Jag kommer alltid att älska dig (Lily, Snape och Marodörerna)

"Jo, det är så här att Sirius och jag har upptäckt att det finns en varulv på Hogwarts, och vi tyckte så synd om den, att den skulle behöva vara ensam varje fullmåne och sånt, du vet? Så vi bestämde oss för att bli animagusar, så att vi kunde hålla den sällskap. Sirius har inte alltid så bra koll på när det är fullmåne och inte, så det var nog därför han bjöd ut dig ikväll. Ärligt talat så är jag lite sårad, Evans. Jag har försökt bjuda ut dig sen tredje årskursen, men du har alltid sagt nej. Och sen kommer min bästa vän och bjuder ut dig en gång. Vad händer? Jo, du svarar ja direkt." babblade James.
Lily hade hakat upp sig på en sak. Det fanns en varulv på Hogwarts. Vem kunde det vara? Hon skulle allt bra gärna vilja veta... Men man kunde inte direkt gå runt och fråga, de flesta skulle nog bli ganska sårade. Det var bäst att hålla den vetskapen för sig själv, om det läckte ut skulle panik uppstå på Hogwarts.

De var framme vid porten nu och tursamt nog var den olåst. James fortsatte prata och Lily, som var rädd att de skulle bli upptäckta, knuffade till honom i sidan.
"Aj!" utropade han, till hennes förtretelse ganska högt. "Varför gjorde du så?"
"För att vi hamnar i knipa om vi blir upptäckta med att smyga omkring i slottet så här dags!" väste hon.
"För sent." sa en släpig röst.

Försteprefekten Lucius Malfoy lösgjorde sig ur skuggorna. Han betraktade dem vaksamt en stund, tills han verkade känna igen dem.
"Nejmen, vilka har vi här då? Är det inte Gryffindors hjälte James Potter och hans flickvän?" spann han silkeslent.
"Jag är inte hans flickvän." muttrade Lily.
"Nej, du skulle aldrig bli tillsammans med den där pojken, han är alldeles för stökig för ditt rykte, eller hur, Lily Evans?" svarade Malfoy. "Men du är kanske inte så präktig som du verkar. Inte om du är uppe mitt i natten och springer. Potter, gå till vaktmästaren mr Filch. Han får avgöra vilket straff du ska få. Och fundera inte ens på att smita, jag ska personligen fråga honom i morgon om du har varit där. Evans, innan jag släpper iväg dig, vill jag veta ett par saker."
James såg inte ut att vilja gå därifrån, men Malfoy betraktade honom som en hök, tills han slutligen släpade sig iväg längs korridoren efter ett lätt tryck av Lilys hand. Hon var ganska rädd för vad Malfoy kunde tänkas vilja henne. Som om han kunde läsa hennes tankar öppnade han munnen och började tala.
"Du undrar säkert vad jag vill dig nu, va? Jo, det är väl så att du är förstagångs-förbrytare?"
Lily nickade stelt.
"Jo, jag tyckte bara att det verkade lite hårt att skicka iväg dig till mr Filch. Jag tänker inte rapportera dig, men du blir skyldig mig en tjänst. Det kan vara vad som helst, jag kan be dig när som helst och du måste säga ja, förstår du?"
Lily svalde och önskade plötsligt att hon också blivit ivägskickad till den stränga vaktmästaren. Men vad kunde hon göra åt det? Han var försteprefekt och hon var bara en simpel prefekt som blivit tagen på bar gärning med att smyga omkring i korridorerna om natten. Hon borde vara tacksam. När hon tänkt färdigt så nickade hon långsamt och hoppades att hon inte gav sig in på något fruktansvärt.

Bra Bra Bra Bra Bra Br..... Mer Mer Mer Mer Mer Me...

Oj, Lucius tjänst verkar lite creepy!
Jättebra skrivet, längtar efter mer!

SUPERBRA!!!!

Bra !

Åh, snälla skriv mer!

Lucius ♥3333

I love this ff! Nu utvecklar den sig väldigt spännande också! Älskar din bild av James! De är med lite humor jag tänkt honom också!

Fortsätt!!!!!!!!!!!!!!
SuperDuperMegaFantastikJätteBra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

BRA!