bifall, även om han lät mycket värre än förra gången. Män och kvinnor började sjunga, och någon drog fram instrument och trummor. Publiken som just följt Tamaras och jätens armbrytning gjorde utrymme för sig och började dansa.
"Dansar ni också?" undrade horan, och Daeron tömde med ett skratt sitt stop och lät sig dras upp.