Hungerspelen (Rollspel)

Medans Charles väntar fumlar han fram den lilla biten bröd han har kvar och äter dte långsamt.
Det han mest låg och funderade över var om flickan från distrikt 1 dog eller om hon klarade sig. Var kanonskottet verkligen för hon i distrikt 7 eller var det för 1:an? Om det var för 7:an skulle han nog behöva gömma sig imorgon, hon skulle inte vara så glad i honom.
Fast visst var det rättvist, hon hade försökt skjuta två pilar på honom, när han kastade tillbaka den var det bara för att se om någon var där. När han sedan träffade henne i ryggen blev det plötsligt på allvar. Fast det kunde ju ha hänt om hon hade träffat honom också. Han står inte i skuld till någon och även om han skulle göra det gäller det inte här inne, allt är en underhållning, en show för huvudstaden!

Även om Kattie var väldigt trött så tog det ett tag innan hon somnade. Hon låg där i mörkret och tittade på den sovande Melanie. Ögonlocken började kännas tunga på Kattie. Hon slöt ögonen och somnade. Hon drömde att hon var hemma i distrikt 12 tillsammans med Danne. Det var soligt och dem var ute i skogen. Dem skrattade och åt björnbär från deras vanliga ställe en bit in i skogen. Dem tog två nävar fulla av bär och la sig på en äng, som var full av blommor och vackra fjärilar. Och då helt plötsligt började allt att brinna runt omkring dem. Dem kom på fötter och sprang tillbaks mot distriktet och väl där var det kaos. Dem kom till torget och allt skakades kraftigt om. Regimen hade bombat distriktet. Precis när dem såg en bomb falla rakt mot torget vaknade Kattie med ett ryck.

(Okej, ni skriver så snabbt, så de 2 första delarna är lite tidigare )

Pojken från distrikt 10 sprang fram mot Charlie-eller-vad-han-nu-hettes läger så snabbt han kunde så snart det blev tomt. Pojken snodde åt sig en köttbit, en flaska vatten och en kniv. Sedan sprang han tyst iväg åt ett annat håll.

I en annan del av arenan höll en strid på. Pojken från 10 och flickan från 8 kastade sig mot varandra, pojken med en yxa och flickan med ett svärd. Hon var ett år äldre än honom, men det var inte till stort övertag.
Hon högg till med svärdet, med missade, och pojken slog med yxan mot hennes mage. Den träffade, och inom några sekunder var hon död.

Huvudstadens symbol visades på himmelen, och sedan sången. Flickans ansikte visades, och en 8 som förkunnade distriktet. En mindre för tributerna att strida mot.

((Lupinfan, är det Charlie som du skrev om förut eller 'min' Charles som pojken från distrikt 10 tog mat och dryck ifrån?))

Charles blundar efter nationalsången men är inte särskjilt lugn. Nu hade han en arg 18:åring efter sig som ville döda honom.
Timmarna går och efter några timmar når solen Charles ögon. HAn har vaknat 2 gånger denna natt för att kräkas igen men nu känns magen lugn. Eftersom han ändå behöver vatten så puttar han bort kronhjorten från sin kropp och kryper ut från gropen och fram till sitt vatten. HAn skulle egentligen behöva jod så att han kunde späda ut vattnet men nu hade han ju inte det och då är det ju ganska svårt. Han får leva så här helt enkelt.
Charles fixar än en gång till en eld och skär bort en bit av kronhjorten och håller den över elden. Den här gången en lite större bit så att han kan ha med sig den när han ska ut för att leta efter ett annat ställe som han senare kan slå läger på om någon upptäcker hans nuvarande. Det tar en stund innan hela den tjocka biten blir riktigt stekt eller vad man säger och Charles är lite orolig för om någon ser hans eld då han har haft den tänd ganska länge nu.

-Jag går nu, sa jag till dom andra karriäristerna.
-Men du sa ju att du inte skulle gå i skogen själv, svarade pojken från mitt distrikt
-Jag ska inte till skogen, jag ska upp på berget, sa jag och tittade mot berget.
-Okej, kom tillbaks innan det blir mörkt så vi vet att det lever.
-Okej, sa jag och tog en ryggsäck och mitt svärd. Jag sprang första biten men sen orkade jag inte mer. Jag gick långsamt upp för berget och snart såg jag eld. Nån var här, eller har varit här. Jag gick högre upp.

(Charles är väll uppe på berget, va?)

(Ja, det skiftar precis mellan berg och skog där han har sitt nuvarande läger.)

Charles äter tills han är mätt och tar sedan det sista av köttet och stoppar ner det tillsammans med knivarna i byxlinningen. Det var inte det bästa stället att förvara saker men efterosm han inte hade så mycket får han göra det bästa av situationen. Han tänker stanna vid sitt läger ett litet tag till så att maten hinner sjunka i magen. Så länge släcker han elden på samma sätt som han gjorde igår och känner hela tiden på sina knivar, han visste att flickan från distrikt 1 var på krigsstigen men inte om hon hade vaknat än. Hon kanske hade varit uppe hela natten och letat efter honom, eller så stod hon bakom ett träd och bara väntar på rätt tillfälle att slå till. Tanken gör så att han ryser till och tar för säkerhetsskull upp den längsta kniven som var ca 20 centimeter, den som han hade kastat på henne igår ifall att hon kom till honom. Man kunde inte vara nog säker här inne på arenan.

Jag såg att han stog där, jag tittade på honom och log elakt. Jag sprang i mot honom med mitt svärd. Han hade ingen chans att överleva.

(hinner inte skriva mer nu)

Just när Charles står där här han snabba fotsteg och han tittar åt det hållet som ljudet kommer ifrån. Det var som han tänkte, hon var efter honom. Mer hann han inte tänka då han såg att hon höll ett svärd i sin hand riktad mot honom. Charles vänder om och börjar springa med kniven i handen. Ingen chans att han skulle vinna med en kniv mot ett svärd. HAns enda chans var att springa ifrån tjejen och det var han ganska bra på.
Charles ser att han har ett försprång och att hon nästan är utom synhåll så han viker av, springer några meter på höger sida och gömmer sig bakom ett träd. Han tänker kasta kniven på henne sedan när hon springer förbi.

Jag sprang efter honom. Det kändes skönt att änligen få döda honom. Han sprang mycket snabbare än mig och snart var ha borta. Jag saktade ner farten och stannade. "Han är borta", tänkte jag och sen vände jag. Jag tänkte gå ditt jag såg honom först och när han kom skulle jag attackera.

Charles väntar en lång stund på att hon ska passera honom men det gör hon aldrig.
Hon måste ha vänt tillbaka, tänker han och suckar. HAn gör som hon och går tillbaka till sitt läger när det plötsligt slår honom att hon säkert väntar på honom där, men han kan inte vänta för länge heller för då skulle hon börja utforska platsen där han har sitt läger och upptäcka vattnet och kronhjorten. Så han fortsätter gå mot lägret och känner plötsligt hur magen börjar gå igång igen. Charles hade ju druckit vattnet igen på morgonen.
HAn går med lite snabbare steg hemåt och ser då flickan från distrikt 1 där. Charles lägger sig i närmaste buskage och chansar med att kasta kniven mot henne. Han missade kan man säga. Den river av lite av hennes byxben och gör bara ett litet och bara ytligt sår på hennes smalben. Det skulle bara svida men inget mer. Kniven hamnar på berget bredvid vattnet.