The Battle of Love

jättebra!!! Vad händer!!!!

Ahahahahahaha! Rätt åt Hermione haha. Jag hatar henne inte, men jag typ hatar henne i fanfics, i böckerna älskar jag henne XD... Åh jag är så dum. jag ska äta frukost.. C:

Hon är ju så söt! :O

Utsidan är inte allt.

Menade faktiskt inte bara på utsidan. Hennes personlighet är söt!

Tack ni är grymma! Men jag kommer lägga ut ikväll för ska ut nu!
LoL | Lots of Love
♥

Ja!

Chapter Twelve - Dead Body
Part One of Two
Draco Malfoy

Hermione hade inte kommit tillbaka över en timme.

"Harry vet du vart hon gick?" frågade jag nervöst.
"Har hon inte kommit än?"

Jag skakade på hvududet och nu blev han också
rädd.

"Kom vi letar."

Vi letade i biblioteket, Gryffindor rummet, toaletter och massa annat. Men ingen Hermione. Vart fan kan hon vara? Har aldrig varit så här orolig för någon tjej någonsin! Vill nu bara kunna hålla om henne igen och veta att hon lever. Vi hade förförsta gången sagt att vi älskade varandra idag. Det bästa jag sagt.

"Ska vi gå ut?" frågade Harry och jag nickade våldsamt.

Vi nästan sprang ut och vi började leta runt skolan. Ingen Hermione. Sjön. Ingen Hermione. Vattnet var ganska djupt så tänk om hon drunknat? Nej det har hon inte sa min inre röst. Stjärnorna lös klart medans löven bara låg och prasslade. Hösten och våren är mina två favoriter.
Så olika men endå inte. Hösten är mysig och börjar bli lite kallare med löv på marken och våren är härlig med värme som ska börja komma efter den kalla vintern och massa blommor börjar växa.
Men inget jag ska tänka på nu. För nu måste jag hitta Hermione.

"HERMIONE?" skrek vi båda i munnen på varandra.
Vi hade börjat gå in i Den förbjudna skogen.
"Det luktar äckligt" här sa han och började rynka på
näsan med avsmak. Förstod honom för det luktade dött här.

Lukten kommer bara närmare. Något rött ligger ner på marken där vi nu stod. En liten röd pöl där det droppade i. Vart kommer blodet ifrån? Jag kollar upp lite förstiktigt men ser inget annat än mörkret.

"Lumos."

I trädet hängde det en naken tjej med en påle i hjärtat och spikar i händerna, fingrarna, benen och allt. Det var inga vanliga spikar och det för dom var väldigt tjocka och måste vara väldigt långa. Blodet rann från halsen och man kunde se massa bett överallt och hur någon skärt med en kniv för hon hade djupa sår i benet så man nästan såg lite av skelletet. Blodet rann egentligen från överallt. Jag tog upp staven lite mer för att se ansiktet.

"AHHHHHH NEEEJ" skek jag och började gråta. Det var min finaste tjej som hängde fast i trädet med spikar, pålar och knivar. Tårarna kom som floder och Harry grät han med. Ögonen var halvt öppna på henne och ett litet leénde lurades på hennes läppar.

"MIN HERMIONE NEJ. DU FÅR INTE VARA DÖD" skrek jag ännu en gång. Jag vet inte vad jag ska tänka. Kan inte tänka något alls mer än att mitt livs kärlek var död.

"Hämta hjälp!" skrek jag till Harry och han skickade upp en signal med hjälp av en formel.
Man kunde säga att det såg ut som raketer. Bara några minuter efter kom Dumbledore, möjligtvis at traferans, och han blev chokad han med.

"Du måste göra något! Nu!" sa jag men det kom nästan inte ut något.
Vad ska man göra när den man älskar dött? Klumpen i halsen blev allt större och tårarna mer. Jag kunde inte äns prata.

"Jag tar henne till Sankt Mungos" sa rektorn och försvann med kroppen fort.
Pölen hade blivit mycket störra och jag mådde verkligen illa. Jag vill inte, jag vill inte leva, inte utan henne. Aldrig kommer något bli som förr. Och för första gången blev allt svart och jag svimmade.

Snutte dååå :c ♥

Min lilla Djaco!