En 15 dagar kvar att leva [SV]

Älskar dig!! Det här är så BRA! MEER!

Haha tack =)

Ska försöka hinna med de sista två kapitel nu =)

Hoppar över lite till den 31 då det är bara vardag och ingeting särskilt händer där.
Men det blir 2 kapitel till =,)

Sen får jag hitta på ngt nytt =P
(Ge förslag på vilka jag ska skriva om sen!)

Okiiii

Här är näst sista kapitlet.

Kapitel 8 31/10 – 1981
Lily hade vid tolvtiden idag hunnit äta frukost, duscha och klä på sig.
Hon hade sovit till tio och sovit ovanligt bra.
Inget hade stört henne på hela natten förutom Harry som låg mellan dem hade rullat först till James och sen till henne hela natten.
James och Harry hade under tiden läst en bok om Quidditch (förvånade? Nej) och satt nu och pusslade ihop en Norsk ryggdrake på golvet.
Harry tog en av de stora pusselbitarna och försökte hitta rätt plats men på något sett lyckades draken bli på fel håll, hur? Det vet de inte.
Lily satte sig i soffan bredvid killarna och tog fram fjäderpennan och pergamentet och fortsatte att skriva.
Kära Harry idag är det Halloween, vi firar väl inte precis, det skulle nog vara konstigt om vi gjorde det.
Idag kommer det bli den mest tysta halloween, varför? Det vet du nog Harry.
Du och din pappa gör i alla fall lite annat, ni har läst en bok och har pusslat på golvet, du är riktigt duktig på att sätta allt spegelvänt utan att det egentligen går, haha.
Nu har du kravlat upp i mitt knä, du sitter och ser in i brasan, James håller om både dig och mig och vi stirrar in, in i flamman.
I dessa stunder kan man verkligen glömma bort kriget, glömma bort oron, för familjen är det viktigaste du har här i livet, glöm aldrig det Harry!
Och vad som än händer i ditt liv, vilka beslut du än tar kommer jag och din far alltid att älska dig, alltid att finnas där på ett eller annat sätt för du bär oss alltid med i ditt hjärta.
Jag älskar dig Harry!
Mamma

Lily la ifrån sig brevet och fjäderpennan och satte sig till rätta och höll om Harry kysste honom på kinden och sedan somnade han i hennes varma, trygga armar.
Hon viskade i hans öra när han gnydde i sömnen, ”Jag kommer alltid att finnas hos dig”
Snart fick elden Lily att dryfta bort i sömn ett par timmar, ett par behövande timmar.
Den kvällen satt de där alla tre, James kysste Lily ömt på läpparna och sedan kysste han Harry på pannan.
Lily log och om möjligt satte hon sig ännu närmre James, James lyfte till sist upp henne i knäet men Harry hade tydligen bestämt sig för att det var hans plats och knuffade av Lily, han lyckades och det för att hon suttit så obalanserat på det ena knäet.
James och Harry skrattade tillsammans åt Lily som låg på golvet med allt sitt röda hår utspritt runt sig.
”Mami få inte sitta papis knäe, de är Harrys ’lats!” sa Harry och hötte med fingret så som Lily brukade göra mot honom ibland.
Detta fick Lily och James bara att skratta ännu mer och Lily brottade ner sin son försiktigt och kittlade honom tills han själv skrattade så högt han bara kunde.

Någon timme senare var Harry sömnig och Lily erbjöd sig gå upp med honom.
Harry fick en godnatt kyss och en kram och Lily skulle precis lägga ner honom när hon hörde James från nedervåningen, ”Lily han är här, skydda Harry. Jag uppehåller honom! FORT!”
Lilys ögon hade fyllts med tårar hon förstod att inte ens James skulle överleva honom, Voldemort.
Hon kollade in i Harrys ögon, så lika hennes egna och sa ”Harry, jag och pappa älskar dig, vad som än händer! Jag älskar dig!” Med en stor klump i halsen kramade hon om sin son och kysste honom en sista gång innan hon hörde snabba steg uppför trappan, dörren flög upp, manteln som Voldemort bar skuggade hela rummet utom precis där spjälsängen var.
”Ge mig pojken, låt honom dö, så ska jag skona ditt liv!” väste Voldemort kallt.
Lily tänkte på det James hade sagt för bara ett litet tag sedan, ”Ibland måste man ta risker, riskera något för det bättre.
”Även om det kanske inte alltid är den bästa utvägen, Lily jag skulle aldrig låta dig eller Harry till skada.
Vad som än händer finns vi alltid där för varandra, för Potters och marodörer ger aldrig upp vi kämpar sida vid sida tills slutet.”
Innan hon besvarade Voldemort och såg honom rakt in i ögonen, ”Aldrig!”
Han skrattade kallt, ”Dumma lilla smutsskalle, nåväl då måste jag döda en till.”
Lily stod upp, och skakade inte alls slöt ögonen och väntade beslutsamt på att förbannelsen skulle träffa henne, för hon skulle aldrig vackla eller avvika hon skulle stå där, framför Harry för alltid.
”Avada kadavra!”
Och allt blev svart.

Vad tycks? =)

jag älskar ditt sätt att skriva
det här akpitlet är jättebra
väldigt bra beskrivet

TACK! ♥ =)))

Haha blir skitglad! =)

varse du borde VERKLIGEN satsa på att bli föfatare när du ger ut din första bok säg till mig fö då ska jag åka raka vägen i till stan så fort den har kommit ut och köpa den

Aww! :,)

Jag håller faktiskt på att skriva en bok, kommer den inte ut så kan du få den, att läsa

så du håller på med en bok? Den kommer säkert ut för du sjukt bra på att skriva men jag vill jättegärna läsa den

Haha tack =)

Det vet jag väl inte om du vill haha x)

Den handlar om Lady Joanne... (nej absolut inte efter Jk *I must not tell lies*) Collins som bor i Bath på en herrgård år 1810 och hon vill bli en författare osv. och så händer en massvis med grejer.

Men om du kan tänka läsa sådant ska du nog till att gilla den! =)