"Ett litet vansinne" Dumbledore/Grindelwald (ogillar du pairings med två killar ber jag dig att undvika detta)

Albus sträckte på sig och gäspade. Han trevade med handen bredvid sig, men fann att det var tomt. Han satte sig hastigt upp, men det fanns inte ett spår efter Gellert.

Albus rörde lätt vid sina läppar, tänkte en flyktig tanke om att de kanske hade hudminne precis som den gyllene kvicken. För de skulle aldrig glömma en viss persons beröring.

Det var en strålande vacker sommardag. Om Ariana hade varit som andra barn, hade kanske hon, Albus och Aberforth kunnat gå ner till sjön och spenderat dagen där. Men Ariana var inte som andra.

Hon hade en av sina dåliga dagar, långt värre en midsommarafton. Det var en av de dagar när hon var oberäknelig och farlig att vistas runtom.

Aberforth höll i Arianas handleder i ett fåfängt försök att hindra hennes våldsamma skakningar. Arianas ansikte var förvridet av tårar, och hennes fimlemmade händer var fläckade av blod.

"Vad hände?" sade Albus högt och försökte överrösta Arianas skrik.

"Det var bara en kattt, en strykarkatt... Det ordnar sig!" svarade Aberforth.

"Jag ville inte, det var inte meningen! Jag lekte med den, och sedan blev det sådär skrikigt i mitt huvud..." sade Ariana och avbröts av ännu en ström av snyftningar.

Albus lade tröstande en hand på Arianas huvud, men Aberforth ryckte henne ifrån honom.

"Rör henne inte. Du har tydligt visat var dina värderingar ligger, och det är inte hos din familj!" väste Aberforth.

Jätte bra skrivet och jag vill slå Aberforth xD

Vad hände med katten? o.o
Stackars Ariana..

Jättebra!

Riktigt bra ff

Bästa fanfictionen jag läst *_*

Awesome!!

Ingen förutom sjön och Gellert hörde Albus frustration, ilskan och vanmakten som han vrålade ut över det stilla vattnet. Kvistar och löv knäcktes och brändes, men sjön var lika lugn för det utan en krusning på ytan, liksom Gellert som satt lutad emot ett träd.

Albus stannade plötsligt mitt i en rörelse och andades häftigt.

"Varför hon? Varför kan hon aldrig bli bra? Varför..." Albus avbröt sig. Han hade många frågor på tungan som aldrig skulle bli besvarade, de bara bars av vinden därifrån för att ohörda blekna bort.

Efter ett tillfälle som detta dröjde det alltid lång tid innan Ariana blev sitt vanliga drömmande, väna jag. Det hade alltid hänt små olyckor med djur som vistades runt Ariana, en anledning till varför familjen Dumbledore inte hade några husdjur med undantag av Aberforths getter, och dem var Ariana aldrig ensam med.

Hon menade aldrig något illa. Tvärtom tyckte hon mycket om djur. Men det var som om något destruktivt vaknade inom henne, en plötslig vilja att skada liksom mugglarpojkarna en gång skadat henne. Så när Arianas högkoncentrerade, okontrollerade magi släpptes lös så var det ben som bröts, artärer som brast och saker som exploderade. Och det fanns inget att göra åt det, annat än att försöka hålla djur borta ifrån Ariana. Problemet med det var att hon blev ännu mer ensam.

"Jag kan inte åka Gellert" sade Albus med tillkämpat lugn.

Gellert öppnade plötsligt ögonen och kisade mot solen, såg Albus långsmala silhuett avteckna sig mot himlen.

"Varför det? Vi som äntligen har kommit något på spåren!"

"Men förstår du inte? Jag kan inte lämna henne sådär".

"Och jag vill inte åka utan dig" svarade Gellert, mycket medveten om var Albus ömma punkter fanns.

Albus hjärta hoppade över ett slag, en del av honom ville inget hellre än att släppa ansvaret som förmyndare och lägga världen för sina fötter tillsammans med Gellert.

"Jag kan inte" suckade Albus till sist, med en känsla av uppgivenhet.

En glimt av irritation syntes flyktigt i Gellerts ögon.

"Ta med Ariana. Abe måste tillbaka till Hogwarts, men om vi tar henne med oss kan inget hända henne! Och du vet ju att det kommer att gynna henne om vi genomför våra planer. Hela mugglarbefolkningen kommer att få betala för allt de gjort, de som invalidiserade Ariana kommer inte undan" sade Gellert efter lite eftertanke.

"Det skulle kunna fungera!" sade Albus, plötsligt entusiastisk igen. Kanske var inte framtiden så mörk trots allt.

Åh, vad bra du skriver!
Shit, Gellert kan manipulera altså

Jag diggar Gellert så jävla mkt xD