Uppdraget! (Rollspel Privat)

Jag nickar som svar och tittar fram där vi går. " om vi fortsätter att smällta in så kommer allt gå bra, men vi går till nästa stånd, frågar om dem har en karta över D11 i alltså lite nogranare format och vi säger att vi behöver det för att vi ska hitta till ett fält. Om vi får kartan så går vi åt fältet längst bort i d11 och det lär ha blivit murkt då, för då kan vi börja smyga lite mera i buskar!" sa jag tyst och försökte att inte låta för glad över min briljanta plan.

Lea nickar. "Det går nog" säger hon och tittar på Torccie, för en 'vanlig' människa skulle det bara se ut som en glad flicka men i Leas ögon såg det ut som en glad flicka, men en plan.

"Bra" sa jag och fortsatte att gå. Jag ser ett stånd med en massa saker lite längre fram, jag små pekar på den och går fram till det, "ursäkta men har ni en lite nogrannare karta på 11?" frågade jag men på min vackt så klart "varför frågar ni, ska jag säga till en fredsväcktare att ni tänker fly?" snäste kvinnan i stänndet. "e-nej tack men vi hittar inte ricktigt till ett land, orsalandet och vi skulle behöva en karta!" "Jaha men på det viset så jag har facktiskt en karta på 11. Vänta ett ögonblick bara!" sa kvinnan och gick en bit bakom ett skynke. Jag tittade på Lea.

Lea tittade tillbaks på Torccie. Hon böjde sig ner och viskade "Konstig tant" i Torccies öra. Sedan rätade hon på sig och log lite mot Torccie. Kvinnan kom tillbaks och hade en karta i handen.

Jag nickade och flinade lite, jag kunnde knapt hålla för skratt! Jag ser kvinnan komm tillbaka med en karta. " här, det är den ända jag har facktiskt" " å, vad snällt, hur mycket vill ni ha för den?" frågade jag och sneglade på Lea. " em jag tror att jag vill ha eller vänta lite nu här" sa kvinnan plötsligt. " ä ja vad är det" frågade jag interesant " ni får kartan, eftersom min mamma har pratat om hur snälla ni var när ni närde in hennes äpplen, så ni får den!" sa kvinnan och kollade på oss. Jag vart nästan stum. Det hade vi ju inte gjort ju men jag tog Skansen och sa " ja just det, men tack så mycket och hällsa till din mamma!" sa jag och började gå och hoppades att Lea följde med.

Lea tittade på Torccie. När de var utom hörhåll så Lea "Torccie" och höjde ögonbrynen i en menande gest. "Vilka äpplen?" tillade hon och log lite också.

" inte vet jag!" sa jag och flinade till Lea. Jag fortsätter att gå tills jag måste ta upp kartan. Jag tittar på den och ser att vi ska gå åt vänster. " kolla, det går snabbast om man går den här vägen" sa jag och pekade ut en väg via kartan.

"Visst, jag litar på att du tar rätt väg" säger Lea och ler lite. De går på vägen Torccie hade pekat ut.

((Är helt tömd på fantasi, vi får hoppas att den kommer tillbaks till imorgon))

(( det hoppas jag me! ))

Jag ler åt Lea och tycker om att hon litar på mig. Jag tittar rakt fram medans jag går och börjar tänka på hur det går för Mikaela och Anrease i Hungerspelen? Mikaela... Borta.... För alltid.....!

"Hur tror du de har det hemma" säger Lea för att bryta den spända tystnaden. "Jag menar, vi kände väl båda Andrease och Mikaela på något sätt?"