Pepptråden

Förlåt för att jag inte skriver så ofta men jag försöker så ofta jag kan!

Det kanske är tid för mig att presentera mig och mitt liv.
Hur börjar man?
Hej! Jag heter Eira född år 1997. Mitt liv började redan jobbigt vid en svår födelse, så jag blev rädd för människor, höga ljud, mycket rörelser eller trånga utrymmen. När jag var liten skit så grät jag och skrek hela tiden inget kunde få stopp på mig förutom musik.
När jag var 2 åt föddes min lillebror som har downsyndrom och han blev min sol. Något år senare fick min mamma ett missfall vilket sårade familjen otroligt mycket men eftersom jag var liten så förstod jag inte.
När jag började på dagis träffade jag min bästa kompis karro som jag än idag står riktigt nära.
När jag började skolan var jag ofta rädd och kände mig otrygg.
I 4:an byter jag skola och hamnade i en klass där det var grupperingar. Jag får min första depetition. Jag vågar inte vara mig själv och blir otroligt tyst och blyg.
I 6:an kommer jag till en ny klass 6:3 kultur, jag börjar umgås med fel typ av personer och gör flera idiotiska saker, jag går på friidrott men är inte tillräckligt duktig och mitt självförtroende sätts ner allt mer och jag får ätstörningar.
Sommaren mellan 6:an-7:an träffar jag em av mina gamla vänner och vi bildar kontakt. På en metal konsert träffar jag en av hennes kompisar och det är då jag börjar förstå att jag gillar tjejer.
Jag och 3 st vänner startar bandet face the day när jag byter skola ännu en gång men byter snabbt tillbaka.
Jag börjar bli mer självsäker tack vare musiken och är starkare än någonsin tills mobbningen började. Det började smått när jag gick ut med min läggning att jag var äcklig men jag tog det ganska hårt.
Det fortsatte med att allt fler började trycka ner mig, jag började få döds hot.
Jag blir rädd och gömmer mig från alla och pratar aldrig om mina problem för någon. Jag börjar få panik attacker vilket är den jobbigaste känslan som finns.
Mobbningen lugnar ner sig när hoten händer på riktigt. Jag pratar inte med någon, ler inte, gråter varje dag, vill inte leva, försöker ta självmord ett x antal gånger.

Men en dag ser jag på mig själv i spegeln och ler, jag bestämmer mig för att vara stark och klara mig igenom allt.
Så här står jag idag med ett leende på läpparna och kämpar mot min egen kropp.

Snabbt för er som inte orkade läsa allt: hej jag heter Eira och har lidit av depetition, ätstörningar, mobbning och rädsla.

Med detta inlägg vill jag säga: du är starkare än vad du tror och låt aldrig ett leende förstöras i en skur. Efter regn kommer det alltid sol.

Åh! Finaste Eira! Du är så oerhört cool och fin! Behöver du prata ut kan du alltid skicka en uggla! Jag hoppas verkligen du förstår hur cool du är! Alltså jag önskar att jag hade hälften av din styrka. Kram ♥

"You are braver than you believe, stronger than you seem and smarter than you think" - Christopher Robin
♥ Kramisar ♥

Jag vet inte vad jag ska skriva..
Eira du är så cool och bäst ♥

One Chance.

If you want something, you have to go out and do it!



♥

Ni borde titta på hennes andra videos också. Hon e jätte rolig! : DDD

Korv, här sitter jag med sjuka och ska plugga inför 4 nationella prov nästa vecka GAAAAHHH!!!
Man blir nedstämd och blir bara arg efter ett tag!

Så idag tänkte jag ge lite tips på vad du kan göra för att inte få ett raseri anfall på dina läxor.

1. Ha på dig något skönt.
2. Ha något gott att äta som t.ex godis, milkshake eller frukt (om du är så nyttig)
3. Läs/gör uppgifterna du verkligen ska göra, håll inte på med mobilen eller datorn trust me det tar bort så många timmar.
4. När du är klar eller börjar få ett raseri utbrott eller innan dess ta en paus ! Gå in på datan/mobilen, spela lite TV spel, ät skit mycket, dansa eller sov gör något kul!
5. Håll aldrig på för länge för du lär dig inget om du inte låter hjärnan vila då o då !

Peace out.

Jag har dåligt självförtroende....
Jag tycker att jag är ful, pga att två av killarna säger att jag är "osnygg eller den ovackra" detta slår sönder mitt självförtroende.
Jag vet att jag inte ska lyssna på dem, men ibland så verkar det som om jag är ful. tips?

alltså till alla er som är "fula" (syftar lite på dig nu Fairy Tale hehe) vill jag bara säga: DET FINNS HOPP
när jag gick i mellanstadiet var jag en av de "fula" tjejerna, brydde mig inte så mycket om varken smink eller kläder och hade rätt dåligt självförtroende vilket antagligen bidrog till att jag inte ansågs vara lika attraktiv som de andra. blev aldrig uppbjuden på skoldiscon osv haha det låter så töntigt men sånt var ju jätteviktigt på den tiden =/
men nu, i högstadiet, är jag helt plötsligt en av de "snygga". ni vet, de där som aldrig verkar ha en dålig dag och som killarna kollar lite extra på (lol)

herregud, det låter som att jag skryter, men min poäng är: jag är precis samma person nu som då??? tycker fortfarande inte det är så himla viktigt med smink, kläder osv (även om jag tycker det är kul). det handlar liksom bara om ens självkänsla - när du har en bra självkänsla kommer du märka att folk tycker om dig (och tycker att du är snygg) för den du är, men så länge din självkänsla är låg kommer du haka upp dig på de få personer som inte gillar dig, vilket sänker ditt självförtroende osv osv.
det är en ond cirkel, och mitt bästa tips för att bryta den är: jobba på din självkänsla. du kan inte ändra andra människors åsikt om dig, men du kan ändra din åsikt om dig själv.
påminn dig själv varje dag om saker med dig själv som du är nöjd med. om det är något du inte är nöjd med - bestäm dig för att antingen acceptera eller förändra det. vissa saker, typ hårfärg, är lätta att förändra, men andra saker (kroppsform, längd, ögonfärg) är svårare och dom får man lära sig att leva med.
och varje gång de där killarna säger att du är ful: kom ihåg att det bara är vad de tycker, inget faktum, och att det enda som spelar någon roll är vad DU tycker - för det är ju trots allt du som ska leva med dig själv resten av ditt liv, medan dessa killar bara kommer vara en del av det för en kort tid

WHAT DOESN'T KILL YOU MAKES YOU STRONGER