Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Tack allihopa! ^^ ♥ lägger nu, konstigt nog, ut ett kapitel mitt på dagen, för kommer inte att ha tid på kvällen. Sen kommer nästa på onsdagkväll igen!^^ until then ♥

______________________________________

Kapitel 6.2 En ihärdig inre röst

Terminens sista dag passerade alltför snabbt i Justin smak. Då han började gå mot klassrummet där trollformelklubben skulle ha sitt sista möte innan julen önskade han att de skulle finna en trollformel som stannade tiden, eller åtminstone saktade ner den.
Men inte den här gången. De övade sig på juliga trollformler: klassrummet dekorerades med istappar, pynt och girlanger frammanade ur tomma luften. De skapade små renar som sprang genom luften och fick några stolar att sjunga julsånger.
Då mötet var över önskade Justin alla en god jul och kramade om de flickor som glatt kom fram. Utmattad, men i ett tillfälligt festligt sinneslag styrde han stegen mot Hufflepuffs sällskaprum tillsammans med två flickor från den sjunde årskursen.
Inne i sällskrapsrummet hade Seth satt förberedelserna i full gång. Borden hade ordnats ut med väggarna, så det blev plats för ett dansgolv, och på bordet framför brasan stod en jättelik vattenpipa. Magiska ljus i starka färger flimrade i taket, och arrangören själv stod bakom en bardisk tillsammans med Oliver. Justin gick fram till dem och granskade disken, som de tydligen just frammanat.
”Den ser ut att vara sned”, konstaterade Justin. Seth såg upp och andades lättat ut.
”Patch! Tack gode Merlin. Kan du hjälpa? Jag kan inte få benen lika långa, eller frysen kall.” Justin drog fram sin trollstav och gick runt för att granska konstruktionen. Hans bästa ämne var trollformellära, och med en lätt knyck av trollstaven stod bardisken stadigt.
Då frysen kyldes ner gav Seth Justin en klapp på ryggen.
”Bra gjort, du har räddat kvällen.”
”Ni borde ljudisolera rummet, annars kommer Sprout att förstöra den ännu”, svarade Justin torrt och lade undan sin stav. Seth sprang iväg för att sköta uppgiften och Justin vände sig mot Oliver.
”Är allt klart?” Hufflepuffs muskulösa slagman nickade.
”Jap, fattas bara drickorna.”
”Jag går upp och byter om.” Oliver nickade och Justin kravlade in i tunneln som ledde till deras runda dörr. Han kastade den tunga ryggsäcken på sin säng och tog av sig kravatten. Änligt de reglar Hufflepuffarna skrivit åt sig själv fick endast femteårselever och uppåt delta i deras egna fester. Trots att ingen av de yngre var nöjd med detta gick de med på det, för de visste att deras tid skulle komma.
Justin bytte om till en ren, vit skjorta och gick sedan till toaletten. Han öppnade de översta knapparna och rätade till den styva kragen, sprutade på sig lite parfym som han fått av Seth till julklapp förra året, och lagade sitt hår.
En kvart senare återvände Justin till uppehållsrummet. Musiken spelade redan ur en magiskt inställd radio och folk började komma på plats. Seth kom fram till Justin och lade ett honungsöl i hans hand. Justin lät sin blick glida över rummet och fann den korta husalfen vid bardisken, där hon med ett brett leende ordnade in flaskor i kylen.
”Det ser bra ut”, berömde Justin. Seth log glatt och granskade pynten som nu prydde sällskapsrummet.
”Jep. Det här blir den bästa julfesten någonsin!”

Följande morgon vaknade Justin med en värre baksmälla än han hade hade haft på länge. Med ett stön skuffade han sig upp i sittande ställning och såg sig omkring. Seths och Daniels sängar var tomma, men Tiffany hade somnat bredvid Oliver. Daniel kom snart ut ur toaletten och kröp in under sitt täcke, bara för att hoppa upp och rusa till toaletten igen.
Justin kastade undan sitt täcke och steg upp. Illamåendet kom som en våg över honom och han skuffade sig förbi Daniel och ramlade på knäna framför toaletten. Då inget hände tryckte han två fingrar i halsen för att spy, och illamåendet lättade. Justin duschade och tvättade sina tänder, och efter det kändes huvudvärken avlägsen.
Tiffany hade vaknat och smugit iväg till sin sovsal utan att väcka Oliver, och Daniel hade åter somnat. Även de två andra killarna som delade deras sovsal låg ännu inbäddade, så Justin drog på sig kläder och gick för att leta efter Seth.
Det var inte en svår uppgift, för den korta Hufflepuffaren låg på en av sofforna i det städade uppehållsrummet. Han hade slocknat med sin slips knuten runt huvudet och någon hade rakat bort hans ögonbryn.
”Upp”, sade Justin obarmhärigt och skuffade till Seth, som stönade och kisade med ögonen.
”Vaede?” Mumlade han och gäspade stort.
”Klockan är nio, tåget går om två timmar.” Justin kastade en blick runt rummet, men det fanns inga tecken kvar av gårdagens fest. Endast några elever, som låg i obekväma ställningar under borden eller så som Seth, på sofforna och de muffiga stolarna.
”Jag hinner alltså sova ännu”, svarade Seth och stängde åter ögonen.
”Njaa, jag tror du har helt tillräckligt att göra innan det”, svarade Justin och skuffade till honom igen.
”Huså?” Mumlade Seth och slog undan Justins hand, men höll envist ögonen stängda.
”Dina ögonbryn.” Seth lyfte en hand för att stryka sig över sitt ansikte. Han stönade och skuffade sig upp.
”Kan du sköta om det?”
”Jep, men förvandlingar har aldrig varit min starka sida. Kanske du borde be Tiff?”
”Hon kommer att skratta ihjäl sig”, muttrade Seth och började gå mot flickornas sovsal.

En halvtimme senare, då de dragit upp Oliver ur sängen och Tiffany fått Seths ögonbryn att växa ut igen, gick de till stora salen. De femte-, sjätte- och sjundeårskursens elever som släpat sig till Hufflepuffs bord såg relativt döda ut, men då professor Spout gick förbi klämde alla fram ett leende. Kvällens bästa stunder återberättades utmed bordet, men snart vände konversationerna till jullovet. Justin kände sig mer nedslagen för varje minut och han deltog motvilligt i diskussionen.
”Men ska inte dina kusiner Dimitri och...”
”Gregoriy”, fyllde Justin i. ”Joo, de ska komma till oss.” Justin höll tillbaka en suck och kände sig plötsligt illamående igen.
”Det blir väl roligt, eller?” Frågade Tiffany, och Seth fnös ljudligt.
”Ingen som går på Durmstrang kan vara värst trevligt sällskap.” Justin nickade och trängde munnen full med mat för att slippa säga något mer.

jättebra, men har jag missat någont, ör jag har ingen annig om vem som är Justin.

Se förra kapitlet ^^

Jättebra =D Som alltd C:

Like always ♥

ok, tack.

Awesome like always. ♥

I still like this mer!

Tack allihopa ♥ imorgon nytt!

yeey!