The Filllegames [mugglisgame]

Jag skickar så fort jag kan, lovar.

Distrikt 12 är fullt men det finns plats i distrikt 1, 6, 7, 8, 10 och 12 och som handledare i ett par distrikt.

Det är tyvärr fullt, om du inte får någon att byta med dig.
Men det finns flera lediga distrikt, du kan kolla längst fram.

Joinar ettan!

Det går bra. ^^

NuskriverjaghärsåFillekanläggauppförstakapitlet!

Slåttern:

9

Idag var slåtterdagen, dagen då barnen skulle göra sig fina för slakt.
Matilda reste sig upp från sin säng och tog på sig sin klänning.
Hon hade fått en ny bok av sin mamma så att hon inte skulle tänka så mycket på spelen.
Men idag gick det inte bara att begrava sig i en bok, det här var på liv och död.
Hon räknade ihop sina lappar 9 stycken varav 4 gav familjen mat.
Grannen hade ju 17 lappar i lotteriet, det fanns väl ingen chans att just Mathilda skulle bli?
Eller?
Olli stod vid scenen med sin kompis Linnéa.
Hon skulle hällre dö en att se sin kompis behöva vara inne på arenan.
Men det skulle hon nog också göra om hon anmälde sig frivilligt.
Hon skulle göra allt för Linnéa ända sedan hon hade räddat Ollis liv från en mutt när hon var ute i skogen.
Skogen hjälpte Olli att tänka och det var där hon hade träffat Linnéa.
Nu var det dags.
Hon skulle ta lappen.
Olli höll på att svimma allt blev suddigt.
Nu kom allt tillbaka hon såg Matilda, tjejen från hennes skola gå upp till scenen.
Hon kunde pusta ut.
Olli såg hur 95mas log deras handledare hade inte fått leda någon till seger på flera år, kanske var det dags nu?
Olli hörde sitt namn genom högtalarna.
Hon hörde Linnéas skrik.
Hon kunde inte fatta det, det kunde inte vara hon!
”Du måste gå upp till scenen” mumlade Linnéa i hennes öra.
Matilda såg den lilla tjejen gå upp på scenen med en skräckslagen min.



5

I distrikt 5 var Luna på väg till slåttern
Luna var den tysta tjejen, den som fanns där men ingen visste det.
Snart så skulle någon skickas iväg till slakt och ingen visste vem det var.
Hennes storasyster var för gammal för att bli uttagen så i år var det bara hon.
”Välkomna till den årliga uttagningen till Filllespelen” den pipiga rösten gick knappast att stå ut med. När man hörde huvudstads dialekten så visste man att Filllespelen skulle börja.
Deras handledare Skilla Ravenclaw presenterades och nationalsången ljöd återigen.
Karin var så nervös att hon trodde att hon skulle svimma, det fick inte bli hon.
Hon som alltid var så glad höll på att börja gråta.
Namnet togs upp ur bägaren.
”Karin Kotte!”
Hon gick upp till scenen och försökte möta sin mammas blick.
Det gick inte, hon grät.
Det andra namnet ropades upp.
Tjejen i hennes klass kom upp och ställde sig bredvid henne.
”Så det är vi som ska dö?” tänkte hon för sig själv.
Luna tog hennes hand och började gråta ännu mer.
”Vi kommer att klara det här” tröstade Karin henne, men kunde inte låta bli att höra tviveln i hennes röst.
”Vi måste vinna” fortsatte Karin.
”Vi kommer att klara detta, vi kan skydda varandra och vi kan…” Karin avbröts av fredsväktarna som förde bort dom till borgmästarens hus för att få säga hejdå en sista gång till sin familj.

Med i detta kapitlet:

Awesome!

Tack för att du skrev.

Det är lugnt