This feeling I have...Could it be... love?

överivrig kanin, awesome XD

=DDDDDD

mer

MOAR! ^^
Tack för kommentarerna ♥

I det här kapitlet handlar det mycket om Scorps och Roses möten.. O_o Hoppas ni inte tycker att det blev för mycket!

---

Kapitel 17 - La amour

Scorp

”Herregud” snurrade det i huvudet på mig, ”herregud, det är för bra för att vara sant”. Ändå var det just det. Sant, alltså. Eftersom känslan av Rose Weasleys läppar mot mina knappast kunde ha varit inbillad. Och om det nu inte hade varit sant, så skulle det ha varit världens bästa inbillning.
Fan asså.
Äntligen förstod jag hur Simone och Olivier kunde vara så där fånigt urlöjliga. De var antagligen löjligare än genomsnittet av världens förälskade, men de var ändå just förälskade, och vem visste hur man blev av den känslan?
Jag förstod dem. Nästan i alla fall.
Men en nackdel, en jävligt stor nackdel, var att jag blev så drömmande efter Roses och mitt möte, att till och med Dennis – en annan förstaårselev som ALDRIG märkte någonting i vanliga fall – märkte det.
”Seriöst Scorp, tell us! Du har mött någon brud eller hur?” sa Zeus vid lunchen en dag. Jag tittade förvånat upp vid hans ”seriöst Scorp” men sänkte blicken igen vid resten av hans mening. Samma fråga igen. Och samma svar från min sida. Eller rättare sagt: samma lögn.
”Nej” suckade jag och förde gaffeln med potatismos dränkt i sås och kött till munnen igen. Zeus gav mig en blick och vände sig sedan om mot Simone och Olivier, som för än gångs skull inte åt upp varandra. Han hade försökt minst en gång varje gång vi träffades, och dessutom två extra gånger om jag såg väldigt drömmande ut. Men jag svarade inte. Visste att han skulle reta mig om han fick reda på det, sprida ut det i hela skolan, och inte minst: trakassera Rose så ofantligt att hon skulle bryta ihop.
Det fick inte hända. Jag skulle inte låta det hända.
För sanningen var också att vi hade träffats fler gånger sedan den där gången i uggleboet. Andra gången bara tre dagar efter första gången, tredje en dag efter den. Och såklart på örtlära, trots att vi inte visade, varken med en gest eller med ett ord, att vi hade ett förhållande. Andra gången hade jag nämligen frågat på henne, och fått inte det så oväntade svaret ”ja”. Och varje gång hade vi kysst varandra, dock inte som Simone och Olivier med sitt hångel, utan lätt och vackert, romantiskt. Bara en kyss, och i slutet av varje möte. Man skulle ha kunnat kalla dem avskedskyssar. Under själva träffarna – träff lät mycket mer romantiskt än möte – hade vi pratat, skrattat eller bara suttit tysta och tittat på tjärnorna. Vi satt nämligen nästan alltid ute, under ett litet lummigt träd nere vid sjön. Nåja, det var ju inte så lummigt och grönt längre: det var nu mitten av oktober och vintern verkade vara i antågande. Men för oss var det vacker. Eftersom kärlek gör allting fint.


Nåja, om man nu inte smutsar ner den som Simone och Olivier.

mera

azome!

Awesome!!!

Great, awesome, bäst!!!!

Laggt upp en ny ff, läs den HÄR: http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=16633#forum.php?topic=16633&watch=1

Kommentera gärna ^^

Mer kommer innom kort (inom denna ff)